Skrevande äcklon som pinkar revir

Jag mår illa av män som fläker ut sig åt alla håll för att visa makt. Yngre män gör det sällan, utom som gängklump. Har skrivit tidigare att nästa gång en typ skrevar ut sig på min bekostnad i tunnelbanan ska jag fotoblogga honom. Nu reste jag mig istället och satte mig med kvinnor och män som respekterar andra. Feg jag är..

Tyst propp

Nej hur ska man veta om det är som farligast när man inte ens kommer ihåg de värsta slagen.

Väntan utanför ica

Liten står och trampar i kylan utanför vår hadlare på hornsgatan.

Skrikbebis på blåa linjen

Klart man blir hysterisk. Är det så här illa det ska vara?
Och så kommer kontrollanterna också. Kollektivtrafiken ska vara gratis, tycker jag. Inget annat. Kontrollterror. De kunde köra kaffevagn eller sälja tidningar istället.

På tunnelbanan hem

Ska vi..

All kärlek är bra kärlek

Tjej 1: här var det mysigt!
Tjej 2: jaa, ska vi slå oss ned!

En totalpimpad kupé som föll några kvinnor helt i smaken.

Bakom varje fönster

Där bakom fönstren levs liv. Kanske folk som aldrig kan eller vågar gå ut och bara hemtjänsten som kanske tittar in. De unga heta på gatan som drömmer om att få pimpa en egen lägenhet på kungsholmen i stockholm kanske sitter där en dag med sina minnen på en hårddisk som inte längre går att läsa.

Nyanlända finnar oroar

Det är kanske är hypokondriskt att tro att två nyanlända och osynliga finnar är cancer.

Den där varianten som dykt upp hos surfare i Australien, och som är som en prick på utsidan men sprider sig som ett rotsystem inåt i huvudet. Får nog kolla upp det.. Klart man reagerar när man plötsligt får knas i huden. I övrigt tror jag att rinnsnuvan inte alls är förkylning utan överkänslighet mot torrt inomhusliv och att magontet är en reaktion på att jag envisas med stark curry.

Känns inte som det är en bra dag idag. Men curry skulle inte sitta fel.

30 A4-sidor text

Ungefär 30 A4-sidor text räddade jag ur mobilen igår. Ungefär hälften av texterna. Fattade inte att det var så mycket sammanlagt. Om det nu är mycket. Jag försöker alltid skriva så kort som det bara går.

Känner att man lever

Idag känner jag att jag lever. Eller har levt. Jag har träningsvärk i precis hela kroppen. Nyttigt att hålla igång lite.. kanske.
I fredags hade vi afterwork på Allmänna galleriet. Jag kom flera timmar försent, och kan inte påstå att jag gjorde nåt mer fysiskt annat än prata, dricka öl och käka pommes med aioli. Orkade sen inte vänta på buss utan tog taxi till Berns, där vi INTE KOM IN, fast vi var tidiga och villiga att betala whatever. Det var ju lönefredag och inga räkningar betalda än.

Hur man kan få ekonomi i evenemang där man enbart har gratishyenor på gästlista och inga betalande gäster förstår jag inte. Och hur kul blir det när publiken inte är den som gillar musiken, utan de som vill gå dit det är gratis. Tänkbart är väl att artistens folk sagt att 200 svenska wannabemodellbrudar i 18-årsåldern ska finnas att välja på först och främst, och att resten kan släppas på när haremet är i hamn.

Polaren M kunde hålla tillgodo med sunkhak, vilket som helst, men jag ville ha musik. Ävenså på grodan stoppades vi av frågan:
- Står ni på gästlistan?
- Suck.
- Vänta lite.., sa dörrvakten.
- Gå där till höger, sa han och pekade vänster.

Och vi gick förstås vänster och rullade in. Det är så trevligt med folk som inte kan skilja på höger och vänster och när det blir sådär helt fel men ändå rätt. Förra gången på grodan blev allt bara fel. Men jag gjorde också en tumme upp för grodan också, men den gällde musiken.

Dansade både höger och vänster och blev rundsnurrad av danssugna proffs, och när dansgolvet började glesna så fanns det väl inget annat att göra än att ta sig till båten.
Så vi tog taxi till båten där vi också bara klev rakt in trots köerna. Skulle ju aldrig själv ha släppt in oss, men vi klagade inte.

Hursomhelst. Gästlistor är ett jävla ofog. Är det inte bättre att ha inträdesfritt första timmarna för att slippa ha stället tomt, och sen släppa in folk i den takt de kommer. De är ju just då de vill vara där och blir bäst för stämningen. På hemvägen nästa dag såg jag de evinnerliga köerna. Det köades på Mariatorgets rockställe, och kön var tjock och mörk vid Marie Leauveau. Skönt att ta bara en espresso och slippa trippa.

Tusen sms åt helvette

Har klagat lite då och då över att det inte går att spara undan sms.
- Men det är väl bara att radera, säger killar.
Så gör killar.
De fattar inte.

För mig är sms:en ungefär som dagboksanteckningar. Man ser sms:et och kommer ihåg när olika saker hände, och en del sms är roliga. Jag raderar hellre trista gamla wordokument och kan radda hundratals opersonliga mail i ett knapptryck, men inte sms.

Inte en enda tekniker genom alla dessa teknik- och internettider har kunnat berätta hur man göra för att spara sin 1000 sms i en textfil. Sshop. Det enklaste är inte intressant. Det är inte så att text tar plats. Jag har 2 gig tomt på mobilen, men sms:en ägs varken av den som skriver eller tar emot, utan av operatören. Vid en polisutredning plockar telebolaget glatt fram konversationerna.

Sjukt.

Från min balkong

Det enda förmildrande denna årstid är dimma över träden och ljusslingor.

Ute i stillhet före storm

Är, eller är inte, alls avundsjuk på folk med riktad ambition eller ett enda intresse. Det är de som gör det speciellt. Inte jag eller vi som sprider oss som tunn olja på vågorna. Som varken dyker eller seglar, varken djuphavsforskar eller fiskar. Som varken dansar eller kopplar av. Plaskar lite gör jag. Går utmed stränder.

Däremot är det tråkigt och enahanda just för att inget är på djupet och inget känns riktigt så riktigt. Utom livet självt förstås.

Fyra körer ska bli tre och usa ska bli ett.

Varför fyra körer ska bli tre? Jo. För att det ska bli ett program. Det är klart man inte vill att det bara ska finnas en artist, en kör, en låt, en film eller en fotbollsmatch, men formatet är satt. Man försöker nå den enögda tittaren genom att locka med det stora spelet, Nästa grej är väl reality på jobbet. En av fem. Vem får vara kvar på verket, firman, vem vinner det nya jobbet eller projektet? En av tio kommer in på klubben? Vem ska få vip-kortet? Imorgon blir det andra bullar när obama kommer att vilja att de ska tro att vi inte bara får vara med i kören, utan att alla också behövs. Jomenvisst.

Hornsgatan: Slagskugga och solstolpe

Den här årstiden klarar sig solen precis över horisonten i Tantolunden och Tantoberget, och vi som bor mot parken har sol mot lägenheterna nästan hela dan.

Värre är det att bo på Hornsgatan. Även om man bor högst upp är det ett slagskuggelotteri var man bor och bara en av trettio får sol:



Ute på Hornsgatan springer jag till solfläcken vid Varvsgatans övergångsställe:



On, off, on, off. Varje bil som passerar skuggar hela solfläcken.




Känns absurt att det enda upplysta man får se på en hel dag är en trafikljusstolpe, i en strimma så låg att bilarna på gatan släcker lampan.

Resebranchen hyperventilerar

Det mesta i min mailboxen är nyhetsbrev jag själv bestämt att abba på. Sen en tid är resebolagen hysteriska. De bombar med billiga flighter, sol och bad, roliga resmål och livets äventyr.

Jag konstaterar kallt att det inte kommer gå bra för branchen, fast alla vill resa. Jag tror att mellanperiodsresenärerna, de som rest off-season, när det inte är lov och semestrar, blir allt färre. Även om det är billigt som fan så får de inte ihop pengarna när det inte går att få tillfälliga jobb och boendet blivit så mycket dyrare.

De som har jobbet kvar och fortfarande skulle ha råd med resor både titt som tätt kommer inte loss när priserna är bra eftersom de fått mer tajt på jobbet när kollegorna sparkats, och allt jobb blir kvar till de få som är kvar.

Kort sagt, de som har råd har inte tid och de som har tid har inte råd. Det bästa i livet är gratis, yes box, men då gäller det också att redan från början bo på rätt plats.

Vinterhjul

Jag klagar inte. Ser bara vad jag ser.

Frukosthörna

Helt enkelt bortglömd plats.

Förstånd

Träffade en förstående och förståndig kollega idag. Hon har precis kommit tillbaka efter barnledigheten. Tänk om man kunde vara lugn och god som hon, och kunna inspirera och hjälpa istället för att älta och förstöra, som jag.

(kan bara skicka från mobilen om jag har en bild, och ibland får motivet ursäktas, som denna som bara råkar vara det jag just ser, och människorna på tunnelbanan skulle nog inte uppskatta att bli bloggade)

Stopp i rören

Stopp hemma och så vid zinken där den fina gröna containern ersatts av nån typ av slangmonster.

Syskon på 60 talet

Inte snö bara smuts

Fin färgklick

Äntligen nåt fint att titta på som omväxling. Hoppas det är lika fint i förorten.

Förbjudet

Trodde det stod det vanliga, att ungar inte får sparka boll. Nu står tyvärr inte vad som borde stå: att br-föreningar inte får sätta upp förbudsskyltar i området.

Daglig verksamhet

Om man nu tappat spåret.

En Jansson

En jansson passar bra att avsluta helgerna med. Sen ska bloggen handla mer om svenska män, vilket någon efterfrågade tidigare.

Klotter man förstår

Typiskt post-it-klotter i en planeringskalender.. Hur mycket som helst.



Pratar med myndighet på telefon...


Bla-bla-bla. Ibland förstår jag mig själv ganska bra.

Gubbe

Massor med lappar och block och halvskrivna agendor och annat ligger i drivor. En lapp glider fram:



Det låter hotfullt. Undrar vem som skrivit.

Skrämmer med surhet

Dottern vill låna scannern, och ta in den till sitt rum. Jag gruffade och stånkade lite först. Du måste installera programmet. Gör det. Jo, du måste alltid göra det - även om du har mac. Och så inte spilla aska och tappa tuggummin och spola vatten över den, inte snubbla på den eller tappa den... Nej, jag tycker inte om det här... surade jag vidare. Scannrar ska man inte flytta runt på..

Hon fick ta in scannern och jag tror hon kommer vara försiktigare än om jag inte gruffat lite.

Det roliga med att scanna papperkopior är att de blir så mycket bättre efter en scanning, och man kan fixa till fläckar och annat som hamnat på bilden. Men det är ooootroligt tidskrävande, om man samtidigt vill ordna varje bild i ett antal format för olika användning.

Vi får se hur det går.

Oskrivna blad

Många sitter nu med sina nya kalendrar och önskar sig själva och sina nära ett bättre år. Än det förra och förrförra. Två gånger om året kan man låtsas börja om. Augusti och januari. Traggla på. Jag söker ledigt februari, mars, april och delar av maj. Juni är bäst borta. Juli med. September och oktober är som gjorda för att jobba lite lagom vid medelhavet nånstans. November kan man sitta och sortera posten innan det är dags att dra, precis före jul. Maj och november ligger man i hamn. Oxe-skorpion-syndrom? Med allhelgona på ena sidan och valborg på den andra.. Väldigt annorlunda mot hemulernas höjdpunkter som är skolstart och komma igång efter nyår.. Fortsättning följer..

Inte vilken plopp som helst

Den som städar skall finna.

Djupt in i soffan låg den, ploppen. Och inte vilken som helst, utan styrploppen till en Thinkpad.
Nu gäller det bara att den inte flyger iväg igen utan sätts på plats.

På nyheterna pratar de om att folk går genom isen, som det heter. Galningar, som ska ut på isarna fastän dejust precis lagt sig. Men jag antar att det är spänningen och en känsla av att ha makt att svischa fram på fryst sjö: ritsch-ratsch-ritsch-ratsch. Snopet att bara ploppa i sådär.

Sagan om ringen och dotterns återkomst

Jag fick Sagan om ringen-triologin i julklapp det året böckerna kom ut på svenska. Gick i högstadiet och hade som vanligt utegångsförbud. Troligen att jag inte kommit hem på nyårsnatten.

Läste böckerna i ett sträck utan sömn, och de fungerade bra som ren och skär verklighetsflykt. 3 dygn varade det. Lika länge som förbudet varade vägrade jag säga ett enda ord hemma.

Filmerna går lite snabbare undan och nu är jag framme vid Sagan om konungens återkomst på disk 2 av del 3. Hemmets prinsessa kom tack och lov hem idag på kvällen efter tänkbara nyårsnattsstrapatser. Nyårsafton är en pärs för päron till utespringande ungdomar.

Läs även andra bloggares åsikter om sagan om ringen