Blocket. Fint köksbord och stolar eller gediget stort köksbord som kan bli runt. Eller varför inte ett grönt.. Eller varför inte en snygg skinnsoffa eller ett helt skinnmöblemang.
Skönt. Man är inte ensam om att ha smakproblem.
11 december 2005
Trygga morsan coolar off
Dottern går ut vid 11-12. Hammarby sjöstad. "Ingen sprit, trilla inte i, ha koll, hjälp andra...". Såna saker sa jag. Sen dess har jag ringt några gånger och väntat på att hon ska komma hem. Hör nyckeln i låset. Jaha. Hyresgästen kom hem vid 3. Nyckel i låset vid halv fem:
Dottern!
Nähej. Inte bara hon. Har hälsat på tio okända killar och G och N, tjejkompisarna. "...vi har ju efterfesten här", säger dottern och ler.
Tiderna har förändrats.
Hur snäll morsa är man egentligen?
Jag skulle ALDRIG tagit hem kompisar när min mamma var hemma. Aldrig. Aldrig. Aldrig.
Det fanns inte i begreppsvärlden.
Dottern!
Nähej. Inte bara hon. Har hälsat på tio okända killar och G och N, tjejkompisarna. "...vi har ju efterfesten här", säger dottern och ler.
Tiderna har förändrats.
Hur snäll morsa är man egentligen?
Jag skulle ALDRIG tagit hem kompisar när min mamma var hemma. Aldrig. Aldrig. Aldrig.
Det fanns inte i begreppsvärlden.
10 december 2005
Whatever whenever
Just jäklar. Det där med träning hade jag glömt. World class. Skulle ha provtestat första gången idag. Vilken miss. Får bli imorgon det.
Tror jag skiter i att låta jobbet betala hälften (motsvarande Friskis & Svettis) som vi har i anställningsavtalet. Det känns bra att kunna finansiera sig själv. Jobba privat. Ha privat dator, egen skrivare, egen kamera, egen finansiering av whatever, och inga bidrag. Jag kan hoppa av whenever och ändå fortsätta min verksamhet som nu, fast utan lönejobb.
Insåg igår att jag "vunnit" pengar. Fattar inte riktigt hur, men det kan bero på att jag sålde aktier i december förra året och istället köpte ett gäng Gambro. Plötsligt ser jag, förutom att jag har 48 kronor kvar på lönekontot, att jag har 34 tusen insatta på depåkontot (minus 30% skatt förstås) - och inser att en tjänstledighet i februari och mars är en faktiskt en möjlighet, inte bara snack. Hur det gick till har jag inte en aning om. Informationen från banken förstår jag inte ett ord av. Ibland får jag blanketter att fylla i före ett visst datum. Förstår absolut ingenting. Skiter i allt. Sen kommer det pengar.
Dansade kanske tre timmar igår. Tror jämt att jag har dålig kondis, men jag märker inget av nån träningsvärk eller så. Det är nyttigt att gå på krogen nuförtiden. Ett rökfritt omkringrännande.
Jag föreslog via sms till polaren S att vi skulle kunna göra Stockholms alla sunkhak ihop framöver.
Han svarar: "Självklart --- Det är bara att säga plats och tid och jag kommer!
Men idag håller jag mig härhemma. Tror jag.
Tror jag skiter i att låta jobbet betala hälften (motsvarande Friskis & Svettis) som vi har i anställningsavtalet. Det känns bra att kunna finansiera sig själv. Jobba privat. Ha privat dator, egen skrivare, egen kamera, egen finansiering av whatever, och inga bidrag. Jag kan hoppa av whenever och ändå fortsätta min verksamhet som nu, fast utan lönejobb.
Insåg igår att jag "vunnit" pengar. Fattar inte riktigt hur, men det kan bero på att jag sålde aktier i december förra året och istället köpte ett gäng Gambro. Plötsligt ser jag, förutom att jag har 48 kronor kvar på lönekontot, att jag har 34 tusen insatta på depåkontot (minus 30% skatt förstås) - och inser att en tjänstledighet i februari och mars är en faktiskt en möjlighet, inte bara snack. Hur det gick till har jag inte en aning om. Informationen från banken förstår jag inte ett ord av. Ibland får jag blanketter att fylla i före ett visst datum. Förstår absolut ingenting. Skiter i allt. Sen kommer det pengar.
Dansade kanske tre timmar igår. Tror jämt att jag har dålig kondis, men jag märker inget av nån träningsvärk eller så. Det är nyttigt att gå på krogen nuförtiden. Ett rökfritt omkringrännande.
Jag föreslog via sms till polaren S att vi skulle kunna göra Stockholms alla sunkhak ihop framöver.
Han svarar: "Självklart --- Det är bara att säga plats och tid och jag kommer!
Men idag håller jag mig härhemma. Tror jag.
Märks nån skillnad?
Så såg det ut innan.
Lite snett kanske.
Såja.Märks nån skillnad tro. Kommer ungarna ens märka när de kommer hem sen?
---
Svar: Sonen upptäckte efter ungefär 5 minuter. Sa först "det är faktiskt riktigt mysigt här", och kom sen på vad som ändrats. Dottern, som ju bor hemma, märkte ingenting. En halvtimme gick, en trekvart. Sen kunde sonen inte vänta längre. "Märker du ingenting här?"
Vad är felet?
Snacka om IKEA-hem! I alla fall är den här delen av vardagsrummet vår snoozehörna. Man somnar ofelbart i soffan. Men nåt känns helt fel här.
Och det ska jag göra nåt åt precis just nu. Efter att ha sett tre inredningsprogramsrepiser på raken. Hyperinspirerad alltså.
Inredare sökes
Inredarna på tv är otroligt duktiga. Nu ska jag visa vad jag behöver hjälp med.
Detta fula trapphus leder från undervåning upp till övervåning. Klarlackad furu. Bäbisrundade plank och så en stort vitt ingenting, utan ens nån belysning. Det är alltså mer som en stort svart hål.
Men från detta ingenting kommer man upp till nånting. Men vad? Vad är det för slags rum egentligen och vad man ska ha det till. Dessvärre en del av vardagsrummet och det första man ser, och vi skäms.
Inredare sökes.
Detta fula trapphus leder från undervåning upp till övervåning. Klarlackad furu. Bäbisrundade plank och så en stort vitt ingenting, utan ens nån belysning. Det är alltså mer som en stort svart hål.
Men från detta ingenting kommer man upp till nånting. Men vad? Vad är det för slags rum egentligen och vad man ska ha det till. Dessvärre en del av vardagsrummet och det första man ser, och vi skäms.
Inredare sökes.
Med S på sunkhak
Tror inte jag var så snygg när jag kom hem igårnatt. Tur att jag inte skrev nåt i bloggen. Skulle nog inte blivit så bra.
Jag blev utlurad av S. En stor svart kille från Karlstad som jag pratade med en stund på lokala puben för en vecka sen. Den mest frågvisa person jag nånsin träffat tror jag. Jag har till slut hittat min detektiv.
Vi gick bara på Sunkhak. Jag sa:
- Till Engelsen ska vi i alla fall inte. Man blir uppraggad på mindre än 3 minuter.
- Då åker vi dit, sa han.
- Näe.
- Jo.
Framför oss i kön stod två tjejer som inte precis såg ut att ha klubbvana. Dom frågade OSS om dom skulle komma in. Oss! Jag undrade om VI skulle komma in med tanke på hur rasistiska dörrvakter kan vara.
- Klart ni kommer in sa S. ALLA kommer in här.
Diverse karlar kastade sig över mig så snart S var ur synhåll en stund. Drägelvarning. Och musiken var den värsta jag hört på mycket mycket länge. Fullständigt odansbart.
- Vi kan inte stanna här, sa jag.
- Nej, vi måste nog gå, sa han.
Vi avslutade på Patricia där nedre dansgolvet ändå serverade house, som funkar bättre för mig än ålandsbåtspop. Och sen flydde jag hem själv, precis som vanligt.
"Grymt trevligt kväll", skriver S i sms kl 11. Själv har jag sovit tills nu. Lagom. Jag är lycklig över att det är lördag.
Jag blev utlurad av S. En stor svart kille från Karlstad som jag pratade med en stund på lokala puben för en vecka sen. Den mest frågvisa person jag nånsin träffat tror jag. Jag har till slut hittat min detektiv.
Vi gick bara på Sunkhak. Jag sa:
- Till Engelsen ska vi i alla fall inte. Man blir uppraggad på mindre än 3 minuter.
- Då åker vi dit, sa han.
- Näe.
- Jo.
Framför oss i kön stod två tjejer som inte precis såg ut att ha klubbvana. Dom frågade OSS om dom skulle komma in. Oss! Jag undrade om VI skulle komma in med tanke på hur rasistiska dörrvakter kan vara.
- Klart ni kommer in sa S. ALLA kommer in här.
Diverse karlar kastade sig över mig så snart S var ur synhåll en stund. Drägelvarning. Och musiken var den värsta jag hört på mycket mycket länge. Fullständigt odansbart.
- Vi kan inte stanna här, sa jag.
- Nej, vi måste nog gå, sa han.
Vi avslutade på Patricia där nedre dansgolvet ändå serverade house, som funkar bättre för mig än ålandsbåtspop. Och sen flydde jag hem själv, precis som vanligt.
"Grymt trevligt kväll", skriver S i sms kl 11. Själv har jag sovit tills nu. Lagom. Jag är lycklig över att det är lördag.
9 december 2005
Vanlig hjälp är pengar till hjälp
Jag kanske skulle dra mitt favoritcitat från Pinter? Intressant att se vad världspressen fångat upp, enligt DN.
Nej, sen kanske. Däremot sa jag till dottern att hon kan tenta av hela gymnasieengelskan genom att lusläsa talet, lära sig alla ny ord och uttryck och tonfall. Jag tror jag har rätt.
Freivalds faller. Men faller en faller inte alla. Watch out.
Hon håller sig förhoppningsvis borta från politiken och kan gå i pension och sköta sitt. Varför skulle hon må dåligt av det? Det är väl så hon helst vill ha det: Vara ifred. Pengarna räcker nog ändå.
Till och med småungar förstår rysande vad som hände när det tog några sekunder från att ha varit vanlig svensk, thailändsk eller indonesisk familj vid stranden - och den grå vågen kommer rullande, utan att se farlig ut på avstånd. Inte ens när den var 100 meter bort såg den ut att vara farlig. Ödet slog olika. En del klarade sig, andra fick allt och alla bortsvepta.
Samma överallt. Politik eller naturkatastrofer. Pakistan, isande kallt. I otillgängliga bergsbyar. Man kan kanske inte sätta sig in - men man kan ge hjälp genom att ge pengar till hjälp.
Nej, sen kanske. Däremot sa jag till dottern att hon kan tenta av hela gymnasieengelskan genom att lusläsa talet, lära sig alla ny ord och uttryck och tonfall. Jag tror jag har rätt.
Freivalds faller. Men faller en faller inte alla. Watch out.
Hon håller sig förhoppningsvis borta från politiken och kan gå i pension och sköta sitt. Varför skulle hon må dåligt av det? Det är väl så hon helst vill ha det: Vara ifred. Pengarna räcker nog ändå.
Till och med småungar förstår rysande vad som hände när det tog några sekunder från att ha varit vanlig svensk, thailändsk eller indonesisk familj vid stranden - och den grå vågen kommer rullande, utan att se farlig ut på avstånd. Inte ens när den var 100 meter bort såg den ut att vara farlig. Ödet slog olika. En del klarade sig, andra fick allt och alla bortsvepta.
Samma överallt. Politik eller naturkatastrofer. Pakistan, isande kallt. I otillgängliga bergsbyar. Man kan kanske inte sätta sig in - men man kan ge hjälp genom att ge pengar till hjälp.
Vad ska man med Thailand till
...när man har det så bra hemma?
En minipool. Vattnet minst 29 grader. Stått ett tag.
Ingen som stör. Om en stund kanske ett litet stearinljus lyser istället för 40-wattslampan.
Julmust och 6-årig rom? Skulle inte det vara gott ihop? Kulturmix lixxxom. K special alkohol.
En minipool. Vattnet minst 29 grader. Stått ett tag.
Ingen som stör. Om en stund kanske ett litet stearinljus lyser istället för 40-wattslampan.
Julmust och 6-årig rom? Skulle inte det vara gott ihop? Kulturmix lixxxom. K special alkohol.
Framkört och bortforslat
Andras ögon rinner. Mina torkar. Bergis vinterallergi.
Hade en ensam eftermiddag. Influensatomt i landskapetet, där 8 av 12 var sjuka. När jag kom hem somnade jag nästan direkt i soffan, men telefonen räddade mig. K berättade att jag missat en mysig spelning på Hotellet igår, då jag tydligen sov istället för att kolla mailen ordentligt.
Sen somnade jag ändå om till simmästerskapen i Trieste. Dottern sov redan före Filmkrönikan, som höll till i Venedig.
Synd att de simmar i långbrallor nuförtiden, tänkte jag. Somnade när jag funderade på varför långa trikåer används i frisim men bara halvmeters när de simmar rygg.. zzz zzz
När jag vaknade hade jag ett städpass. Det är rockader i lägenheten sen den nya hyresgästen flyttade in. Samma summa sunkinga saker ska samsas, fast på mindre yta.
Kapitulerade och vände mig till blocket.se igen. Efter ett tag kom en tjej körande med en bokhylla. Monterat och klart och framkört till dörren. När jag gallrat ska jag lägga ut överflödigt på blocket. Men då kommer istället nån och hämtar.
Att inte ha bil har sina absoluta fördelar.
Hade en ensam eftermiddag. Influensatomt i landskapetet, där 8 av 12 var sjuka. När jag kom hem somnade jag nästan direkt i soffan, men telefonen räddade mig. K berättade att jag missat en mysig spelning på Hotellet igår, då jag tydligen sov istället för att kolla mailen ordentligt.
Sen somnade jag ändå om till simmästerskapen i Trieste. Dottern sov redan före Filmkrönikan, som höll till i Venedig.
Synd att de simmar i långbrallor nuförtiden, tänkte jag. Somnade när jag funderade på varför långa trikåer används i frisim men bara halvmeters när de simmar rygg.. zzz zzz
När jag vaknade hade jag ett städpass. Det är rockader i lägenheten sen den nya hyresgästen flyttade in. Samma summa sunkinga saker ska samsas, fast på mindre yta.
Kapitulerade och vände mig till blocket.se igen. Efter ett tag kom en tjej körande med en bokhylla. Monterat och klart och framkört till dörren. När jag gallrat ska jag lägga ut överflödigt på blocket. Men då kommer istället nån och hämtar.
Att inte ha bil har sina absoluta fördelar.
8 december 2005
Inte nådig USA-kritik
Jag såg och hörde Harold Pinters nobelföreläsning på tv ikväll.
På SVT:s sida finns förstås talet utskrivet och på Nobelprissidan finns videon och jag tycker att det ska upplevas på engelska.
Inte mycket man behöver tillägga. En klok man har talat.
På SVT:s sida finns förstås talet utskrivet och på Nobelprissidan finns videon och jag tycker att det ska upplevas på engelska.
Inte mycket man behöver tillägga. En klok man har talat.
7 december 2005
Nattslingan
Nu är det nattslinga när man gluttar ut bakom gardinen. Från mitt skrivbord kan jag kolla slingan och se på spegelvänd Scrubs på tv samtidigt.
Är otroligt kaffesugen. Ska jag eller ska jag inte?
Höll på att boka på en Londonflight för en kurs nästa vecka, men höll mig. Tanken slog mig att jag inte kommer få kursen godkänd av jobbet. Det är en 2 dagars kurs i avancerad webbutveckling, java bla-bla, style sheets, interaktivitet, med mera, och den enda kursen jag hittar som utbildar i CSS-användning, som jag verkligen skulle behöva för ett (jobb)projekt, i första hand.
Terapuffen säger att en av orsakerna till att jag är så låg är att jag är understimulerad. Tål att ta till sig. Själv vet jag att jag är omåttligt uttråkad av arbetetslivet, och på en flirtfront som sköljdes bort med tsunamin ungefär, då allt blev torrt, sorgligt, svart och för personlig del: framtidslöst.
Mår bra när jag studerar nåt kul, sitter vid datorn off duty, fotar eller reser, men det som nästan tar all tid är just jobbet, där jag varit uträknad och fått fel jobb och fel ansvar i tre år ungefär. Det är förångest inför jobbet, jobb, och sen efterångest på grund av jobbet, och dessa eviga jobbresor fram och tillbaka.
Det är bra att någon annan säger att jag har tråkigt, och tjatar om att jag, som andra, får tänka på mig själv och framtiden, och försöka se nåt positivt också för egen del.
Det är en riktig o-cool morsagrej att få dåligt samvete av att tänka på sig själv. Fäderna och barnen får göra det, obehindrat. Och ofta med stöd. "Åh vad kul om du börjar med ditten eller datten", säger mammorna och sköter detaljplaneringen och markservicen så att de andra verkligen ska få utveckla sig.
Hur ofta hör man männen eller tonårsbarnen säga "Va kul om du fick det och det och kom ut lite mer, eller börjar utbilda dig i något du verkligen är intresserad av efter alla år" eller mannen som säger "hörrni barn, vi måste verkligen peppa mamma nu..."
Nej, just det.
6 december 2005
Just do it
Just det.
Komma på nåt. Göra det.
Har nu tecknat medlemskap i gymet runt hörnan. På prov fram till jul. Gillar jag det inte kan jag gå ur. Om en vecka så. Instruktionstid. Ja, det behövs verkligen. Vet inte hur man gör med skåp och lås och sånt.
Pump, pilatus och power hit och dit. Duscha och bli brun. Jaja. Inget för mig.
Min enda tanke är att bli tillräckligt stark för att orka med vinterns resor, nu när jag inte kan cykla till jobbet längre.
Jag har min lilla kvartersrunda som utspikad. Högerut: World class > indiern Ellora och sen över gatan och till vänster: thailändaren Tigern > korvmojen för akutcig > BGs pub > Ica > espressobaren Kaffe & Honung > sushibaren Panda > Högalidshallen och cykeln över gatan, vänster, sen hemåt, där jag passerar en blomsterhandel. Bra om man skulle vara sugen på en blomma.
Södermalms mest utskällda gatstump har kanske artat sig lite.
Komma på nåt. Göra det.
Har nu tecknat medlemskap i gymet runt hörnan. På prov fram till jul. Gillar jag det inte kan jag gå ur. Om en vecka så. Instruktionstid. Ja, det behövs verkligen. Vet inte hur man gör med skåp och lås och sånt.
Pump, pilatus och power hit och dit. Duscha och bli brun. Jaja. Inget för mig.
Min enda tanke är att bli tillräckligt stark för att orka med vinterns resor, nu när jag inte kan cykla till jobbet längre.
Jag har min lilla kvartersrunda som utspikad. Högerut: World class > indiern Ellora och sen över gatan och till vänster: thailändaren Tigern > korvmojen för akutcig > BGs pub > Ica > espressobaren Kaffe & Honung > sushibaren Panda > Högalidshallen och cykeln över gatan, vänster, sen hemåt, där jag passerar en blomsterhandel. Bra om man skulle vara sugen på en blomma.
Södermalms mest utskällda gatstump har kanske artat sig lite.
In i fållan mot world class
Gratis i december?
Som ett tecken fick jag en lapp från en granne som råkar heta World Class. Så nu ska jag gå dit och se om de kan hyfsa till mig. Jag måste bli stark, men inte gå ner mer i vikt.
Har nu rasat ner till 49 med kläder. Tre kilo ner på en vecka trots ölintag och ordentlig pubmat i helgen. Det är inte bra, utan snarare riktigt ILLA.
Tillbaka till ruta ett [om bloggen bara]
Massa trassel med fonter. Men nu är det som vanligt igen. Ändrade tillbaka till hur jag hade för några dar sen. Som tur är slår ändringarna rakt genom hela bloggen.
Nu ska jag däremot ta mig för nåt helt nytt. Nåt i världsklass kanske.
Nu ska jag däremot ta mig för nåt helt nytt. Nåt i världsklass kanske.
Ingen skillnad
Slingan hjälper inte upp. Inte än.
Denna dag, den näst fulaste i år, gör inte ens nyuppsatt slinga nån skillnad
Och så har kroppen fått en ny del
Medicinskt paradigmskifte på gång.
Tänderna och tandköttet. Snart kommer tänder och mun faktiskt höra till resten av kroppen.
Det verkar som att det inte kommer att kosta mer att laga tänderna än att få magontet, levern eller det stukade foten undersökt och behandlad. Det är ju lite orättvist att åkommor kostar så olika att behandla beroende på var de sitter. Eller om de syns eller inte. En person kan hjärtopereras och få diger och dyr eftervård utan att betala något medan en infekterad tandrot kan kosta en person 8000 ur egen ficka.
Vilket framsteg.
Tänderna och tandköttet. Snart kommer tänder och mun faktiskt höra till resten av kroppen.
Det verkar som att det inte kommer att kosta mer att laga tänderna än att få magontet, levern eller det stukade foten undersökt och behandlad. Det är ju lite orättvist att åkommor kostar så olika att behandla beroende på var de sitter. Eller om de syns eller inte. En person kan hjärtopereras och få diger och dyr eftervård utan att betala något medan en infekterad tandrot kan kosta en person 8000 ur egen ficka.
Vilket framsteg.
Psykad vård eller vad det ska kallas
Nu ska jag bara tycka till lite.
Självmord är för hemskt. Psykhjälpsresurserna används tydligen åt helvete, när inte ens den som flaggar för det och varit inne akut får hjälp. Alla runt omkring en självmordsbenägen behöver också hjälp. Att leva med självdestruktiva som hotar med, eller antyder att.. är tyngre än tungt, förutom den ständiga oron att nåt ska hända, eller kommer att hända.
Om du gör slut tar jag livet av mig...
Tänk er själva. Har ni varit med om det?
Var med om liknande några gånger.
Men psyk-typerna sitter där bekvämt i sin fåtöljer med sina tofflor och tror att de destruktiva och deprimerade och fobiska och vad de är ska komma i tid på sina inbokade tider. Att de ska kunna ta sig dig...
Mobila team är vad som behövs. Folk som ringer upp, söker upp när personen inte svarar, håller kollen, peppar, kommer förbi. Och stödjer de anhöriga, sambon, barnen, som inte kan leva normalt en enda dag.
Frivilligheten i vården kan förvåna. En depressiv person ska själv tydligen avgöra om han eller hon är sjuk nog att få vård, om man kommit så långt som att bli tagen på allvar.
Och de anhöriga ska kämpa, gång på gång, med att försöka få sin anhöriga till psykakuten just när det är som värst och farligast - för annars finns inte en chans att personens tillstånd över huvud taget ska tas på allvar, och inte ens då behandlas det seriöst.
Det om det.
Självmord är för hemskt. Psykhjälpsresurserna används tydligen åt helvete, när inte ens den som flaggar för det och varit inne akut får hjälp. Alla runt omkring en självmordsbenägen behöver också hjälp. Att leva med självdestruktiva som hotar med, eller antyder att.. är tyngre än tungt, förutom den ständiga oron att nåt ska hända, eller kommer att hända.
Om du gör slut tar jag livet av mig...
Tänk er själva. Har ni varit med om det?
Var med om liknande några gånger.
Men psyk-typerna sitter där bekvämt i sin fåtöljer med sina tofflor och tror att de destruktiva och deprimerade och fobiska och vad de är ska komma i tid på sina inbokade tider. Att de ska kunna ta sig dig...
Mobila team är vad som behövs. Folk som ringer upp, söker upp när personen inte svarar, håller kollen, peppar, kommer förbi. Och stödjer de anhöriga, sambon, barnen, som inte kan leva normalt en enda dag.
Frivilligheten i vården kan förvåna. En depressiv person ska själv tydligen avgöra om han eller hon är sjuk nog att få vård, om man kommit så långt som att bli tagen på allvar.
Och de anhöriga ska kämpa, gång på gång, med att försöka få sin anhöriga till psykakuten just när det är som värst och farligast - för annars finns inte en chans att personens tillstånd över huvud taget ska tas på allvar, och inte ens då behandlas det seriöst.
Det om det.
5 december 2005
Årets absolut fulaste dag
Denna söndag som varit utnämner jag härmed till årets absolut fulaste dag. Så extremt ful var den. Tungt och fuktigt i luften, hårt regn, slaskiga isfläckar här och där och resten bara svart. Hoppas vi slipper fler av dem. Man blir trött och tappar sugen. Funderar på att fly med dottern till Marocko en vecka. Ska visst vara 25-25 grader där nu. och kanske ta en vända till Marrakesh också. Ska prata med chefen i morgon.
Och till nåt helt annat som blev ämnet under pubmiddagen:
Ungefär 35 000 personer dog i Sverige av Spanska sjukan under 1918-19. En jäkla massa folk. När Asiaten kom 1957 drabbade den ungefär en miljon personer här, men vet någon hur många som dog till följd av den? Över världen var det 2,4 miljoner sp, dpg. men hittar inga uppgifter om hur många som dog av asoaten i Sverige. Lovade att kolla, men jag går bet på mina sökningar.
Det värsta jag haft är salmonella. Från ägg i maten i Afganistan. Jag visste att jag skulle undvika det, men jag chansade. Några timmar tog det, sen var det roliga slut. Vart sängbunden i tre veckor och fick inte behålla vare sig mat eller dryck och kunde inte röra mig för huvudet sprängdes i bitar av minsta försök.
De droppade i mig lite vatten och te i små små portioner liggande. Och Afganerna kom med små feta rullade bollar som skulle hjälpa bra, men jag vågade mig inte på opiumet. Tänkte att jag bergis bara skulle få gulsot av det, dessutom. Kul brud va: med salmonella och gulsot som haltar omkring med skorpionbettsskadad fot.
Så mager som då har jag inte varit någonsin. Jag lyfte från marken, och såg väl ut som en något tillstukad liten ängel.
Och till nåt helt annat som blev ämnet under pubmiddagen:
Ungefär 35 000 personer dog i Sverige av Spanska sjukan under 1918-19. En jäkla massa folk. När Asiaten kom 1957 drabbade den ungefär en miljon personer här, men vet någon hur många som dog till följd av den? Över världen var det 2,4 miljoner sp, dpg. men hittar inga uppgifter om hur många som dog av asoaten i Sverige. Lovade att kolla, men jag går bet på mina sökningar.
Det värsta jag haft är salmonella. Från ägg i maten i Afganistan. Jag visste att jag skulle undvika det, men jag chansade. Några timmar tog det, sen var det roliga slut. Vart sängbunden i tre veckor och fick inte behålla vare sig mat eller dryck och kunde inte röra mig för huvudet sprängdes i bitar av minsta försök.
De droppade i mig lite vatten och te i små små portioner liggande. Och Afganerna kom med små feta rullade bollar som skulle hjälpa bra, men jag vågade mig inte på opiumet. Tänkte att jag bergis bara skulle få gulsot av det, dessutom. Kul brud va: med salmonella och gulsot som haltar omkring med skorpionbettsskadad fot.
Så mager som då har jag inte varit någonsin. Jag lyfte från marken, och såg väl ut som en något tillstukad liten ängel.
4 december 2005
Och så har bocken brunnit igen
"Julbocken i Gävle nedbränd. Tomte och pepparkaksgubbe misstänkta för mordbrand". Tradition är tradition. Bygga upp bränna ner. Oemotståndligt, antar jag. Vem ska hinna först i år...
3 december 2005
Om jag var Leila Freivalds
Om jag var i Freivalds kläder hade jag avgått direkt efter tsunamikatastrofen. Jag hade velat byta namn och land av skam. Även om jag tycker jag gjort mitt bästa, hade jag insett att det inte räckte tillräckligt långt.
En läkare som var på plats i Khao lak säger i en DN-artikel att han känner att Freivalds måste avgå:
Milt uttryckt. Jag är inte heller för hets mot människor, men det förakt och den brist på inlevelse Freivalds visade de första dagarna efter katastrofen var bland det värsta jag upplevt från en svensk politiker. Och den som utsett henne till ett så opassande ämbete borde också gå.
En utrikesminister måste åtminstone (låtsas) vara intresserad av omvärlden. Och framför allt påläst. Kan man inget måste man delegera viktigt beslutsfattandet till personer som har de kunskaper och aktionsförmåga man saknar. Men när beslutsfattande ständigt passas uppåt går det ohyggligt långsamt. Det vet var och en som jobbat i ett svenskt storföretag.
Men varför skulle Freivaldt tycka att hon handlat fel och avgå? Hon gjorde ju så gott hon kunde. Och det är just det som borde räcka för att avgå frivilligt. Problemet med det förlorade förtroendet som politiker handlar i hennes fall inte bara om de faktiska misstagen och senfärdigheten, utan om de brister hon visade: att inte lyssna på rapporter och vittnesmål och att inte kunna förstå.
Förstår man inte är det svårt att handla rätt. Om det ens är möjligt. Hon förstod inte vad som hänt därnere i Thailand förrän hon själv åkte ner och tittade på plats. Omdömeslöst är ordet.
En läkare som var på plats i Khao lak säger i en DN-artikel att han känner att Freivalds måste avgå:
"Det handlar inte om att utse syndabockar, men vi måste ha ledare som har kompetens, och Göran Persson och Laila Freivalds har visat att de inte har
det."
Milt uttryckt. Jag är inte heller för hets mot människor, men det förakt och den brist på inlevelse Freivalds visade de första dagarna efter katastrofen var bland det värsta jag upplevt från en svensk politiker. Och den som utsett henne till ett så opassande ämbete borde också gå.
En utrikesminister måste åtminstone (låtsas) vara intresserad av omvärlden. Och framför allt påläst. Kan man inget måste man delegera viktigt beslutsfattandet till personer som har de kunskaper och aktionsförmåga man saknar. Men när beslutsfattande ständigt passas uppåt går det ohyggligt långsamt. Det vet var och en som jobbat i ett svenskt storföretag.
Men varför skulle Freivaldt tycka att hon handlat fel och avgå? Hon gjorde ju så gott hon kunde. Och det är just det som borde räcka för att avgå frivilligt. Problemet med det förlorade förtroendet som politiker handlar i hennes fall inte bara om de faktiska misstagen och senfärdigheten, utan om de brister hon visade: att inte lyssna på rapporter och vittnesmål och att inte kunna förstå.
Förstår man inte är det svårt att handla rätt. Om det ens är möjligt. Hon förstod inte vad som hänt därnere i Thailand förrän hon själv åkte ner och tittade på plats. Omdömeslöst är ordet.
Nu får jag många träffar
Det blir många träffar på bloggen när man försöker ändra i typografin. Man kollar och kollar och kollar igen. Man undrar om det ser bra ut för andra och om det blivit bättre eller sämre.
I själva verket är det nog så att brödtexten här bara är återställd till mallens default.
Vill man ha större eller mindre text är det bara att klicka fram webbläsarens Visa-meny och välja större eller mindre textstorlek. En del bloggar jag försöker läsa tycker jag har för liten text. Man förstår att de personerna själva sitter med nån liten laptop och kör en rätt hög upplösning på sina skärmar och kanske dessutom har läsisar som förstorar. Dessvärre tillåter inte alla bloggar att läsaren själv får bestämma fontstorlek.
Vet inte vilken idén är med att låsa fontstorleken för andra. Huvudsaken borde vara att texten går att läsa för så många som möjligt.
I själva verket är det nog så att brödtexten här bara är återställd till mallens default.
Vill man ha större eller mindre text är det bara att klicka fram webbläsarens Visa-meny och välja större eller mindre textstorlek. En del bloggar jag försöker läsa tycker jag har för liten text. Man förstår att de personerna själva sitter med nån liten laptop och kör en rätt hög upplösning på sina skärmar och kanske dessutom har läsisar som förstorar. Dessvärre tillåter inte alla bloggar att läsaren själv får bestämma fontstorlek.
Vet inte vilken idén är med att låsa fontstorleken för andra. Huvudsaken borde vara att texten går att läsa för så många som möjligt.
Apropå en liten flicka
Apropå barndom, böcker, Vasaparken, och nu senast Norstedts förlag, så kom jag att tänka på att jag köpte 4 x Edelfeldt för nån vecka sen när jag virrade omkring vid Odenplan. Ville läsa det jag säkert missat tidigare. Inger Edelfeldt skriver som jag skulle vilja, vill jag minnas, men det var några år sen jag läste något av henne senast.
Det fanns en liten flicka i Vasaparken som vi tyckte så synd om. Hon fick inte vara med, och satt med stickad mössa ensam i sandlådan mitt i sommaren. Hon var smittsam. Hölls karantän.
Så illa var det att ha kikhosta på 60-talet. I månader fick man inte vistas i närheten av andra barn. Man förstod inte att den skulle gå över. Att få kikhosta var det värsta av öden. Av nån anledning tror jag att den lilla tjejen var just Inger Edelfeldt. Ibland har man enkla funderingar som man inte får svar på. Och som inte är viktiga heller.
Det fanns en liten flicka i Vasaparken som vi tyckte så synd om. Hon fick inte vara med, och satt med stickad mössa ensam i sandlådan mitt i sommaren. Hon var smittsam. Hölls karantän.
Så illa var det att ha kikhosta på 60-talet. I månader fick man inte vistas i närheten av andra barn. Man förstod inte att den skulle gå över. Att få kikhosta var det värsta av öden. Av nån anledning tror jag att den lilla tjejen var just Inger Edelfeldt. Ibland har man enkla funderingar som man inte får svar på. Och som inte är viktiga heller.
Nästan allt på plats
Här händer det saker. Kameran är hemma. Jag tappade inte bort den.
Jag är så inställd på att jag ska tappa saker att jag tar sakförluster för givna. Kameran, alltså lilla reservkameran som jag faktiskt aldrig tappat en enda gång, satt fast i jeansen. Så smart är jag. Binder fast saker för säkerhets skull.
Igår träffade jag tjejerna en stund, och fortsatte sen till Eken med A och C. Jag hänkade i deras taxi och de kastade av mig vid Patricia. Där fick jag direkt en danspartner som inte släppte taget och jag roade mig fröjdligt. Ända tills plånboken försvann.
Och den hade försvunnit. Tappade helt intresset för snubben och gick till garderoben för att försöka få ut min jacka utan garderobskvittot. Det kändes som en riktigt dålig repris av mig själv. Spärra kort, skaffa nytt leg... näej, det är så tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats stanna till sista person lämnat för att se om min jacka kanske finns kvar.
Men vad som hände var att de bara log i garderoben. Som att de väntat på mig.
Så glad jag blev. Plånboken hade nån hittat. I plånboken låg garderobskvittot och jackan fanns också i tryggt förvar. Ut till taxi och raka spåret hem. Ahhh. Ska aldrig mer gå ut.
Och om jag går ut igen så ska jag lämna rubbet till garderoben direkt. Och sen bara be om fickpengar då och då.
Jag är så inställd på att jag ska tappa saker att jag tar sakförluster för givna. Kameran, alltså lilla reservkameran som jag faktiskt aldrig tappat en enda gång, satt fast i jeansen. Så smart är jag. Binder fast saker för säkerhets skull.
Igår träffade jag tjejerna en stund, och fortsatte sen till Eken med A och C. Jag hänkade i deras taxi och de kastade av mig vid Patricia. Där fick jag direkt en danspartner som inte släppte taget och jag roade mig fröjdligt. Ända tills plånboken försvann.
Och den hade försvunnit. Tappade helt intresset för snubben och gick till garderoben för att försöka få ut min jacka utan garderobskvittot. Det kändes som en riktigt dålig repris av mig själv. Spärra kort, skaffa nytt leg... näej, det är så tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats stanna till sista person lämnat för att se om min jacka kanske finns kvar.
Men vad som hände var att de bara log i garderoben. Som att de väntat på mig.
- Vad heter du? frågade hon
- Coola morsan, svarade jag (typ)
- Va bra, här är dina saker.
Så glad jag blev. Plånboken hade nån hittat. I plånboken låg garderobskvittot och jackan fanns också i tryggt förvar. Ut till taxi och raka spåret hem. Ahhh. Ska aldrig mer gå ut.
Och om jag går ut igen så ska jag lämna rubbet till garderoben direkt. Och sen bara be om fickpengar då och då.
Typografisk bekännelse
Vet ni var jag pryade som 14-åring?
Svar: På Norstedts lärlingssätteri. Jag handsatte läroboksbaksidor åt Liber i två veckor. Var med den allra sista kullen som utbildades.
Vet ni vad jag gjorde innan persondatorerna kom?
Svar: Beställde fotosättningar och stod och fäste vaxade original vid härliga ritbord, och levde med skalpeller. Man skar ut ord och bytte plats på dem när ändringar kom i sista minut.
Vet ni vem jag gått på kurs hos?
Svar: Carl Fredrik Hultenheim. Stenålderstypografguru, en förlegad blytyp [pdf], vars kurser många reklambyrå-AD:ar och "kreatörer" måste gå på för att veta vilka typografiska lagar de ska försöka trotsa.
Och ändå får jag inte till brödtexten som jag vill ha den. Hielp. Ser det konstigt ut är det för att jag försöker hitta rätt ställen i mallen och chansa på koden.
Svar: På Norstedts lärlingssätteri. Jag handsatte läroboksbaksidor åt Liber i två veckor. Var med den allra sista kullen som utbildades.
Vet ni vad jag gjorde innan persondatorerna kom?
Svar: Beställde fotosättningar och stod och fäste vaxade original vid härliga ritbord, och levde med skalpeller. Man skar ut ord och bytte plats på dem när ändringar kom i sista minut.
Vet ni vem jag gått på kurs hos?
Svar: Carl Fredrik Hultenheim. Stenålderstypografguru, en förlegad blytyp [pdf], vars kurser många reklambyrå-AD:ar och "kreatörer" måste gå på för att veta vilka typografiska lagar de ska försöka trotsa.
Och ändå får jag inte till brödtexten som jag vill ha den. Hielp. Ser det konstigt ut är det för att jag försöker hitta rätt ställen i mallen och chansa på koden.
Det här med kommentarer eller inte
Har fått höra att det kanske inte går att kommentera på min blogg, att jag kanske måste GODKÄNNA kommentarerna först och att det kanske ligger en (liten) hög kommentarer och väntar...
Men jag har inte gjort nåt. Jag är lika oskyldig som vanligt.
Självklart tycker att alla ska få tycka. Så innan jag nu går in i blogger och försöker fixa så att det går att kommentera igen skickar jag den här texten.
Om bloggen skulle försvinna helt beror det på att jag råkat trycka på fel knapp bara.
Men jag har inte gjort nåt. Jag är lika oskyldig som vanligt.
Självklart tycker att alla ska få tycka. Så innan jag nu går in i blogger och försöker fixa så att det går att kommentera igen skickar jag den här texten.
Om bloggen skulle försvinna helt beror det på att jag råkat trycka på fel knapp bara.
Mardröm light
Den nya inneboenden är scientolog. Dottern hade gått igenom hennes rum när hon var ute igår. Massor av såna böcker. Don Hubbard, eller vad han nu heter.
Fast det var bara en lättare form av mardröm. Däremot undrar jag var hon är. Hon kom inte hem igårkväll, verkar det som. Lappen som jag skrev till henne igårkväll och la vid dörren ligger fortfarande kvar.
Fast det var bara en lättare form av mardröm. Däremot undrar jag var hon är. Hon kom inte hem igårkväll, verkar det som. Lappen som jag skrev till henne igårkväll och la vid dörren ligger fortfarande kvar.
Coola morsan festar loss
Så har det hänt igen då. Party-party. Resultat: Plånbok kvar, kamera borta.
2 december 2005
Girlpower i 60 år
Pippi. Inte trodde jag hon var så till åren.
Såg reprisen av K special: Pippi Långstrump - Girl Power i 60 år igårkväll och det är intressant hur Pippi kunnat ha ett sånt inflytande i så många kulturer och under så lång tid. Förstår att det forskas om henne, en sån personlighet. Snäll, envis, bråkig, ifrågasättande, starkast i världen, övergiven av föräldrarna och skolvägrare. Det gladde mig att dottern också tyckte att programmet var intressant nog att titta på, och Suzanne Brögger sa saker i slutet av programmet som man nästan tårades till. Om känslan av övergivenhet.
Jag var inte i målgruppen när tv-serien om Pippi kom i början av 70-talet, däremot repriserades den när mina barn var i rätta åldern, och som förälder blev man så evinnerligt trött på Pippi. Och ingen kunde man skylla på, eftersom man varit smart nog att spela in den på band också, så att ungarna fick se varje avsnitt hur många gånger som helst.
När jag var liten var det snarare Vi på Saltkråkan som gällde. En gång i veckan i svartvitt. Tjorven, Båtsman och de andra. Huga. Tjorven med sina två präktiga bröder och lille Pelle med sina präktiga systrar. Eller om det nu var tvärtom. Jo, tvärtom ja. Och Malin, som var lik min mamma på pricken, och Melker som var så konstig och inte klarade någonting alls.
Boken var stor och tjock och gick sönder, och tv-programmen på lördagarna fick man vänta länge på, och allt lördagsgodis var slut och det var alltid läggdags när eftertexterna kom. Och vi barn, Vi på Dalagatan, var stolta över att bo på samma gata och i samma kvarter som självaste Astrid Lindgren.
Såg reprisen av K special: Pippi Långstrump - Girl Power i 60 år igårkväll och det är intressant hur Pippi kunnat ha ett sånt inflytande i så många kulturer och under så lång tid. Förstår att det forskas om henne, en sån personlighet. Snäll, envis, bråkig, ifrågasättande, starkast i världen, övergiven av föräldrarna och skolvägrare. Det gladde mig att dottern också tyckte att programmet var intressant nog att titta på, och Suzanne Brögger sa saker i slutet av programmet som man nästan tårades till. Om känslan av övergivenhet.
Jag var inte i målgruppen när tv-serien om Pippi kom i början av 70-talet, däremot repriserades den när mina barn var i rätta åldern, och som förälder blev man så evinnerligt trött på Pippi. Och ingen kunde man skylla på, eftersom man varit smart nog att spela in den på band också, så att ungarna fick se varje avsnitt hur många gånger som helst.
När jag var liten var det snarare Vi på Saltkråkan som gällde. En gång i veckan i svartvitt. Tjorven, Båtsman och de andra. Huga. Tjorven med sina två präktiga bröder och lille Pelle med sina präktiga systrar. Eller om det nu var tvärtom. Jo, tvärtom ja. Och Malin, som var lik min mamma på pricken, och Melker som var så konstig och inte klarade någonting alls.
Boken var stor och tjock och gick sönder, och tv-programmen på lördagarna fick man vänta länge på, och allt lördagsgodis var slut och det var alltid läggdags när eftertexterna kom. Och vi barn, Vi på Dalagatan, var stolta över att bo på samma gata och i samma kvarter som självaste Astrid Lindgren.
Rekord i nolla
Ibland ser det ut som 8.
8 kommenterar. Va kul!
Nej, det var 0. Tänkte väl..
Undrar hur länge jag ska lyckas hålla nollan, och inte falla för att börja kommentera mig själv... Har i alla fall slagit mitt eget rekord med absoluta 0 kommentarer på 33 texter i följd.
Undrar vad andras rekord ligger på...
8 kommenterar. Va kul!
Nej, det var 0. Tänkte väl..
Undrar hur länge jag ska lyckas hålla nollan, och inte falla för att börja kommentera mig själv... Har i alla fall slagit mitt eget rekord med absoluta 0 kommentarer på 33 texter i följd.
Undrar vad andras rekord ligger på...
Mycket mysigt
Det här mörkret är det väl få som gillar hur mycket stearinljus man än tänder därhemma, eller?
Man kanske inbillar sig att det är mysigt bara för att det är lite lite ljusare än helt mörkt därhemma?
Och ännu mysigare blir det om man lagar lite mysig mat ihop och tassar omkring och smuttar på vin ihop. Det har jag nämligen läst i bloggar. Det verkar vara nära målet för lyckan.
Först kämpar man för att få ett fint litet bo. Sen att hitta den rätte. Sen ljusen och middan med vin. Ska det vara så j*vla svårt och ta så lång tid för så många?
Men hur många timmars mys med sig själv behöver man egentligen per dag? 2 timmar, 4 timmar, 6 timmar?
Man kanske inbillar sig att det är mysigt bara för att det är lite lite ljusare än helt mörkt därhemma?
Och ännu mysigare blir det om man lagar lite mysig mat ihop och tassar omkring och smuttar på vin ihop. Det har jag nämligen läst i bloggar. Det verkar vara nära målet för lyckan.
Först kämpar man för att få ett fint litet bo. Sen att hitta den rätte. Sen ljusen och middan med vin. Ska det vara så j*vla svårt och ta så lång tid för så många?
Men hur många timmars mys med sig själv behöver man egentligen per dag? 2 timmar, 4 timmar, 6 timmar?
Slags förträngning
Funkar kanske inte tvärtom mot Stationsvakt, men på ett annat sätt.
Förtränger inte saker som att ta bankomatkvittot eller att komma ihåg frukostmötet med chefen. Däremot stuvar jag alla oviktiga kvitton osedda i plånboken men tappar alla viktiga papper. Och minns, och kan verkligen lida av vetskapen om att behöva gå upp halv sju för att hinna till frukostmötet klockan åtta...
Och så vaknar nu. NU.
Eller rättare sagt för en stund sen. Har skickat ett mail till kollegan med en förklaring och tagit en kopp kaffe. Så länge har jag varit uppe. Om jag skyndar mig hinner jag till Kista kl 16 och skulle kunna slinka in utan ytterkläder nånstans och låtsas att jag varit på möten hela dan.
Nej, funderar på att ta eftermiddagen till shopping, något jag verkligen förträngt, eller snarare skjutit upp en tid. Kylskåpet tomt och inga kläder att ta på.
Förtränger inte saker som att ta bankomatkvittot eller att komma ihåg frukostmötet med chefen. Däremot stuvar jag alla oviktiga kvitton osedda i plånboken men tappar alla viktiga papper. Och minns, och kan verkligen lida av vetskapen om att behöva gå upp halv sju för att hinna till frukostmötet klockan åtta...
Och så vaknar nu. NU.
Eller rättare sagt för en stund sen. Har skickat ett mail till kollegan med en förklaring och tagit en kopp kaffe. Så länge har jag varit uppe. Om jag skyndar mig hinner jag till Kista kl 16 och skulle kunna slinka in utan ytterkläder nånstans och låtsas att jag varit på möten hela dan.
Nej, funderar på att ta eftermiddagen till shopping, något jag verkligen förträngt, eller snarare skjutit upp en tid. Kylskåpet tomt och inga kläder att ta på.
1 december 2005
Stå ut med oss
Det kanske hörde ihop. Jag tog itu med räkningarna, nästan alla. Fick sen en ny hyresgäst, som flyttar in idag klockan sju. Det är en chansning. Kommer hon att stå ut?
Blyertsgrå nedläggning
Tänkte lägga av. Lägga ner allt möjligt.
La av med hobbyn x-et. Han poppar ändå upp ibland som en fånig dykare som viftar med grodfötterna över ytan. Det ser extremt larvigt ut.
Sen la jag av att boka resor. Sen var spanskan i farozonen. Men jag tog mig i kragen, gick på lektionen, bokade några resor.
Allt möjligt är i riskzonen, från att lägga ned projekten i hemma, skippa rumsuthyrningen som skulle möjliggöra deltidsjobb, skippa julfirandet helt, radera hemsidan, ge upp som morsa, lägga ner fotoprojekten, säga upp mig från jobbet, avsluta bloggen.
Inget blir ordentligt gjort ändå.
Sen tar jag mig upp några centimeter. Jobbar. Jobbar mer. nästan ikapp på ett håll. Sover en natt. Klarar det. Pust. Försöker få lite system i saker. Hittar på en massa olika varianter på kontroll-liv i blyerts. Med sudd, så att jag snabbt kan lägga ned och sudda ut det jag planerade, men inte hann. Tömmer en papperskorg. Det går framåt.
Grinade två gånger idag. Blytungt. En gång i Kista på väg till jobbet. Hann inte lunch och frös som en gris och skulle på telefonmöte. Telefonmöten! Åka hela vägen till Kista för att sitta i telefonkonferens med folk som jobbar hemma.. sjukt. Jag ville också vara hemma.
Grät när jag kom hem. Grinar en grinar alla. Sen har jag jobbat till nu.
La av med hobbyn x-et. Han poppar ändå upp ibland som en fånig dykare som viftar med grodfötterna över ytan. Det ser extremt larvigt ut.
Sen la jag av att boka resor. Sen var spanskan i farozonen. Men jag tog mig i kragen, gick på lektionen, bokade några resor.
Allt möjligt är i riskzonen, från att lägga ned projekten i hemma, skippa rumsuthyrningen som skulle möjliggöra deltidsjobb, skippa julfirandet helt, radera hemsidan, ge upp som morsa, lägga ner fotoprojekten, säga upp mig från jobbet, avsluta bloggen.
Inget blir ordentligt gjort ändå.
Sen tar jag mig upp några centimeter. Jobbar. Jobbar mer. nästan ikapp på ett håll. Sover en natt. Klarar det. Pust. Försöker få lite system i saker. Hittar på en massa olika varianter på kontroll-liv i blyerts. Med sudd, så att jag snabbt kan lägga ned och sudda ut det jag planerade, men inte hann. Tömmer en papperskorg. Det går framåt.
Grinade två gånger idag. Blytungt. En gång i Kista på väg till jobbet. Hann inte lunch och frös som en gris och skulle på telefonmöte. Telefonmöten! Åka hela vägen till Kista för att sitta i telefonkonferens med folk som jobbar hemma.. sjukt. Jag ville också vara hemma.
Grät när jag kom hem. Grinar en grinar alla. Sen har jag jobbat till nu.
29 november 2005
Kväll
Och nu natt och dags för boken som aldrig tycks ta slut. 648 sidor Marian Keyesbabbel, som jag har på huvudet när jag sover.
28 november 2005
Nätt identitetskris?
Jag har en liten identitetskris.
Vet ju vem jag är, men har skitdålig koll på hur jag uppfattas. Får ta upp det hos psyketerapuffen imorgon. Antingen är jag urkass på att avläsa signaler, eller annars är det så att det inte finns några signaler att uppfatta.
Pratade förra veckan hos henne om just hemligheter. Att folk hemlighåller det allra viktigaste och jobbigaste in i det längsta, och hur sviken man känner sig av att bli utestängd och inte ha en chans att hjälpa.
- Men vad döljer du då? frågade hon.
Jag?
Är jag den skenheliga morsan? Jo, jag påstod att jag inte döljer nånting. Att jag inte har några täta skotta mellan olika världar. Inga hemligheter för barnen, inget dubbelliv, aldrig nån otrohet och så vidare. Men jag har nog bland annat mörkat saker som andra gjort mig, och som skadat mig mer än dom kanske.
Jag nämde för henne att jag alltid haft min egen fredade värld när jag skriver. Det har varit mitt sätt att i alla fall få ha något helt ifred, till exempel under alla år som som sambo och gift. Det nya är att jag skriver det mesta i bloggen, som kanske blir läst av några stycken, men just bloggen berättade jag inte om. Jag funderar fortfarande på vad jag döljer, och kanske förnekar även för mig själv. Eller kanske är det så att jag skriver istället för att berätta för folk i min närhet hur jag känner, så att de helt enkelt aldrig lär känna mig ordentligt.
Jag vet ju vem jag är och vad jag heter och har okej koll på alla aliaser jag har hit och dit för att skydda min identitet, men nu vet jag inte längre hur jag ska hantera alla sidor, sajter och konton. Jag vill inte att coola morsan ska vara anonym, men vill inte att folk ska koppla min blogg till jobbet eller till tjocka släkten.
Det är så illa att om man googlar på mitt namn så går 6 av de 10 första länkarna till mig. 2 till privata hemsidan och 6 till jobbet. Jag blir rent nojig. Får byta namn.
Vet ju vem jag är, men har skitdålig koll på hur jag uppfattas. Får ta upp det hos psyketerapuffen imorgon. Antingen är jag urkass på att avläsa signaler, eller annars är det så att det inte finns några signaler att uppfatta.
Pratade förra veckan hos henne om just hemligheter. Att folk hemlighåller det allra viktigaste och jobbigaste in i det längsta, och hur sviken man känner sig av att bli utestängd och inte ha en chans att hjälpa.
- Men vad döljer du då? frågade hon.
Jag?
Är jag den skenheliga morsan? Jo, jag påstod att jag inte döljer nånting. Att jag inte har några täta skotta mellan olika världar. Inga hemligheter för barnen, inget dubbelliv, aldrig nån otrohet och så vidare. Men jag har nog bland annat mörkat saker som andra gjort mig, och som skadat mig mer än dom kanske.
Jag nämde för henne att jag alltid haft min egen fredade värld när jag skriver. Det har varit mitt sätt att i alla fall få ha något helt ifred, till exempel under alla år som som sambo och gift. Det nya är att jag skriver det mesta i bloggen, som kanske blir läst av några stycken, men just bloggen berättade jag inte om. Jag funderar fortfarande på vad jag döljer, och kanske förnekar även för mig själv. Eller kanske är det så att jag skriver istället för att berätta för folk i min närhet hur jag känner, så att de helt enkelt aldrig lär känna mig ordentligt.
Jag vet ju vem jag är och vad jag heter och har okej koll på alla aliaser jag har hit och dit för att skydda min identitet, men nu vet jag inte längre hur jag ska hantera alla sidor, sajter och konton. Jag vill inte att coola morsan ska vara anonym, men vill inte att folk ska koppla min blogg till jobbet eller till tjocka släkten.
Det är så illa att om man googlar på mitt namn så går 6 av de 10 första länkarna till mig. 2 till privata hemsidan och 6 till jobbet. Jag blir rent nojig. Får byta namn.
27 november 2005
Efter slasklördag
Igår, när tjejerna gått hemåt, gick jag vidare. Förstås.
I fredags var jag ordentlig. Kom hem tidigt. Och dottern med.
Igår däremot tog jag en sväng. Efter Hjärtats bar med snyggingarna (Patsy & Edina-typer), fortsatte jag helt oskyldigt till Kägelbanan, där jag inte kom in. Klockan var ju ETT.
"Vi stänger insläppet klockan ett", sa vakten.
Jaha. Och varför då, kan man undra, när Re:Orient knappast har några besökare att ens att släppa ut...
Sen försökte jag med Kelly's på Folkungagatan. Skulle kolla om Kvasthilda var där. Men hon svarade inte på mobilen och kön var för lång för min smak. Och ställets musik är inte heller riktigt vad jag köar en timme för. Så det fick bli Snaps, för det sunkiga dansgolvets skull. Gillar sånt, gillar när folk släpper loss. Det är så slaskigt att man glider på sulorna. Träffade två riktig roliga engelsmän som liksom jag blev störtkära i musiken som dj:n spelades på övervåningen. 3 av 300 gillade musiken. Resten slaskade hellre omkring i källaren.
Och där i källaren hände det igen. Förstår inte varför jag, som kanske hamnar på Snaps en gång varannan månad, inte får betala. "Det är ok, det är på huset!" Jaha! Tack-tack. Trevligt. Det kanske är gratis för överåriga helt enkelt. Vill lilla tanten kanske ha en öl också. Varsågod. Välkommen tillbaka.
Så. Nu har jag bloggat klart för idag. Nu måste jag laga mat.
I fredags var jag ordentlig. Kom hem tidigt. Och dottern med.
Igår däremot tog jag en sväng. Efter Hjärtats bar med snyggingarna (Patsy & Edina-typer), fortsatte jag helt oskyldigt till Kägelbanan, där jag inte kom in. Klockan var ju ETT.
"Vi stänger insläppet klockan ett", sa vakten.
Jaha. Och varför då, kan man undra, när Re:Orient knappast har några besökare att ens att släppa ut...
Sen försökte jag med Kelly's på Folkungagatan. Skulle kolla om Kvasthilda var där. Men hon svarade inte på mobilen och kön var för lång för min smak. Och ställets musik är inte heller riktigt vad jag köar en timme för. Så det fick bli Snaps, för det sunkiga dansgolvets skull. Gillar sånt, gillar när folk släpper loss. Det är så slaskigt att man glider på sulorna. Träffade två riktig roliga engelsmän som liksom jag blev störtkära i musiken som dj:n spelades på övervåningen. 3 av 300 gillade musiken. Resten slaskade hellre omkring i källaren.
Och där i källaren hände det igen. Förstår inte varför jag, som kanske hamnar på Snaps en gång varannan månad, inte får betala. "Det är ok, det är på huset!" Jaha! Tack-tack. Trevligt. Det kanske är gratis för överåriga helt enkelt. Vill lilla tanten kanske ha en öl också. Varsågod. Välkommen tillbaka.
Så. Nu har jag bloggat klart för idag. Nu måste jag laga mat.
Flipp-floppsare nödvändigt
Frågan är nu om jag ska byta ut de gröna mot de här...
Vet inte om de är så snygga.
Bildsköna Hornsgatan
När handlingen var avklarad var det dags för en Staropramen på BGs.BG och Ica är grannar.
Efter en öl hamnar självaste Hornsgatan i ett annat skimmer. Den blir snyggare.
Tjuvkikar lite på kyrkogården under en paus från Hjärtats bar.
Och därinne står dom, tjejerna, på Hjärtats bar, på tjusiga Södermalm.
14:00 till 14:35
Kollar mailen. Flygbokningarna från utsvävningarna igår är bekräftade. Återigen förundras jag över inrikesflyget i Grekland. Att det bara tar 35 minuter från Aten till Paros.
DEPARTING: From Athens to Paros
Departure Time: 14:00 arriving at 14:35
Total Cost: DKK 513
Alternativet är att åka buss i en och en halv timme från flygplatsen till hamnen, vänta i Pireus, och sen trängas på båten i minst 4 eller vanligen 6 timmar. En båtresa som kostar upp mot 400 kronor med highspeedbåt, eller en hundring mindre med båtfärja. Nio timmar är minimum om man har turen att få klaff mellan båt och flyg.
Ändå tar de flesta båten fastän flyget bara är lite lite dyrare.Jag öppnar inte
Nån ringer på dörren.
Och vem kan det vara då?
Klockan är ju knappt ett, det är söndag, och inget är bestämt.
Lite absurt att man inte öppnar dörren bara för att man inte kan se vem det är. Men man har rätten på sin sida. Det finns ingen lag på att man måste svara i telefon eller öppna dörren när någon ringer på.
Tiderna har verkligen förändrats.
Och vem kan det vara då?
Klockan är ju knappt ett, det är söndag, och inget är bestämt.
Lite absurt att man inte öppnar dörren bara för att man inte kan se vem det är. Men man har rätten på sin sida. Det finns ingen lag på att man måste svara i telefon eller öppna dörren när någon ringer på.
Tiderna har verkligen förändrats.
När folk är fullare
När folk är riktigt fulla säger de ibland intressanta saker.
Det är bara att hoppas på att man själv är tilläckligt nykter att komma ihåg vad dom egentligen sa och tyckte. Klockan är ju snart fem.
Lyssna på konstigheter i timmar kan ta lite på krafterna... och när konstigheterna på nåt sätt påminner starkt om saker man själv tror sig ha pratat om lite för mycket, så får man sig en lagom push till nästa mardröm.
Det är bara att hoppas på att man själv är tilläckligt nykter att komma ihåg vad dom egentligen sa och tyckte. Klockan är ju snart fem.
Lyssna på konstigheter i timmar kan ta lite på krafterna... och när konstigheterna på nåt sätt påminner starkt om saker man själv tror sig ha pratat om lite för mycket, så får man sig en lagom push till nästa mardröm.
26 november 2005
Klippt före dejten
Före dejten med barndomskompisen igår hade jag ett val:
1) Stressa hem, lassa av alla jobbprylar, byta kläder och hinna i tid.
2) Klippa mig, men inte hinna åka hem och lassa av prylarna och byta kläder.
Jag gjorde som inga tjejer gör. Stegade rakt in i första bästa klippotek i Kista galleria. För att bli klippt. Alla jag känner går till nån speciell och tycker att det dessutom är "skönt". Jag har närmast panik och gör det bara när håret blivit en ren trasselsudd.
- Kan ni fixa till den här härvan, fixa till lite, utan att det ser för nyklippt ut?
- ??... Eh, du ska tvätta håret först.
- Nej, jag vill prata med den som ska klippa mig först, sa jag.
- Nej du tvätta nu.
- Jag måste prata med den som ska klippa mig innan håret blir blött, förklarade jag.
- Ok. Ok.
Förklarade för tjejen som skulle klippa:
- Förra gången jag klippte mig blev jag lurad att klippa av allt hår, fast jag vill bara klippa mig lite. Vill bara klippa topparna nu. Bara lite grann. Jag vill inte se ut som en skolfröken.
- ??... Ah, bara klippa lite?
- 2 cm.
- Ok. Ok. (och efter en stund, förstås:)... Fast jag skulle vilja klippa mycket. (dom är likadana alla frisörer, ju mer desto bättre, men jag har lärt mig)
Det låg på tungan att berätta att jag alltid fick ett lite speciellt straff när jag var liten och hade gjort nåt dumt. Mamma började klippa håret på mig. Klippte lite snett. Klippte lite mer. "Oj. Oj. Nej. Får försöka lite här... ojdå..." Och så blev det som det blev och det tog tid att reparera.
Fast det höll jag mun om. Tror inte hon skulle ha förstått.
I alla fall är det helt ok-ok att vara lite ansad och ha 4 cm kortare hår. Höll ju på att få dreadlocks.
1) Stressa hem, lassa av alla jobbprylar, byta kläder och hinna i tid.
2) Klippa mig, men inte hinna åka hem och lassa av prylarna och byta kläder.
Jag gjorde som inga tjejer gör. Stegade rakt in i första bästa klippotek i Kista galleria. För att bli klippt. Alla jag känner går till nån speciell och tycker att det dessutom är "skönt". Jag har närmast panik och gör det bara när håret blivit en ren trasselsudd.
- Kan ni fixa till den här härvan, fixa till lite, utan att det ser för nyklippt ut?
- ??... Eh, du ska tvätta håret först.
- Nej, jag vill prata med den som ska klippa mig först, sa jag.
- Nej du tvätta nu.
- Jag måste prata med den som ska klippa mig innan håret blir blött, förklarade jag.
- Ok. Ok.
Förklarade för tjejen som skulle klippa:
- Förra gången jag klippte mig blev jag lurad att klippa av allt hår, fast jag vill bara klippa mig lite. Vill bara klippa topparna nu. Bara lite grann. Jag vill inte se ut som en skolfröken.
- ??... Ah, bara klippa lite?
- 2 cm.
- Ok. Ok. (och efter en stund, förstås:)... Fast jag skulle vilja klippa mycket. (dom är likadana alla frisörer, ju mer desto bättre, men jag har lärt mig)
Det låg på tungan att berätta att jag alltid fick ett lite speciellt straff när jag var liten och hade gjort nåt dumt. Mamma började klippa håret på mig. Klippte lite snett. Klippte lite mer. "Oj. Oj. Nej. Får försöka lite här... ojdå..." Och så blev det som det blev och det tog tid att reparera.
Fast det höll jag mun om. Tror inte hon skulle ha förstått.
I alla fall är det helt ok-ok att vara lite ansad och ha 4 cm kortare hår. Höll ju på att få dreadlocks.
Full fart på resefronten
Nu jäklar.
Har sonderat och bokat några flighter. Och mer ska det bli.
---
Klart: Skiathos i Grekland en vecka i början av juni t/r. Kostade en tusenlapp. Ska avsluta mitt fotoprojekt som inte blev klart på grund av att kameran gick sönder efter några dar.
---
Klart: Köpenhamn > Aten > Paros i början av juli. Och Aten > Stockholm i början av augusti. 2 tusen. Det brukar kosta ungefär 4 tusen t/r med Apollo, men det här är med Sterling. SAS har redan sålt slut på sina snowflake-biljetter till och från Aten i juli.
---
Det var det. Vi som alltid åker till Grekland varje juli och ska stanna mer än 2 veckor bokar tidigt.
Har sonderat och bokat några flighter. Och mer ska det bli.
---
Klart: Skiathos i Grekland en vecka i början av juni t/r. Kostade en tusenlapp. Ska avsluta mitt fotoprojekt som inte blev klart på grund av att kameran gick sönder efter några dar.
---
Klart: Köpenhamn > Aten > Paros i början av juli. Och Aten > Stockholm i början av augusti. 2 tusen. Det brukar kosta ungefär 4 tusen t/r med Apollo, men det här är med Sterling. SAS har redan sålt slut på sina snowflake-biljetter till och från Aten i juli.
---
Det var det. Vi som alltid åker till Grekland varje juli och ska stanna mer än 2 veckor bokar tidigt.
Bekräftat omusikalisk
Vi snackade och drack öl. Minns samma småsaker, som att man fick 1.25 att köpa korv med bröd när man skulle åka grillor i parken, men istället köpte fem korvbröd.
Det är viktigt sånt där.
Kändes bra att ta upp kontakten efter alla år. Vi var ändå som syskon, fast bara mycket mer jämnåriga.
Jag kom aldrig in på Adolf Fredrik. Inte han heller. Det var som jag mindes det. Vi fick reda på det i klassrummet.
Min mamma hade fel. Såklart. Mammor har väl alltid fel.
Det är viktigt sånt där.
Kändes bra att ta upp kontakten efter alla år. Vi var ändå som syskon, fast bara mycket mer jämnåriga.
Jag kom aldrig in på Adolf Fredrik. Inte han heller. Det var som jag mindes det. Vi fick reda på det i klassrummet.
Min mamma hade fel. Såklart. Mammor har väl alltid fel.
25 november 2005
Como-dejt i parken
Hallå alla morsor, mamsor och tantor, dejt på G!
Ikväll ska jag faktiskt på en slags dejt med mitt livs första kärlek. Som jag berättade för några tjejer på Elverket förra helgen.
Han och jag träffades på gården när vi var 2 år, och vi var absoluta grannar i nio år, ungefär som i serien "Vänner", där man springer fritt in och ut i varandras lägenheter. Plötsligt flyttade min familj till förorten, och sen dess har vi inte setts mer än en gång när vi var 12 och allt var jättepinsamt.
Vi var bästa kompisar och våra två-tre år yngre småbrorsor likaså. Ser nog barndomen inne i stan i något slags rosa skimmer, med parken, med alla spontana storgruppslekar och buset med gänget, det vill säga han och jag och så tvillingarna över gården.
Lite nervöst känns det. Antagligen kommer vi ses i parken. Om det nu blir av...
Ikväll ska jag faktiskt på en slags dejt med mitt livs första kärlek. Som jag berättade för några tjejer på Elverket förra helgen.
Han och jag träffades på gården när vi var 2 år, och vi var absoluta grannar i nio år, ungefär som i serien "Vänner", där man springer fritt in och ut i varandras lägenheter. Plötsligt flyttade min familj till förorten, och sen dess har vi inte setts mer än en gång när vi var 12 och allt var jättepinsamt.
Vi var bästa kompisar och våra två-tre år yngre småbrorsor likaså. Ser nog barndomen inne i stan i något slags rosa skimmer, med parken, med alla spontana storgruppslekar och buset med gänget, det vill säga han och jag och så tvillingarna över gården.
Lite nervöst känns det. Antagligen kommer vi ses i parken. Om det nu blir av...
Como-status mot slutet av november
I början av november var det såhär, och nu mot slutet av november har några saker faktiskt förändrats:
Civilstånd: Stor förändring. Har helt tappat intresse för att ens hålla sms-kontakt med det så kallade x-et. Han gick för långt. Dejtingviljan dock inte aktiverad än. Om den ens finns potentiellt. Jag skulle vilja gå ut och dansa salsa, men gillar inte mainstreamlatin, inser jag... (suck!)
Familjeliv: Dottern och jag som vanligt. Sonen hälsar på nån gång i veckan. Extrarummet är på väg att få ny hyresgäst. Har också möblerat upp en ny hörna av lägenheten där det bara fanns en klädhög. Nu har vi bara två klädhärdar kvar att ta itu med.
Arbetsliv och studier: Jobbar plötsligt heltid, eller mer. Mitt eget fel. Får bara 80% betalt. Får justera med lite ledighet vid jul. Lönekontoret säger att jag ligger -2 semesterdagar och att ny semester kommer först i APRIL. Sjukt. Har skolkat två gånger från spanskan, men krupit tillbaka för att lära regelbundna verb på -ar, -er och ir.
Resplaner: Stor förändring: Har ingenting alls bokat. För första gången på många år. Brukar alltid ha en eller två bokningar framåt. Och vid den här tiden bokar jag inrikesflyget i Greland i juli. Men jag har början till en plan, eller snarare flera, som vanligt.
Bloggeriet: Ingen nytt i själva bloggen, men någon som känner mig har hittat den. Han har sett så mycket jag konstigt jag skrivit tidigare, så det gör ingen skillnad, eller hur!
Skönhet och förfall: Ruggigt obalanserad med hår som borde ha fått en klippning för 9 månader sen. Antingen uppspeedad, och ska bara och ska bara, eller totalt uttröttad.
Nöjen och uteliv: Näej, vad trist jag har det. Känner mig utslängd från utelivet. Inslängd i innelivet. Nåja. Jag ska ändå inte klaga. Har i alla fall ett val. Det är bara det att jag vill att det ska vara riktigt bra. Inte halvmesyrer.
Vänner: Håller på och skärper mig, tror jag.
Civilstånd: Stor förändring. Har helt tappat intresse för att ens hålla sms-kontakt med det så kallade x-et. Han gick för långt. Dejtingviljan dock inte aktiverad än. Om den ens finns potentiellt. Jag skulle vilja gå ut och dansa salsa, men gillar inte mainstreamlatin, inser jag... (suck!)
Familjeliv: Dottern och jag som vanligt. Sonen hälsar på nån gång i veckan. Extrarummet är på väg att få ny hyresgäst. Har också möblerat upp en ny hörna av lägenheten där det bara fanns en klädhög. Nu har vi bara två klädhärdar kvar att ta itu med.
Arbetsliv och studier: Jobbar plötsligt heltid, eller mer. Mitt eget fel. Får bara 80% betalt. Får justera med lite ledighet vid jul. Lönekontoret säger att jag ligger -2 semesterdagar och att ny semester kommer först i APRIL. Sjukt. Har skolkat två gånger från spanskan, men krupit tillbaka för att lära regelbundna verb på -ar, -er och ir.
Resplaner: Stor förändring: Har ingenting alls bokat. För första gången på många år. Brukar alltid ha en eller två bokningar framåt. Och vid den här tiden bokar jag inrikesflyget i Greland i juli. Men jag har början till en plan, eller snarare flera, som vanligt.
Bloggeriet: Ingen nytt i själva bloggen, men någon som känner mig har hittat den. Han har sett så mycket jag konstigt jag skrivit tidigare, så det gör ingen skillnad, eller hur!
Skönhet och förfall: Ruggigt obalanserad med hår som borde ha fått en klippning för 9 månader sen. Antingen uppspeedad, och ska bara och ska bara, eller totalt uttröttad.
Nöjen och uteliv: Näej, vad trist jag har det. Känner mig utslängd från utelivet. Inslängd i innelivet. Nåja. Jag ska ändå inte klaga. Har i alla fall ett val. Det är bara det att jag vill att det ska vara riktigt bra. Inte halvmesyrer.
Vänner: Håller på och skärper mig, tror jag.
Vinterns resor nästan slut
Från mörkgrått till ljusgrått. Lite bättre väder idag, men folket minns plötsligt hur kallt det är på vintern. Väderminnet är så kort. Är det så HÄR kallt det är på vintern!!?? Men det är ju inte klokt... Jag fryser ju!!!! Va? Snö!
Hör från radion i köket att vinterns resor "nästan är slut". Rusning. Resebranchen måtte vara hur duktiga som helst på att få pressen att hetsa folk till att rusa efter sol och värme - varsomhelst. Aftonbladet resebilaga i helgen har givetvis Kanarieöarna som huvudtema och Hurghada, Egypten som tvåa. Till dom resmålen finns nämligen hur mycket resor som helst kvar. Som vanligt. In i sista minuten.
Kanarieöarna har aldrig känts speciellt lockande för mig. Jag föreställer mig hotellområden a'la Botkyrkas miljonprogram, men med pooler istället för parkeringsplatser. Grusiga fula stränder och svenskmeny på restaurangerna. Men det är säkert okej om man bara vill ha civiliserat klimat och vänder blicken mot havet.
Hör från radion i köket att vinterns resor "nästan är slut". Rusning. Resebranchen måtte vara hur duktiga som helst på att få pressen att hetsa folk till att rusa efter sol och värme - varsomhelst. Aftonbladet resebilaga i helgen har givetvis Kanarieöarna som huvudtema och Hurghada, Egypten som tvåa. Till dom resmålen finns nämligen hur mycket resor som helst kvar. Som vanligt. In i sista minuten.
Kanarieöarna har aldrig känts speciellt lockande för mig. Jag föreställer mig hotellområden a'la Botkyrkas miljonprogram, men med pooler istället för parkeringsplatser. Grusiga fula stränder och svenskmeny på restaurangerna. Men det är säkert okej om man bara vill ha civiliserat klimat och vänder blicken mot havet.
24 november 2005
Uppåt på högskoleprovet
Det gick lite bättre än förra gången fast det kändes som mycket sämre den där trötta dan i oktober. Usch vilken äcklig dag det var. Hänga vid Gullmarsplan med grusiga ögon och frivilligt sitta i en rispad skolbänk med en blyertspenna och få order timme efter timme.
Trodde jag hade 85 rätt men det var 89, vilket gav en normerad poäng på 1.5.
Nästa gång får det bli en natt på Hasseludden innan. Mental uppladdning. Nedsövning med hypnos eller piller. 8 timmars sömn. Frukt och yoga till frukost...
Trodde jag hade 85 rätt men det var 89, vilket gav en normerad poäng på 1.5.
Nästa gång får det bli en natt på Hasseludden innan. Mental uppladdning. Nedsövning med hypnos eller piller. 8 timmars sömn. Frukt och yoga till frukost...
23 november 2005
Utför på kontoret
Det går utför på kontoret.
På det goda 90-talet hade jag, utan att vara chef, ett stort eget rum på kontoret med dubbla fönster. I rummet fanns ett rejält skrivbord med "besökparkering". Man kunde ha gäster vid skrivbordets yttersta rundning eller i rummets fikahörna. Man hade ett par hurtsar och en lång bokhyllevägg med låsbara jalusiskap, pefekta hängmappssystem, tidskriftshyllor och en egen jätte-whiteboard på väggen. Utanför dörren fanns in- och utboxar för posten. Man hade riktig telefon med 20-40 snabbknappar till kollegorna som man busenkelt kunde koppla vidare till. Dessutom hade man, beroende på behov, en eller flera skrivare. Skrivare i nätverk var inte påhittat än.
Nu har jag en lånehurts en en låne-pc. Och sitter på lånad plats i landskap med en fånig liten mobiltelefon som man inte pratar i frivilligt när 10 knäpptysta landskapskollegor sitter och lyssnar.
Men det jag saknar mest är rittavlan. Där idéer fick stå kvar. Där man snabbt kunde förklara sig, och bara rita upp det.
Undrar vart alla nyköpta kvalitetsmöbler och all dyr kontorsutrustning egentligen tog vägen när de ytrymmessparande landskapen tog över på allt fler kontor. En begagnad rittavla borde man väl kunna hitta någonstans.
På det goda 90-talet hade jag, utan att vara chef, ett stort eget rum på kontoret med dubbla fönster. I rummet fanns ett rejält skrivbord med "besökparkering". Man kunde ha gäster vid skrivbordets yttersta rundning eller i rummets fikahörna. Man hade ett par hurtsar och en lång bokhyllevägg med låsbara jalusiskap, pefekta hängmappssystem, tidskriftshyllor och en egen jätte-whiteboard på väggen. Utanför dörren fanns in- och utboxar för posten. Man hade riktig telefon med 20-40 snabbknappar till kollegorna som man busenkelt kunde koppla vidare till. Dessutom hade man, beroende på behov, en eller flera skrivare. Skrivare i nätverk var inte påhittat än.
Nu har jag en lånehurts en en låne-pc. Och sitter på lånad plats i landskap med en fånig liten mobiltelefon som man inte pratar i frivilligt när 10 knäpptysta landskapskollegor sitter och lyssnar.
Men det jag saknar mest är rittavlan. Där idéer fick stå kvar. Där man snabbt kunde förklara sig, och bara rita upp det.
Undrar vart alla nyköpta kvalitetsmöbler och all dyr kontorsutrustning egentligen tog vägen när de ytrymmessparande landskapen tog över på allt fler kontor. En begagnad rittavla borde man väl kunna hitta någonstans.
20 november 2005
Kvällsljus i Tanto
När det börjar bli becksvart i parken tänds ljusen vid fotbollsplan. Inte mig emot.
Men nu är det mörkt igen. Kanske läggdags. Det är midnatt.
Herr sekelskifte möter fröken stöker
- Ja, du skulle kanske skaffa dig en man, sa han. Det är sånt man har dom till. Att borra och sånt.
Detta apropå att inget sitter uppe, än så länge. Efter 5 år här.
Fru och hund var inte med. Intressant lägenhet, tyckte han. Kollade INGA detaljer. Var inte intresserad av klädkammaren. Inte hans domäner, eller hur. Däremot föll han pladask för utsikten och var ute två gånger. Det hade blivit mörkt och lyktorna glimmade mystiskt ute i Tantolunden.
- Vi är intresserade, sa han två gånger innan han gick.
Detta apropå att inget sitter uppe, än så länge. Efter 5 år här.
Fru och hund var inte med. Intressant lägenhet, tyckte han. Kollade INGA detaljer. Var inte intresserad av klädkammaren. Inte hans domäner, eller hur. Däremot föll han pladask för utsikten och var ute två gånger. Det hade blivit mörkt och lyktorna glimmade mystiskt ute i Tantolunden.
- Vi är intresserade, sa han två gånger innan han gick.
Sämsta möjliga utsikt
F*n. Snart kommer tittarna. Jag SKÄMS över min lägenhet. Det här är INTE jag.
Utsikten, det bästa här, är FUUL som stryk idag, i just denna timme. Stålgrå hotfull himmel med vita snöslaskstugtak mot svart mark. Rått och kallt.
Mitt rum luktar nog rök. Dotterns rum är "under construction", och har varit under ett år minst. Nån slags renovering är det väl, nån slags pågående ommöblering...
Det betyder att hennes saker, som hon inte kan ha på rummet är överallt. I vardagsrummet, flyttlådor i köket, alla kläder i soffan eller utanför badrummet, men nu instuvade i klädkammaren, så att det inte går att ta ett enda steg in där. Det är obeskrivligt. Och så brorsans alla saker på det, eftersom undervåningen är utröjd eftersom den ska hyras ut.
Näej. jag vill inte. Hoppas det hinner bli mörkt innan de kommer.
Utsikten, det bästa här, är FUUL som stryk idag, i just denna timme. Stålgrå hotfull himmel med vita snöslaskstugtak mot svart mark. Rått och kallt.
Mitt rum luktar nog rök. Dotterns rum är "under construction", och har varit under ett år minst. Nån slags renovering är det väl, nån slags pågående ommöblering...
Det betyder att hennes saker, som hon inte kan ha på rummet är överallt. I vardagsrummet, flyttlådor i köket, alla kläder i soffan eller utanför badrummet, men nu instuvade i klädkammaren, så att det inte går att ta ett enda steg in där. Det är obeskrivligt. Och så brorsans alla saker på det, eftersom undervåningen är utröjd eftersom den ska hyras ut.
Näej. jag vill inte. Hoppas det hinner bli mörkt innan de kommer.
Förnuftiga morsan flyttar sydvästerut?
Visa-lägenheten-dag. My god. Och solen skiner rakt in med låga novemberstrålar.
Vid fyra kommer paret med sekelskiftstrean och en hund lika lurvig som... nej, jag finner inte ord. Ögonen såg man inte i alla fall.
Jag måste nog byta blognamn till Förnuftiga morsan nu, eftersom jag valde att sova två sömnpass igårkväll och natt. 3 + 6 timmar. Istället för att dricka 3 + 6 starköl, typ.
Min nya insikt är att jag egentligen tillhör en annan tidszon. De där tre timmarna i soffan varje kväll är egentligen min siesta. Jag ligger 5 eller 6 timmar efter många av er andra och har gjort i hela mitt liv. Passar alltså bättre i Södra Mexico eller Västindien, där också balansen mellan dagsljus och mörker är jämnare. Har testat. Jag blir normal. Vaknar åtta och somnar trött vid ett. Ingen jetlag ens. Blir plötsligt en normal och pigg dagsljusmänniska.
Så vad gör jag?
Jo, jag städar vidare förstås.
Vid fyra kommer paret med sekelskiftstrean och en hund lika lurvig som... nej, jag finner inte ord. Ögonen såg man inte i alla fall.
Jag måste nog byta blognamn till Förnuftiga morsan nu, eftersom jag valde att sova två sömnpass igårkväll och natt. 3 + 6 timmar. Istället för att dricka 3 + 6 starköl, typ.
Min nya insikt är att jag egentligen tillhör en annan tidszon. De där tre timmarna i soffan varje kväll är egentligen min siesta. Jag ligger 5 eller 6 timmar efter många av er andra och har gjort i hela mitt liv. Passar alltså bättre i Södra Mexico eller Västindien, där också balansen mellan dagsljus och mörker är jämnare. Har testat. Jag blir normal. Vaknar åtta och somnar trött vid ett. Ingen jetlag ens. Blir plötsligt en normal och pigg dagsljusmänniska.
Så vad gör jag?
Jo, jag städar vidare förstås.
Y, f och b istället för a till c
Sent ska syndaren vakna.
Fick idag lära mig hur man göra en "favoritlista" på nyligen.se, så att man lättare kan följa de bloggar man verkligen vill läsa.
Jag brukar läsa lite hit och dit. Komma till nåns blogg, kanske klicka på den bloggarens bloggtips, eller till exempel ta var var femte i listan på senaste uppdaterade på nyligen.se. Gång på gång går jag alltså in på bloggar jag inte alls vill läsa. Oj, den igen. Åh nej en partipolitisk torris. Eller klickar på länkar i bloggar och hamnar på helt andra spår.
Kort sagt. Kanske inte helt fel, men osystematiskt.
Så nu ska ska det bli ordning och reda. Från a till ö kanske? Nej, nej, jag tog och kollade y, f och b. Jag är tydligen totalt omöjlig.
Fick idag lära mig hur man göra en "favoritlista" på nyligen.se, så att man lättare kan följa de bloggar man verkligen vill läsa.
Jag brukar läsa lite hit och dit. Komma till nåns blogg, kanske klicka på den bloggarens bloggtips, eller till exempel ta var var femte i listan på senaste uppdaterade på nyligen.se. Gång på gång går jag alltså in på bloggar jag inte alls vill läsa. Oj, den igen. Åh nej en partipolitisk torris. Eller klickar på länkar i bloggar och hamnar på helt andra spår.
Kort sagt. Kanske inte helt fel, men osystematiskt.
Så nu ska ska det bli ordning och reda. Från a till ö kanske? Nej, nej, jag tog och kollade y, f och b. Jag är tydligen totalt omöjlig.
What a man
Dåliga vanor. Just det. Istället för att vara ute och svira en barnledig lördagkväll åker jag rakt hem från Elverket och blogg-minglandet där, så rakt det går, och sätter på tv:n och slocknar. Så skönt. Beta av sömnskulderna. Jag tror att min soffa ligger i en snoozarzon. Till och med dotterns polare säger att man bara somnar, och sover så bra där.
Men man vaknar för tidigt.
Det slår mig just nu att det skulle räcka med en etta för mig och dottern. Med två soffor, två klädhögar och en tv. Inte skulle man ha några sömn- eller städproblem då inte.
På eftermiddagen hörde jag två roliga föreläsningar på Bloggforum, en med Ben Hammersley, i kjol, som drog sina 8 idéer om hur "guys in suits" försöker stoppa oss. Wow! Oss! Är jag med i en riktig rörelse nu, för första gången...
Sen fick jag och några andra lyckliga tillfället att kolla in en riktigt snygging, Loïc Le Meur, som pratade om företagsbloggning, och passionens makt. Passionen för det man gillar, som han tror kommer förändra arbetsmarknad och medielandskap med de helhjärtade bloggarnas hjälp. Vad jag uppskattade speciellt, förutom inblicken i bloggeriet i olika länder, var hans personliga motvilja mot dubbelliv. Budskapet var: Var dig själv och var ärlig. What a man.
Men man vaknar för tidigt.
Det slår mig just nu att det skulle räcka med en etta för mig och dottern. Med två soffor, två klädhögar och en tv. Inte skulle man ha några sömn- eller städproblem då inte.
På eftermiddagen hörde jag två roliga föreläsningar på Bloggforum, en med Ben Hammersley, i kjol, som drog sina 8 idéer om hur "guys in suits" försöker stoppa oss. Wow! Oss! Är jag med i en riktig rörelse nu, för första gången...
Sen fick jag och några andra lyckliga tillfället att kolla in en riktigt snygging, Loïc Le Meur, som pratade om företagsbloggning, och passionens makt. Passionen för det man gillar, som han tror kommer förändra arbetsmarknad och medielandskap med de helhjärtade bloggarnas hjälp. Vad jag uppskattade speciellt, förutom inblicken i bloggeriet i olika länder, var hans personliga motvilja mot dubbelliv. Budskapet var: Var dig själv och var ärlig. What a man.
19 november 2005
Trött trött trött
Nu är jag uppe sen en timme. Somnade vid åtta i morse. 4-5 timmar av orolig sömn.
Tyckte synd om mig själv som inte kunde somna trots otrolig trötthet och tråkig bok på engelska. En trist man hade kanske fungerat bättre.. gäsp.
Tyckte synd om mig själv som inte kunde somna trots otrolig trötthet och tråkig bok på engelska. En trist man hade kanske fungerat bättre.. gäsp.
Bestämt mig för att stanna
Nåt Bloggforum blir det inte för mig, inte på förmiddagen. Måste sova ut. Vill inte förstöra en hel vecka framöver, som jag gjorde när jag gick upp tidigt en lördag och gjorde högskoleprovet.
Konstig kväll. Tog en Staropramen på hemvägen, på BGs på Stora gatan. Var svimfärdig av trötthet och längtade hem. Väl hemma kände jag att jag skippar det där med lägenhetsbyte. Var nämligen och såg på en nätt sekelskiftstrea på 108 kvadratmeter igår. I mitt absoluta favorithus på Söder. Paret som bor där vill ha hiss och enklare att komma ut i naturen med hunden.
Men vad ska man med en gammal vacker lägenhet till? 20 garderober och skyhöga serveringsskåp som man kan gå in i, men inte plats för ett ynka litet badkar nånstans. Jag skulle inte våga vara ensam hemma i en sån lya. Och så bara hus och hus och hus. Inte ett enda träd någonstans i utsikten. Man skulle inte ha nån koll på om det är juni eller november eller om det blåser eller inte.
Tog ett långt bad och somnade i soffan. Vaknade och såg filmen med Gone but not forgotten. Otäck historia igen. Det är inte bra att somna sådär, utan koll på kanalerna.
Konstig kväll. Tog en Staropramen på hemvägen, på BGs på Stora gatan. Var svimfärdig av trötthet och längtade hem. Väl hemma kände jag att jag skippar det där med lägenhetsbyte. Var nämligen och såg på en nätt sekelskiftstrea på 108 kvadratmeter igår. I mitt absoluta favorithus på Söder. Paret som bor där vill ha hiss och enklare att komma ut i naturen med hunden.
Men vad ska man med en gammal vacker lägenhet till? 20 garderober och skyhöga serveringsskåp som man kan gå in i, men inte plats för ett ynka litet badkar nånstans. Jag skulle inte våga vara ensam hemma i en sån lya. Och så bara hus och hus och hus. Inte ett enda träd någonstans i utsikten. Man skulle inte ha nån koll på om det är juni eller november eller om det blåser eller inte.
Tog ett långt bad och somnade i soffan. Vaknade och såg filmen med Gone but not forgotten. Otäck historia igen. Det är inte bra att somna sådär, utan koll på kanalerna.
Is och eld i Kista
Det här är det första man ser av Kista från tunnelbanefönstret. Kista Entré.
Nån entré på framsidan finns förstås inte.
Idag hade jag nöjet att få åka förbi Kista, och vidare till Husby, och från Husby med en 500-nånting-buss. Kvinnor med slöja fick hjälpa mig där jag virrade runt, och alla bussar åt alla håll gick till Spånga.
Och så kom jag fram till randen av urskogen, till ett Twin Peaks-artat huvudkvarter omringat av höga gamla tallar och frostnypna bergsknallar. (Men jag vågade inte fota därinne, tyvärr)
Isande kallt, men klottret i busskuren mjukt.
Förlorade mig i makrovärldar.
Begrundade en trappa ett tag. Men sen var det bara att ta bussen till Kista och kontoret. Entrén ser ut som ett fängelse. Men väl därinne och däruppe får man sin belöning. Tårta för vissa. Utsikt för andra. När torrisarna som har fönsterplatserna gått för dagen kan man smyga sig fram.
Solnedgångar från åttonde våningen är helt spejsade. Svårt att få bra bilder genom fönstren i motljuset, men ni förstår ändå. Eftermiddagens behållning. Idag igen.
18 november 2005
Tripp med SL
Lite lustiga effekter blir det ibland. Ska till nån udda gata utanför Husby, men får plötsligt lust att ta en helt annan tripp...
Hoppsan-sa
Nä, så roligt var det inte att komma hem idag.
De två cyklarna och sulkyn var parkerade såhär när jag gick hemifrån:
När jag kom hem såg det ut såhär. Cyklarna ihoptrasslade och välta, och jag hade svårt att få upp dörren.
Plötslig storm?
Ett skämt?
Granntanten?
Ungar?
De två cyklarna och sulkyn var parkerade såhär när jag gick hemifrån:
-------------+--dörr--+----------
--cykel--
--cykel--
--sulky--
När jag kom hem såg det ut såhär. Cyklarna ihoptrasslade och välta, och jag hade svårt att få upp dörren.
Plötslig storm?
Ett skämt?
Granntanten?
Ungar?
17 november 2005
Det okända
Somnade i soffan efter Lost, och vaknade till nån slags poker och slog över till Det okända. Lite kusligt. Klart man inte tror på spöken...
Jag upptäcker gång på gång fenomenet: Att både tro och inte tro. Sida vid sida.
Jag har upplevt en del saker som det inte är någon idé att försöka förklara bort. Som tonåring hörde jag i mitt rum i villan att någon andades nån decimeter från örat när jag låg i sängen. Man tänder lampan, håller andan själv. Tror inte det är sant, ser ingen där förstås, men hör det. Då och då fick jag besök.
Men just nu känner jag mig lite skakig.
Jag upptäcker gång på gång fenomenet: Att både tro och inte tro. Sida vid sida.
Jag har upplevt en del saker som det inte är någon idé att försöka förklara bort. Som tonåring hörde jag i mitt rum i villan att någon andades nån decimeter från örat när jag låg i sängen. Man tänder lampan, håller andan själv. Tror inte det är sant, ser ingen där förstås, men hör det. Då och då fick jag besök.
Men just nu känner jag mig lite skakig.
15 november 2005
Huvudlöst fotande
Har faktiskt tappat bort kameran igen. Den som var på vift i Grekland i somras. Nu är det reservkameran som gäller, och i den hittade jag bilden.
13 november 2005
Absolut minne
Vissa saker är låter lite konstigt. För ett tag sen fick jag höra det första gången. Att jag har absolut gehör.
Hörde ni?
Snabbt söker jag på begreppet och läser att absolut gehör är en allmänmänsklig egenskap, men att allt jäkla oljud sabbar det. Ljudigenkänningsförmågan gör att vi så lätt kan skilja en persons röst från en annan. Men så kallat absolut gehör är kopplat till kunskap om toner.
Fick rätt nyligen veta att jag kom in på Adolf Fredriks musikskola. På 60-talet. Efter testerna man gjorde i fjärde klass. Känns bara lite för sent på nåt sätt. Hade varit bra att få veta det då.
Inte nu!
Det lustiga är att jag så väl kommer ihåg att hela vår klass prövade in, att vi tjejer satt där i korridoren med våra rosa och vita hartassar för att ha tur, och att beskedet om vilka som kommit in lästes upp i klassrummet. Jag hörde inte till de lyckliga. Men var ändå lite lättad, för jag ville egentligen inte byta klass och flytta över gatan till Stora, även om vi visste att precis allt var mycket bättre där på Stora än på Lilla. Adolf Fredrik alltså.
Nu påstår min mor inte bara att jag visst kom in, men nu också kryddat med absolut gehör. Hon säger att hon hittat ett brev där det stod att jag kom in, hade absolut gehör, och borde välja fiol som instrument. Nåt brev har jag aldrig fått se. Kan bara inte tro på det.
Synd att absolut minne inte hör till standarden. Eller det kanske är tur det.
Hörde ni?
Snabbt söker jag på begreppet och läser att absolut gehör är en allmänmänsklig egenskap, men att allt jäkla oljud sabbar det. Ljudigenkänningsförmågan gör att vi så lätt kan skilja en persons röst från en annan. Men så kallat absolut gehör är kopplat till kunskap om toner.
Fick rätt nyligen veta att jag kom in på Adolf Fredriks musikskola. På 60-talet. Efter testerna man gjorde i fjärde klass. Känns bara lite för sent på nåt sätt. Hade varit bra att få veta det då.
Inte nu!
Det lustiga är att jag så väl kommer ihåg att hela vår klass prövade in, att vi tjejer satt där i korridoren med våra rosa och vita hartassar för att ha tur, och att beskedet om vilka som kommit in lästes upp i klassrummet. Jag hörde inte till de lyckliga. Men var ändå lite lättad, för jag ville egentligen inte byta klass och flytta över gatan till Stora, även om vi visste att precis allt var mycket bättre där på Stora än på Lilla. Adolf Fredrik alltså.
Nu påstår min mor inte bara att jag visst kom in, men nu också kryddat med absolut gehör. Hon säger att hon hittat ett brev där det stod att jag kom in, hade absolut gehör, och borde välja fiol som instrument. Nåt brev har jag aldrig fått se. Kan bara inte tro på det.
Synd att absolut minne inte hör till standarden. Eller det kanske är tur det.
Var man ska ligga
Snacket blir ibland bisarrt.
- Näej, säger systern. Jag vill verkligen INTE ligga nånstans, och absolut inte ihop med...
- Har ni skrivit ned ordentligt, då?, säger modern.
- Ja-ja, det är lugnt säger jag. På översta raden står det Bränn mig direkt, var det än är.
Ska fixa en bricka, som det ska stå burn me på. Om jag skulle dö på en resa vill jag inte bli hanterad och hemskickad som kvarleva. Aldrig i livet.
- Näej, säger systern. Jag vill verkligen INTE ligga nånstans, och absolut inte ihop med...
- Har ni skrivit ned ordentligt, då?, säger modern.
- Ja-ja, det är lugnt säger jag. På översta raden står det Bränn mig direkt, var det än är.
Ska fixa en bricka, som det ska stå burn me på. Om jag skulle dö på en resa vill jag inte bli hanterad och hemskickad som kvarleva. Aldrig i livet.
Betala med sitt liv
Igår åkte vi till brorsans grav. Gräset börjar lägga sig, men det har tagit tid. Jag har bestämt mig för att det inte är där han finns, utan närvarande var som helst. Han trodde på inkarnation och så får det vara. Tanken på graven gör det fysiska så påtagligt, minnet av det som hände när han fick betala med sitt liv. Modern skräder inte orden. Hon kallar det avrättning.
- Vi är skyldiga honom att ta reda på vad som hände, säger hon. Jag vill att polisen ordnar en konfrontation mellan mig och x som filmas med dold kamera, för jag vet att x vet vad som hände.
Som om inte polisen också skulle kunna vara inblandade. Som om polisen inte skulle veta vilka typerna och gängen är som de har att göra med. Det är klart att de inte sa nåt i förhören. Det hela sköttes säkert av ombud i alla fall. Och skulle vi gå till botten med det här är det snarare Aschbergs insidergäng som gäller.
Vilken tur att vi lyckades få henne på andra tankar. Nu kör jag lite Zelmani för brodern. Han älskade Sophie Selmani.
- Vi är skyldiga honom att ta reda på vad som hände, säger hon. Jag vill att polisen ordnar en konfrontation mellan mig och x som filmas med dold kamera, för jag vet att x vet vad som hände.
Som om inte polisen också skulle kunna vara inblandade. Som om polisen inte skulle veta vilka typerna och gängen är som de har att göra med. Det är klart att de inte sa nåt i förhören. Det hela sköttes säkert av ombud i alla fall. Och skulle vi gå till botten med det här är det snarare Aschbergs insidergäng som gäller.
Vilken tur att vi lyckades få henne på andra tankar. Nu kör jag lite Zelmani för brodern. Han älskade Sophie Selmani.
11 november 2005
(Nästan) alla behov
Behöver till exempel:
- en dyngsrytmsledare
- en dietkunnig vegetarisk kock
- en framtidscoach
- en personal shopper
- en stylist
- en inköpare
- en hemelektronikslogistiker
- en bodyguard
- en tunga-saker-lyftare
- en nyckelnisse
- en sakhittare med in-och-ut-sorterartalanger
- en klädfixare
- en målare
- en snickrare
- en elektriker
- en hemdatorfixare
- en DJ
Städningen och tvätt klarar jag själv.
- en dyngsrytmsledare
- en dietkunnig vegetarisk kock
- en framtidscoach
- en personal shopper
- en stylist
- en inköpare
- en hemelektronikslogistiker
- en bodyguard
- en tunga-saker-lyftare
- en nyckelnisse
- en sakhittare med in-och-ut-sorterartalanger
- en klädfixare
- en målare
- en snickrare
- en elektriker
- en hemdatorfixare
- en DJ
Städningen och tvätt klarar jag själv.
Hellre reklam än riktig post
Inte riktigt orkat med högarna med reklam vid ytterdörren.
Men reklamen är inget jag irriterar mig över. Det är så harmlöst. Lite blad som tar ett steg in och ett steg ut. Värre är när det kommer riktig post. Adresserade kuvert. Det är då irritationen kommer: Men, va f*n, säg inte att det är... ååh nej, eurocard... hade jag inte redan betalt den?...
Påminnelserna.
En jäkla tur att hyran dras automatiskt liksom kabel-tv och uppkopplingen.
Annars skulle jag inte kunna sitta just här och sitta.
På dörren ska jag sätta en lapp (inte som den här dörrlappen som varannan granne har nån galen variant av häromkring) utan snarare:
Nej tack, ingen adresserad post! OBS! Inga kuvert!
men gärna reklam och Södermalmstidningarna, tack.
(Och IKEA-katalogen.)
Eller som det skulle bli i praktiken: Bara reklam och tidningar, tack!
Men reklamen är inget jag irriterar mig över. Det är så harmlöst. Lite blad som tar ett steg in och ett steg ut. Värre är när det kommer riktig post. Adresserade kuvert. Det är då irritationen kommer: Men, va f*n, säg inte att det är... ååh nej, eurocard... hade jag inte redan betalt den?...
Påminnelserna.
En jäkla tur att hyran dras automatiskt liksom kabel-tv och uppkopplingen.
Annars skulle jag inte kunna sitta just här och sitta.
På dörren ska jag sätta en lapp (inte som den här dörrlappen som varannan granne har nån galen variant av häromkring) utan snarare:
Nej tack, ingen adresserad post! OBS! Inga kuvert!
men gärna reklam och Södermalmstidningarna, tack.
(Och IKEA-katalogen.)
Eller som det skulle bli i praktiken: Bara reklam och tidningar, tack!
10 november 2005
Skolkets lilla mekanism
Då är man där. Skolkat från spanskan. Såg till att inte hinna. Tänkte: Jag är ju ändå för trött, och nu får jag mer tid, och till nästa vecka har jag hunnit ikapp. Lura sig själv. Jag hann verkligen inte med igår. Så enkelt är det. Men jag hade 12 dagar på mig dessförinnan.
Nu ska jag avsätta tid till spanskan. Två sessions i veckan härhemma. Börja blogga på spanska... till spanska låtar, och sen somna med kursboken i sängen. Eller en spanjor kanske.
Buenas noches.
Nu ska jag avsätta tid till spanskan. Två sessions i veckan härhemma. Börja blogga på spanska... till spanska låtar, och sen somna med kursboken i sängen. Eller en spanjor kanske.
Buenas noches.
9 november 2005
Stordrift för ensamstående
8 samtal till hos psykoterapuffen. Det blir nog bra det. Prata är bra.
8 lektioner till på spanskeriet. Om bara en ny lärare hittas.
8 timmars jobb per dag.
Nej, idag jag jobbade över 10. Kanske 13-14 timmar. Lägger 7 extratimmarna i en virtuell buffert.
Sen behöver jag en personlig assistent och coach också. Och en body guard. För allt praktiskt jag inte hinner när jag inte kan vara allstädes närvarande.
Rodda med myndigheter är bedrövligt. Att få reda på hur lagstiftning och praxis ser ut. Vilka myndigheter och förvaltningar är ansvariga för vad. Om det är något jag levt med de senaste åren är det myndigheter som bollar ansvar mellan sig, skyller på varandra, utreder igen, utreder i all oändlighet, skriver fel saker, lyfter upp oviktigheter och glömmer det viktiga, och inte gör det lilla lilla de lovar.
Har på grund av allt i familjen inte orkat ta itu med allt i och runt familjen.
Idag ringde jag kommunen för att få prata med en studievägledare. Blev kopplad till en expert, en utvecklingsledare inom stadsdelen med ansvar för grundskolan. (Utvecklingsledare. Kul jobb. Jag vill också leda utveckling... ) Vad jag förstod har stadsdelens grundskolerotel, eller vad de nu heter, inget ansvar för barn och ungdomar som ramlat utanför skolan, även om det är skolan som stegvis petat ut dem i ingenting. Respektive skola har bara ansvaret för de barn som är inskrivna i skolan. Är barnen däremot inte inskrivna i någon skola alls, så ligger ansvaret hos soc, som ser till att barnen inte far illa. Framför allt inte far illa i hemmet. Och då ska det utredas. Och utredas igen.
Jag förstår inte. Alla måste klara grundskolan för att få det enklaste av jobb eller gå vidare till gymnasium. Gå om det sista året i 9:an går inte. Ungarna placeras på IV-programmet, där 9 av 10 inte lyckas avsluta studierna i kärnämnena. Komplettera grundsskola på komvux går inte förrän man är 20 år. Komplettera grundskolan på en folkhögskola kan man på några få ställen i landet - om man flyttar dit, och inte förrän man är 18. Undrade om man kan göra grundskolan på distans, genom att tenta av, privat? Men experten hade inte en susning. Snart blir jag väl expert på det här området också...
8 lektioner till på spanskeriet. Om bara en ny lärare hittas.
8 timmars jobb per dag.
Nej, idag jag jobbade över 10. Kanske 13-14 timmar. Lägger 7 extratimmarna i en virtuell buffert.
Sen behöver jag en personlig assistent och coach också. Och en body guard. För allt praktiskt jag inte hinner när jag inte kan vara allstädes närvarande.
Rodda med myndigheter är bedrövligt. Att få reda på hur lagstiftning och praxis ser ut. Vilka myndigheter och förvaltningar är ansvariga för vad. Om det är något jag levt med de senaste åren är det myndigheter som bollar ansvar mellan sig, skyller på varandra, utreder igen, utreder i all oändlighet, skriver fel saker, lyfter upp oviktigheter och glömmer det viktiga, och inte gör det lilla lilla de lovar.
Har på grund av allt i familjen inte orkat ta itu med allt i och runt familjen.
Idag ringde jag kommunen för att få prata med en studievägledare. Blev kopplad till en expert, en utvecklingsledare inom stadsdelen med ansvar för grundskolan. (Utvecklingsledare. Kul jobb. Jag vill också leda utveckling... ) Vad jag förstod har stadsdelens grundskolerotel, eller vad de nu heter, inget ansvar för barn och ungdomar som ramlat utanför skolan, även om det är skolan som stegvis petat ut dem i ingenting. Respektive skola har bara ansvaret för de barn som är inskrivna i skolan. Är barnen däremot inte inskrivna i någon skola alls, så ligger ansvaret hos soc, som ser till att barnen inte far illa. Framför allt inte far illa i hemmet. Och då ska det utredas. Och utredas igen.
Jag förstår inte. Alla måste klara grundskolan för att få det enklaste av jobb eller gå vidare till gymnasium. Gå om det sista året i 9:an går inte. Ungarna placeras på IV-programmet, där 9 av 10 inte lyckas avsluta studierna i kärnämnena. Komplettera grundsskola på komvux går inte förrän man är 20 år. Komplettera grundskolan på en folkhögskola kan man på några få ställen i landet - om man flyttar dit, och inte förrän man är 18. Undrade om man kan göra grundskolan på distans, genom att tenta av, privat? Men experten hade inte en susning. Snart blir jag väl expert på det här området också...
Störd reseshopping
Igårnatt efter sista bloggtexten fick jag för mig att boka resa till London. Och en ny till Barcelona. Lite stört, faktiskt.
Tyvärr gick det inte så bra. Resorna krockade. Har bara en vecka. Fick beslutsångest. En vecka precis finns möjligheten, mellan projektdeadline och julafton. Helt plötsligt kändes det som sol och sand på fjärran strand är ett absolut måste. Inte att hamna i värsta julhysterin.
Försöker publicera men har så svårt att tolka fram verifieringsorden...
bibpmacag - inte det alltså...
yigqace - nehä, inte det heller...
Tyvärr gick det inte så bra. Resorna krockade. Har bara en vecka. Fick beslutsångest. En vecka precis finns möjligheten, mellan projektdeadline och julafton. Helt plötsligt kändes det som sol och sand på fjärran strand är ett absolut måste. Inte att hamna i värsta julhysterin.
Försöker publicera men har så svårt att tolka fram verifieringsorden...
bibpmacag - inte det alltså...
yigqace - nehä, inte det heller...
8 november 2005
JA, shoppa i London
JA! Fixa klapparna i London. City hade shoppingguide idag. Kanske lättare att shoppa där. Släppa loss, totalshoppa med högre priser och ännu värre klapphysteri än här. Ändå längtar jag dit. Men ett ställe jag skulle undvika är Oxford Street i julhandeln.
Hotellbokningssajttipsen i City var inget vidare. Man ska inte behöva betala ett öre förrän man checkar ut. Många bokningtjänster tar ut deposition och en bokningsavgift som man inte får tillbaka även om man avbokar rummet i tid. Och vem sjutton vill ha priser i dollar?
Active hotels och bookings.org är helt ok. På bookings kan man hitta hotell via kartan. Om det inte finns plats på hotellet man vill bo kan man kolla vilka hotell som finns precis i närheten.
Hotellbokningssajttipsen i City var inget vidare. Man ska inte behöva betala ett öre förrän man checkar ut. Många bokningtjänster tar ut deposition och en bokningsavgift som man inte får tillbaka även om man avbokar rummet i tid. Och vem sjutton vill ha priser i dollar?
Active hotels och bookings.org är helt ok. På bookings kan man hitta hotell via kartan. Om det inte finns plats på hotellet man vill bo kan man kolla vilka hotell som finns precis i närheten.
7 november 2005
Gonatt alla barn
Vi tog igen matbristen igår när jag kom hem idag. Många pytsar med olika godsaker blev det på plommonduken trots att det är väldigt mörkt i köket sen alla lamporna gick. Stapplade sen ut och somnade i soffan till den svenska dramaserien Godmorgon alla barn. Dottern makade sig in i andra hörnan av Tomelillan och somnade hon med. Sen vaknade jag när regissören pratade i nåt helt annat program. Jag fick för mig att Roy Andersson varit framme och lagt lite rutat golv och sprutat dimma i scenerna, men jag drömde visst bara.
Nu vaknade hon. Och kvällen är bara barnet.
Nu vaknade hon. Och kvällen är bara barnet.
120 gånger 60 räcker inte
Jag får skylla på mitt skrivbord, eller vad det är. 120x60 räcker inte till. Hälften går åt till tangentbord och mina armar. Mappar och pärmar på sidan av... funkar inte. Jag behöver högar. Men inte en enda hög får plats på mitt bord. Och ett större bord får inte plats i rummet.
Köket är ett kaos. Lamporna har gått och kylskåpet är tomt. Det borde vara söndag idag, inte måndag. Jag är hungrig som en varg och mår illa.
Köket är ett kaos. Lamporna har gått och kylskåpet är tomt. Det borde vara söndag idag, inte måndag. Jag är hungrig som en varg och mår illa.
Status början av november
Senast var det såhär, och nu i börjar av november ser det ut såhär:
Civilstånd: Singelskapet kroniskt. Hitta soulmate? Ha. Läste en lång text jag skrev -98 när jag blev dumpad av M2. Han ville flytta ihop. Jag fortsätta särbo. Han ville gifta sig. Han ville ha gemensam ekonomi och betala sina lån. Jag ville inte bli funktion, utan fortsätta vara person.
Det så kallade x-et, som nu droppat ner ytterligare i min aktning, har sen födelsedagen börjat bekymra sig för mitt nöjesliv. Skrev: "Make sure u enjoy urself now 2 day 2 morr rh now". Jag har gjort färdig en lista med alla texter han varit inblandad i här. Som ett avslut.
Familjeliv: Två i stugan. Dottern och jag. Om mindre än ett halvår är hon att betrakta som vuxen och kommer in vid Stureplan. Sonen hälsar på nån gång i veckan och hjälper till med saker, och äter. Den inneboende 23-åringen fick egen lägenhet. Jag försöker hitta ny hyresgäst som inte är för pedantisk och kritisk. Fick upp mot 70 annonssvar.
Arbetsliv och studier: 6 timmar om dan året ut. 2 timmar verkar kunna bli roliga. Förmiddagarna. Målet är att få ha 3,75 timmar om dan kul, och säga upp mig från resten. Jag kommer få jobba 20 procent extra och gratis för att sen kunna få chans till en kul halvtid. Spanskan på is eftersom läraren tvingades åka hem till Spanien.
Resplaner: Barcelona blev det inget av med på grund av jobbet. Måste köpa nya biljetter till nåt.
Bloggeriet: Tuffar på. Lärt mig blogga direkt från flickr. Måste få system på bilder med mera före årets slut. Ordning på texterna? Nej-nej.
Skönhet och förfall: Nästan ingen solbränna kvar. Känner mig sliten. Inga kläder sitter på. Måste ha magrat igen. Fått tre psyk-samtal via jobbet. Eftersom problemen inte kan anses jobbrelaterade blir det väl inte mer. Psykoterapeuten säger att jag är deprimerad och har obearbetade trauman.
Nöjen och uteliv: Fått ett antal nya kanaler med digitalboxen. Saknar musiklivet. Rockmusiken på ROCKS är okej, men...
Vänner: Tungt år för många. Har träffat några av dem på sistone i alla fall. Dags att ta sig upp.
Civilstånd: Singelskapet kroniskt. Hitta soulmate? Ha. Läste en lång text jag skrev -98 när jag blev dumpad av M2. Han ville flytta ihop. Jag fortsätta särbo. Han ville gifta sig. Han ville ha gemensam ekonomi och betala sina lån. Jag ville inte bli funktion, utan fortsätta vara person.
Det så kallade x-et, som nu droppat ner ytterligare i min aktning, har sen födelsedagen börjat bekymra sig för mitt nöjesliv. Skrev: "Make sure u enjoy urself now 2 day 2 morr rh now". Jag har gjort färdig en lista med alla texter han varit inblandad i här. Som ett avslut.
Familjeliv: Två i stugan. Dottern och jag. Om mindre än ett halvår är hon att betrakta som vuxen och kommer in vid Stureplan. Sonen hälsar på nån gång i veckan och hjälper till med saker, och äter. Den inneboende 23-åringen fick egen lägenhet. Jag försöker hitta ny hyresgäst som inte är för pedantisk och kritisk. Fick upp mot 70 annonssvar.
Arbetsliv och studier: 6 timmar om dan året ut. 2 timmar verkar kunna bli roliga. Förmiddagarna. Målet är att få ha 3,75 timmar om dan kul, och säga upp mig från resten. Jag kommer få jobba 20 procent extra och gratis för att sen kunna få chans till en kul halvtid. Spanskan på is eftersom läraren tvingades åka hem till Spanien.
Resplaner: Barcelona blev det inget av med på grund av jobbet. Måste köpa nya biljetter till nåt.
Bloggeriet: Tuffar på. Lärt mig blogga direkt från flickr. Måste få system på bilder med mera före årets slut. Ordning på texterna? Nej-nej.
Skönhet och förfall: Nästan ingen solbränna kvar. Känner mig sliten. Inga kläder sitter på. Måste ha magrat igen. Fått tre psyk-samtal via jobbet. Eftersom problemen inte kan anses jobbrelaterade blir det väl inte mer. Psykoterapeuten säger att jag är deprimerad och har obearbetade trauman.
Nöjen och uteliv: Fått ett antal nya kanaler med digitalboxen. Saknar musiklivet. Rockmusiken på ROCKS är okej, men...
Vänner: Tungt år för många. Har träffat några av dem på sistone i alla fall. Dags att ta sig upp.
6 november 2005
Billigt nöje
Vad jag skrattar när jag ser en del gamla bilder... Här är polaren Lasse med sin nya tjej. Från 1975. Och här är Björne.
På den tiden var det inte så många som fotade i tid och otid.
På den tiden var det inte så många som fotade i tid och otid.
Dra av 6 november
Står tiden stilla eller? Får man räkna bort den här dan?
Sitter som klistrad vid datorn och musiken skvalar. Försöker organisera bilder, men har inget bra system än. Det är ungefär lika illa Systembolagets, där de sorterar vintet efter pris, vilket är vansinne när majoriteten av vinerna ligger i samma prisklass.
Har lovat lägga greklandsbilder åt polare men kan ju inte lägga de på coolamorsan-bild-sajten. Har ju inte vågat komma ut med att jag är como.
Det enda jag skulle vara lite kul en dag som denna är att scanna in gamla boyfriends och lägga upp dem. Jag borde skämmas!!!.
Men det skulle gå fort i alla fall.
Sitter som klistrad vid datorn och musiken skvalar. Försöker organisera bilder, men har inget bra system än. Det är ungefär lika illa Systembolagets, där de sorterar vintet efter pris, vilket är vansinne när majoriteten av vinerna ligger i samma prisklass.
Har lovat lägga greklandsbilder åt polare men kan ju inte lägga de på coolamorsan-bild-sajten. Har ju inte vågat komma ut med att jag är como.
Det enda jag skulle vara lite kul en dag som denna är att scanna in gamla boyfriends och lägga upp dem. Jag borde skämmas!!!.
Men det skulle gå fort i alla fall.
Dan efter
Usch, man mår som man förtjänar. Tror jag går och lägger mig igen.
Avslutade gårdagkvällen med en vända på ROCKS istället för att följa med på efterfest hos Antiparostjejerna. Det var nog ett klokt val. Om jag hade valt bort de där två sista ölen vill säga.
Det är jobbigt att ens tänka tanken att få ordning på bilderna. Har såna mängder. Bara att försöka scanna in de som håller på att blekna bort är ett jättejobb. Förra bilden var helt orange och helt utan kontrast. I svartvitt blev den ändå rätt ok.
Avslutade gårdagkvällen med en vända på ROCKS istället för att följa med på efterfest hos Antiparostjejerna. Det var nog ett klokt val. Om jag hade valt bort de där två sista ölen vill säga.
Det är jobbigt att ens tänka tanken att få ordning på bilderna. Har såna mängder. Bara att försöka scanna in de som håller på att blekna bort är ett jättejobb. Förra bilden var helt orange och helt utan kontrast. I svartvitt blev den ändå rätt ok.
16-17 bast
Just räddat den här bilden som höll på att blekna bort helt. Tänk att min mor tyckte att jag såg så fruktansvärd ut.
Gårdagens frukt
Plommonen innan de åkte lämnade köket. De passade bättre på bild än i mun. Nu ligger istället ute på balkongborden och vid tillfälle langar jag ut dom för gott.
Hjärtat med
Knasdag igår. Världens dimma. Härligt väder. Fyllde för många år. Föräldrafritt. Mina föräldrar kom inte. Jag gick ut och dottern höll ställningarna hemma. Sammanstrålade med Antiparosvänner som varit och sett Ulf Lundell på Tyrol. Dag Vag och Nationalteatern spelade alldeles superhemligt på Berns. Ålder rules.
Måste bara få säga en sak. Proggen var sanslöst torr. Nöjeslivet i 70-talets mitt var rena fnösket. Ni skulle ha sett dåtidens 25-åringar. Nerrökta segproppar med benen i kors.
5 november 2005
Jävla mobil
Blir galen på mobilen.
Skriver ett så välformlerat och avslutande ord till det så kallade x-et på engelska - och så ringer det. Dottern. Oroar mig för henne ett tag. Upptäcker sen att texten är borta. Börjar om. Skriver set lite annorlunda eftersom jag inte vet om meddelandet skickats iväg ofärdigt. Så ringer det igen och det nya meddelandet är borta också. Sen lyckades jag författa ett jätteroligt och djupt meddelande, trots alla förlorade ord, men råkar komma åt nån knapp som gjorde att texten försvann ändå.
Behållningen är att jag själv tänkt igenom saker ganska ordentligt.
Skriver ett så välformlerat och avslutande ord till det så kallade x-et på engelska - och så ringer det. Dottern. Oroar mig för henne ett tag. Upptäcker sen att texten är borta. Börjar om. Skriver set lite annorlunda eftersom jag inte vet om meddelandet skickats iväg ofärdigt. Så ringer det igen och det nya meddelandet är borta också. Sen lyckades jag författa ett jätteroligt och djupt meddelande, trots alla förlorade ord, men råkar komma åt nån knapp som gjorde att texten försvann ändå.
Behållningen är att jag själv tänkt igenom saker ganska ordentligt.
Ob ej cig
Fy sjutton.
Var så säker på att jag la ett litet paket cigaretter på spisfläkten, sånt där reservpaket.
Vid närmare koll inser jag att det är ett litet paket ob. Jättebra- Var la jag cigaretterna då? Har jag redan rökt upp dom? Klockan snart tre...
Var så säker på att jag la ett litet paket cigaretter på spisfläkten, sånt där reservpaket.
Vid närmare koll inser jag att det är ett litet paket ob. Jättebra- Var la jag cigaretterna då? Har jag redan rökt upp dom? Klockan snart tre...
Hemmakväll med sonen
Hemmakväll. Utflyttade sonen var hemma och installerade digital-tv-boxen, och det funkar sisådär. Han tycker jag är stenålder när jag klagar på att jag inte fick lära mig NÅGONTING om om electricitet i skolan, eller hur man borrar i konstiga väggar eller kör bil. Sånt kan man ändå, tycker han. Men jag fattar inte hur.
Jag kan ibland tro att han faktiskt lyckades lära sig allt om hur saker funkar innan han började skolan. Han hade som liten unge sönder precis allt. Skruvade isär för att kolla hur det såg ut inuti. Försökte sen laga. Tejpade ihop. Fick klart för sig att det inte höll så bra.
På den tiden var hemmet översvämmat med verktyg från diverse att-göra-världar. Allsköns pennor och ritmateriel, skulöptörsverktyg, hjulmuttrar, håltänger för läder, hemmacykelverkstäder, penslar för väggar och pannåer, klister, pytsar, begagnade symaskiner, trådar, konstnärsgrejor, kameror, och diverse.
Men frågan kvarstår. Om man måste flytta hemifrån vid 15eller 18 och är ganska ensam i världen, vad är viktigast att kunna?
Jag kan ibland tro att han faktiskt lyckades lära sig allt om hur saker funkar innan han började skolan. Han hade som liten unge sönder precis allt. Skruvade isär för att kolla hur det såg ut inuti. Försökte sen laga. Tejpade ihop. Fick klart för sig att det inte höll så bra.
På den tiden var hemmet översvämmat med verktyg från diverse att-göra-världar. Allsköns pennor och ritmateriel, skulöptörsverktyg, hjulmuttrar, håltänger för läder, hemmacykelverkstäder, penslar för väggar och pannåer, klister, pytsar, begagnade symaskiner, trådar, konstnärsgrejor, kameror, och diverse.
Men frågan kvarstår. Om man måste flytta hemifrån vid 15eller 18 och är ganska ensam i världen, vad är viktigast att kunna?
4 november 2005
Allt lite bättre efter tre
Dan börjar arta sig, till sist. Lugnet sänker sig. Ramlösan porlar i glaset. Roliga boken hägrar. Brittiskt relationsdrama, förstås. Back to basics. Inget svenskt tröstelöst över min tröskel på ett tag.
Ingen stress. Jobbar hemma imorgon. Åh, tänk vad jag verkligen gillar att kunna jobba hemifrån. Slippa Kista fram och tillbaka. Tänk om jobbet bara var att göra själva jobbet utan allt trasslande hit och dit, upp och ner, och släpande på högar och mappar, och låsa upp och klicka i burken och logga in och ut och in och logga ut, klicka upp och låsa in.
Har också pratat en timme med modern på mobilen. Stod en timme i regnet utanför Åhléns. Blundade för julpyntet som redan är på plats och kollade tyger. Den manlige expediten på Åhléns Citys tygavdelning är en ren upplevelse. Gå dit. Lyssna. Njut. Köp. Måste få upp gardiner i uthyrningsrummet och det blir sex stycken paneldrapor som kan köras på värmerören vid taket. Så praktiskt så. Paneldrapor! Kan det verkligen heta så?
Ingen stress. Jobbar hemma imorgon. Åh, tänk vad jag verkligen gillar att kunna jobba hemifrån. Slippa Kista fram och tillbaka. Tänk om jobbet bara var att göra själva jobbet utan allt trasslande hit och dit, upp och ner, och släpande på högar och mappar, och låsa upp och klicka i burken och logga in och ut och in och logga ut, klicka upp och låsa in.
Har också pratat en timme med modern på mobilen. Stod en timme i regnet utanför Åhléns. Blundade för julpyntet som redan är på plats och kollade tyger. Den manlige expediten på Åhléns Citys tygavdelning är en ren upplevelse. Gå dit. Lyssna. Njut. Köp. Måste få upp gardiner i uthyrningsrummet och det blir sex stycken paneldrapor som kan köras på värmerören vid taket. Så praktiskt så. Paneldrapor! Kan det verkligen heta så?
Hinna eller försvinna.
Hinna eller försvinna.
Jag var tvungen att välja idag på seneftermiddagen.
Hade valet att åka till Barcelona nu inatt och få hjärtinfarkt därnere på grund av att-vilja-göra-annat-än-jobba-men-skjuta-upp-jobbet-varje-dag-stress eller att stanna hemma och kanske hinna med det jag tror jag måste. En deadline per vecka, och så en stor till den 15 december. Sen så...
Om vi skulle ha åkt till Skavsta från Cityterminalen kl 4 hade jag nu haft en knapp timme på mig att göra klart ett budgetförslag som jag skulle behöva åtminstone 2-3 timmar för. Och sen haft en hysteriskt trekvart för att packa. Men jag har inte tvättat och vet inte var nånting ligger. Jag är en sann tidoptimist.
Tror varje dag att jag ska hinna imorgon, när jag nog är piggare...
Imorgon hade jag varit tvungen att sitta 4 timmar, efter ingen sömn alls, och prata i telefon därnere, jaga folk på två olika företag, där de aldrig går att nå, och sen sitta lika många timmar på internetkafé för det andra uppdraget. Det hade blivit rafs och slafs och klafs. Hade behövt en massa utskrifter med mig, men bläcket i en av de sex patronerna är slut, och då blir det inga utskrifter alls, fastän jag bara behöver använda svart, eller blått eller vilken jäkla färg som helst.
Jag är en rätt grundlig både-och-person, som nånstans tvingas vara min motsats, en varken-eller-variant, där det varken blir det ena eller det andra riktigt ordentligt. Lösa tåtar, inget riktigt uppklarat, färdigt eller riktigt bra. Som spanskan. Hinner ju inte fastän studietakten är extremt långsam, och nu har lärare fått förhinder och tvingades åka hem, hem till Spanien.
Folk omkring säger att jag borde vara sjukskriven.
Jag var tvungen att välja idag på seneftermiddagen.
Hade valet att åka till Barcelona nu inatt och få hjärtinfarkt därnere på grund av att-vilja-göra-annat-än-jobba-men-skjuta-upp-jobbet-varje-dag-stress eller att stanna hemma och kanske hinna med det jag tror jag måste. En deadline per vecka, och så en stor till den 15 december. Sen så...
Om vi skulle ha åkt till Skavsta från Cityterminalen kl 4 hade jag nu haft en knapp timme på mig att göra klart ett budgetförslag som jag skulle behöva åtminstone 2-3 timmar för. Och sen haft en hysteriskt trekvart för att packa. Men jag har inte tvättat och vet inte var nånting ligger. Jag är en sann tidoptimist.
Tror varje dag att jag ska hinna imorgon, när jag nog är piggare...
Imorgon hade jag varit tvungen att sitta 4 timmar, efter ingen sömn alls, och prata i telefon därnere, jaga folk på två olika företag, där de aldrig går att nå, och sen sitta lika många timmar på internetkafé för det andra uppdraget. Det hade blivit rafs och slafs och klafs. Hade behövt en massa utskrifter med mig, men bläcket i en av de sex patronerna är slut, och då blir det inga utskrifter alls, fastän jag bara behöver använda svart, eller blått eller vilken jäkla färg som helst.
Jag är en rätt grundlig både-och-person, som nånstans tvingas vara min motsats, en varken-eller-variant, där det varken blir det ena eller det andra riktigt ordentligt. Lösa tåtar, inget riktigt uppklarat, färdigt eller riktigt bra. Som spanskan. Hinner ju inte fastän studietakten är extremt långsam, och nu har lärare fått förhinder och tvingades åka hem, hem till Spanien.
Folk omkring säger att jag borde vara sjukskriven.
3 november 2005
Skilja agnarna från vetet
Det är inte lätt att sortera och frågan är om man vill blanda äpplen och päron med vitlök och lime.
När jag kollar min blogg skulle jag verkligen vilja ha ett fack där jag kunde stoppa in allt om det så kallade x-et och liknande larv.
Jag skrattar faktiskt fortfarande åt sms:et jag fick. ...sorry i had no service in Sweden...
Det verkar som om dottern och jag sticker iväg över helgen i alla fall. Måste ta jobbet med mig, men det är trevligare att sitta på ett kafé i Barcelona och jobba än på ett kontor i Kista. Det känns så i alla fall.
När jag kollar min blogg skulle jag verkligen vilja ha ett fack där jag kunde stoppa in allt om det så kallade x-et och liknande larv.
Jag skrattar faktiskt fortfarande åt sms:et jag fick. ...sorry i had no service in Sweden...
Det verkar som om dottern och jag sticker iväg över helgen i alla fall. Måste ta jobbet med mig, men det är trevligare att sitta på ett kafé i Barcelona och jobba än på ett kontor i Kista. Det känns så i alla fall.
X-et "back in service"
Nu kom det ett sms och jag kan inte låta bli att smila och småle en smula.
Jag har alltså inte skickat det så kallade x-et något sms för att be honom förklara varför han struntade i att kontakta mig när han var i Sverige förra helgen. Såhär:
Kan inte hjälpa att jag får lust att driva ordentligt med honom...
Några förslag?
---
PS. Dottern får hjälpa till. Kunde inte låta bli att berätta. Hon tyckte det en riktigt dålig ursäkt.
Jag har alltså inte skickat det så kallade x-et något sms för att be honom förklara varför han struntade i att kontakta mig när han var i Sverige förra helgen. Såhär:
"Sorry about that i had no service in Sweden. lv x"Det går att tolka på flera sätt, en freudian slip, tycker jag. Men, men. Ett mer handfallet - och fantasilöst - pucko får man nog leta med ljus och lykta efter. Dessutom vet jag att han har ett vanligt Vodaphone-abb som funkar alldeles utmärkt, till exempel i Thailand. Och så även i Sverige.
Kan inte hjälpa att jag får lust att driva ordentligt med honom...
Några förslag?
---
PS. Dottern får hjälpa till. Kunde inte låta bli att berätta. Hon tyckte det en riktigt dålig ursäkt.
En snabbis
En snabbis skadar aldrig. Snabbisarna gör dig mindre gnällig, och mer uppfylld av nuet.
Snabba på, ta emot vad livet kan erbjuda, livet är kort, njut och lev nu.
Man ser livet-är-kort-devisen i männens kontaktannonser på nätet, och det är lätt att tolka det som att livet går ut på tillfälligt sex, små spännande möten i höstmörkret, ta vem som helst och ta dem nu.
Men det var inte det jag skulle halka in på. Tänkte mig bara en liten blogg, så här innan jag tar itu med dagens bestyr. 1) Ringa modern, 2) Jobba, jobba, jobba och jobbmöte på det, 3) Packa.
Snabba på, ta emot vad livet kan erbjuda, livet är kort, njut och lev nu.
Man ser livet-är-kort-devisen i männens kontaktannonser på nätet, och det är lätt att tolka det som att livet går ut på tillfälligt sex, små spännande möten i höstmörkret, ta vem som helst och ta dem nu.
Men det var inte det jag skulle halka in på. Tänkte mig bara en liten blogg, så här innan jag tar itu med dagens bestyr. 1) Ringa modern, 2) Jobba, jobba, jobba och jobbmöte på det, 3) Packa.
2 november 2005
Inte vilja fylla år
Undrar om allt blir lite tyngre just runt födelsdagen. Före, under, efter. Jag fyller i helgen. Vill inte ha släktträff. Vågar inte ringa min mor. Hon skickar vykort med understrykningar i, och ber mig ringa, för hon vågar inte ringa mig. Jag vill inte prata med henne.
Hon anklagar, skuldbelägger, gråter, pratar konstigheter om uppväxttiden i nya versioner som inte stämmer med de tidigare, hon ifrågasätter allt jag gör, som alltid. Hon sörjer mest. Hon förstår fortfarande inte. Vem gör det? Vi vet ju inte vad som hände, bara vad det ledde till.
Systern säger vi måste ta hand om henne, och går själv i barndom ett helt halvår.
Jag säger till syrran att jag vägrar prata förflutet med modern om inte en familjeterapeut är med. Inte en gång till en familjeträff utan bandspelare. Inte en gång till. Inte ens ett telefonsamtal till utan att jag bandar det. Jag har panik.
Min far är nyopererad, men mår nu bättre hörde jag. Syrran stagar upp sig. Morsan sjunker in i sitt och orkar inte träffa sina vänner längre. Jag bara sjunker. Känns som det inte är nån idé längre. Jag vill sluta. Vill inte ens vara jag längre.
Tur att dottern kom hem nu.
Hon anklagar, skuldbelägger, gråter, pratar konstigheter om uppväxttiden i nya versioner som inte stämmer med de tidigare, hon ifrågasätter allt jag gör, som alltid. Hon sörjer mest. Hon förstår fortfarande inte. Vem gör det? Vi vet ju inte vad som hände, bara vad det ledde till.
Systern säger vi måste ta hand om henne, och går själv i barndom ett helt halvår.
Jag säger till syrran att jag vägrar prata förflutet med modern om inte en familjeterapeut är med. Inte en gång till en familjeträff utan bandspelare. Inte en gång till. Inte ens ett telefonsamtal till utan att jag bandar det. Jag har panik.
Min far är nyopererad, men mår nu bättre hörde jag. Syrran stagar upp sig. Morsan sjunker in i sitt och orkar inte träffa sina vänner längre. Jag bara sjunker. Känns som det inte är nån idé längre. Jag vill sluta. Vill inte ens vara jag längre.
Tur att dottern kom hem nu.
1 november 2005
Rökfri, djurfri och skötsam
P1 om städning och ordning. Telefonväkteri. [i slutet av programmet]
Kul att folk är så olika. Som programledaren säger: det handlar om att acceptera att folk är olika. Just det. Men det är svårt om man är olika och ska bo under samma tak, där en stökar till och den andra städar upp. Men ibland en perfekt kombination. Till exempel när två fobier jämnar ut varandra, som när den ena inte kan sätta på lock och den andra bara inte tål öppna schampoflaskor och tandkrämstuber.
Själv vill jag ha det rent och mysigt, med fria ytor, stora fönster från golv till tak och kvällssol, men får aldrig till det. Nya fönster får jag inte borra upp, och jag kämpar för att åtminstone ha det tillräckligt rent, men prylarna får vi ingen bukt med.
Nu kommer den ena efter den andra hem till oss för att titta på rummet vi ska hyra ut igen, och man ser sitt konstiga hem med en utomståendes ögon. Och man tror att de tycker att det luktar illa. Att det luktar äcklig rök här.
Ska jag avslöja att jag röker eller inte?
I varenda annonssvar har tjejerna och killarna skrivit "rökfri" och "djurfri" och "skötsam". My god. Jag borde ha annonserat efter småslarvig konstnärstyp med sena nattvanor som gärna får vara rökare.
Kul att folk är så olika. Som programledaren säger: det handlar om att acceptera att folk är olika. Just det. Men det är svårt om man är olika och ska bo under samma tak, där en stökar till och den andra städar upp. Men ibland en perfekt kombination. Till exempel när två fobier jämnar ut varandra, som när den ena inte kan sätta på lock och den andra bara inte tål öppna schampoflaskor och tandkrämstuber.
Själv vill jag ha det rent och mysigt, med fria ytor, stora fönster från golv till tak och kvällssol, men får aldrig till det. Nya fönster får jag inte borra upp, och jag kämpar för att åtminstone ha det tillräckligt rent, men prylarna får vi ingen bukt med.
Nu kommer den ena efter den andra hem till oss för att titta på rummet vi ska hyra ut igen, och man ser sitt konstiga hem med en utomståendes ögon. Och man tror att de tycker att det luktar illa. Att det luktar äcklig rök här.
Ska jag avslöja att jag röker eller inte?
I varenda annonssvar har tjejerna och killarna skrivit "rökfri" och "djurfri" och "skötsam". My god. Jag borde ha annonserat efter småslarvig konstnärstyp med sena nattvanor som gärna får vara rökare.
Bygga vinterkåkstad i Tanto?
Ser ut över kolonilotter, som är verkliga minihus, men man får inte bo i dem. Varför måste allt vara så stort för att duga? Såg den ödsliga gräsmattan nere vid Årstaviken. Tänk er den med vagnar som denna i rader, med gott fastfood, musikhålor, kafébodar, och enkla bostäder centralt för folk som inte vill bo upp hela lönen.
Hm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)