13 mars 2005

Till Thailand om några timmar

Om några timmar åker syrran till Thailand. Och jag är den som är nervös.
Jag har köpt tvättmaskin istället, som kommer imorgon. När syrran är framme hos danskarna i Kata imorgon kväll stoppar jag kanske in första tvätten i nya maskinen.
Så olika det kan vara.

Igår såg vi Melodifestivalen, förstås. Några tittar, andra är mest sällskap. Det bästa var After Dark-showen, som jag hoppas se reprisen av. Efterråt körde vi DVD-kareoke på Melodifestivalen 2004... Söner gjorde E-type mycket bra, 4 gånger i sträck. Syrran gjorde Lena Ph 8 gånger, även det mycket bra.
Stackars grannar.

Som om inget jobb gjorts

Image hosted by Photobucket.com

Nu har jag baxat den gamla tvättmaskinen åt sidan en bit för att kunna göra rent under.
Det var ingen rolig syn. Fy fan. Såg ut som sot, blandat med nåt mögelliknande vitt skum, ihop med gummisnoddar, tändare, tuggummi, papperstussar.

Nu tar jag hela badrummet. Suckar, pustar, svär. Konstruktionen av badrum kan inte ha gjorts av logiska hygieniker i alla fall. Man borde till exempel lätt kunna duscha av toan, men så långt når inte slangen. Doseringen på golvet är sisådär. Vattnet rinner inte direkt mot avloppet. Överallt går rör som det är svårt att komma åt. Jag är liten och vig. Hur fan gör storvuxna när de ska krypa omkring bakom toan?

badrum

Snart ser det helt naturligt okej ut. Alla städandes dilemma. När det stora jobbet är klart ser det ut som inget jobb gjorts.
Och fortfarande är jag inte klar under badkaret. Har hitills bara fått loss fronten.

12 mars 2005

Ett halvår på mig

Visst längtar jag till Thailand...

Image hosted by Photobucket.com

men jag skulle inte orka åka dit nu. På bilden solar min låtsas-x på Ko Lantha. Mars 2003. Bra minnen, trots allt. Jag var ju så kär.

Det är däremot inte kul att tänka på Phi-Phi island, där det då såg ut såhär:

Image hosted by Photobucket.com

Men det var inte dit jag ville komma. Jag letade efter en bild på min stulna cykel.

Och tänkte egentligen bara skriva om det här med att gå omkring med för mycket hemligheter, eller snarare hur dumt det är att ha för mycket i det dolda.

Helt plötsligt har jag fått dubbelt så mycket att reda upp. Min ambition nu är att jag ska ha rett upp i mina gamla papper, och alla foton och sånt, innan jag åker iväg någonstans.
Det är ett rätt stort projekt. Jag har kanske 10000 bilder och flyttlådor fulla med gamla anteckningar och Ica-kassar fulla med dagböcker och ett 2x4-metersförråd som det inte går in en pryl till i. Det är för mycket att ta reda på om nåt skulle hända.

Och dessutom ska jag ha en fungerande fotoblogg och rätt utrustning innan jag reser. Den optimala mobila packningen. Tanken nu är ett friår från september.

En av de fyra borta

Här är mina fyra cyklar.

Den vita mustangen. 5 växlar, trög i starten men snabb fan när man kommit igång.
Den röda kroonen. Inte cykel längre, bara den trögaste av de tre växlarna funkar. Brukar ha den i Kista för att cykla mellan centrum och kontor.
Silver-Hamatzun. 18-växlad hybridsak. Rostig efter utomhusliv i åratal, året runt.
Den gröna peugoten. As-snabb smaldäckad äckelmintgrön 12-växlad "klassiker", som det brukar kallas. Dubbelt så snabbt som de andra. Men kedjan är av. En cykelhandlare på Kungsholmen har lovat att fixa till den. Snobbaffärerna vägrar. De vill byta ut hela cykeln, trots att det bara är kedjan som behöver fixas.

Image hosted by Photobucket.com

Idag hade jag behövt Hamatzun, min gamla citybike, men var tvungen att ta vita mustangen istället. Väglaget var rätt moddigt och bilisterna tog ingen större hänsyn än vanligt. Ingen alls alltså. Jag fattar inte hur de vågar. Köra ihjäl nån är ingen hit.

Egentligen vintercyklar jag bara på Hamatzun men någon plockade den från Medborgarplatsen i höstas. Hur en låst och prydligt parkerad cykel kan bli "upphittad" är ett mysterium för mig. Hur gör de för att det ska låta trovärdigt när de lämnar in cykeln på hittegodset?
- Eh, hittade den här. Om ingen hör av sig på tre månader är den min va??

Så om ni ser den, hojta till! Jag kan också bara "hitta" den, lämna in till polisen och få den efter tre månader. Jag vet att även om jag har ramnumret på kvittot så kan jag betrakta cykeln som förverkad.

Det var lite väl kallt för cykling, men jag hann köpa tvättmaskinen i alla fall. Kommer på måndag förmiddag.

Nä nu blir det cykling

Ungarna skrattar åt mig

Har börjat upptäcka att dottern tycker att jag är riktigt rolig. Det har kommit det senaste halvåret. Hon verkar uppskatta mina konstiga vändningar och våra diskussioner. Tidigare tyckte hon nog bara att jag var pinsam, förutom min musiksmak, som alltid varit uppskattad, om än hånad.

Jag var själv i sån konflikt med min mor under tonårstiden att jag aldrig kunde vara hemma. Var i plugget, hos kompisar, bodde hos snubbar, jobbade i helgerna och reste i Europa på somrarna. I tredje ring "flyttade" jag hemifrån. Fick hela 100 spänn och tog sakerna på tunnelbanan.

Inser , hur knasigt livet än gestaltat sig, att jag faktiskt lagar taco-middag med ungarna en fredagkväll, och båda är hemma frivilligt hela kvällen. Sonen gick hem till sig först efter 2.

Det slår mig att det att det kanske inte är jag som håller kollen på dom, utan dom som vaktar mig... ;-)

11 mars 2005

Åttatusensjuhundratrettio kronor

8730 kronor för den här tvättmaskinen inklusive leverans, installation och borttransport av den gamla på måndag.

Vi har inga rena kläder kvar!

Nätet är bra att handla på, men jag och L, också en cool morsa, är lite lojala våra lokala handlare. Man vill ju inte att butikerna ska gå i konkurs, så att man själv ska behöva strula ut på äckliga bussar och bli deprimerad långt därute ut i ytterförorterna köpcenter.

Alltså. Man kollar all info på nätet, sen går man ut och köper prylen på Hornsgatan ändå, pekar ut nåt, och dom kör hem prylen, ställer in kanalerna, eller vad det är, och det blir en tusing dyrare. Typ. Men det är det väl värt.

Köpte diskmaskinen på Rabattvaruhuset, som definitivt inte har nån nätbutik. På deras hemsida går det inte ens att uttolka veckans kampanjerbjudande. Man ser bara att det verkar dyrt.

Avgörande är tidsfaktorn, leveranstiden.
- Är ni säkra på att ni kör hem den IDAG?
- Visst, visst, inget problem.
Så sonen bestämmer pryl, jag langar upp kortet, och resten sköter butiken. Vi har ju inga rena kläder kvar här!

(Minns plötsligt en kollega som hade en vuxen son boende hemma. Han jobbade och hade egen lön och skötte allt så bra så. En dag hade hon hittat en påse i en hörna nere i tvättstugan i huset där de bodde. Där låg 56 sprillans nya tröjor, använda kanske en gång, aldrig tvättade. Killen köpte nytt istället för att tvätta. Sött på nåt sätt va!)

En del coola kvinnor kan det där

Såg coolchiqs sida idag. Kände visst släktskap. Vem av oss som är kusinen från landet kan man ju undra! ;-) Coolchiq kan i alla fall allt det där som Coola morsan inte har en susning om.

Jag kan inte shoppa. Prylinköp sköts via ombud, som min son. Det är en iPod, du ska ha, säger han. Och jag langar fram mitt eurocard, betala senare blir bra.

Ni förstår vilken vånda det är när jag nu måste skaffa en ny tvättmaskin också. Min rådgivare är så kvalitetsmedveten. Maskinen kommer att kosta runt 8000 och dottern tjatar om att vi ska ha torktumlare också. Annars kan det va, säger hon. 16ooo, hejdå. Ingen resa i vår.

Tack och lov är vitvarorna sorterade efter funktion. Tvättmaskiner där, diskmaskiner där, spisar där. Busenkelt egentligen. Logiskt.

Jag är däremot fullständigt vilsen på Åhléns sminkavdelning, där de delat in utbudet efter märke. Hur ska jag ens kunna börja någonstans. Om jag tappat mitt enda läppstift vill jag gå till skylten LÄPPSTIFT, där de helst ska vara färgsorterade. Jag vill inte gå till 20 olika butiker i butiken och försöka komma fram till vad som är läppstift. Dessutom kan jag inte franska, och förstår inte om det är badolja, hudkräm, parfym eller sminkborttagning i hyllorna.

Jag passar.

10 mars 2005

Dagen efter

Igår var antiklimax. Jag är helt slut idag.
Mycket vin blev det också efter att vi kom tillbaka efter begravningen och minnesstunden. Minns två glas vin, men det kanske blev 4-5. För mycket för mig i alla fall, var hur trött som helst. Vet knappt hur jag kom hem från farsan på eftermiddagen, men somnade direkt när jag kom hem, tuppade av. På senkvällen var jag uppe och stökade igen.
Funderar på om det är vettigt att ha en blogg. Kanske utlämnar jag mig för mycket, fastän den känns så ytligt.

Läs inte andra bloggen, tack!

Idag går saker bara inte så bra.
Jag har skapat en blogg jag inte vill ha, utöver denna, så om ni ser den andra: Läs inte, finns inget där. Vill ha funktionaliteten, med kategorier. Skulle testa Bloggi, men det var inte meningen att publicera.

Så till den här sidan. Vill inte att högerkolumnens arkiv och senaste här ska ha det där stora fula typsnittet, som dessutom är understruket. Vill att länkar i själva texten ska vara understrukna innan de är besökta, men alla andra länkar blev understrukna istället. Frustrerande när inte mallen passar en och man är för korkad för att förstå kod.

Lyckats ta bort understrykningarna i alla fall.

När det gäller storebror och kameror

Är storasyrra. Har aldrig haft nån storebror eller beskyddare. Skulle nån gång kanske behöva en. Men det är bara att glömma.

Allt skitsnack om personlig integritet. Vad handlar det om? Hade det funnits kameror hade vi vetat varför brorsan dog, vad som egentligen hände. Hade det funnits kameror hade det kanske aldrig hänt.
Vad vill folk skydda? Att de är skitstövlar när ingen ser? Vad skyddar du?

Jag tror att man inte ska göra nånting, inte ens på datorn, i sin ensamhet, som man inte kan stå för. Plötsligt dör man knall och fall, och folk man inte berättat nåt för nånsin ska plötsligt gå igenom hela ens hem och varenda anteckning. Tänk på det ni. Om du lever dubbelliv, tänk efter lite ... Sluta med det som är skit NU.

Å andra sidan finns nog en och som vill bli hörd, egentligen. Hållå, vill ni läsa mina funderingar, varsågod, passwordet är bla-ha-bla-ha. Snälla läs om mitt liv! Nähe. Ingen vill. Tänkt om nån ens var så intresserad! Det där med integritet är dubbelt.

Att det finns bevakningskameror är i alla fall superbt om man är brottsoffer.

Och grunkan funkar

Utan hjälp. Ipod 1771 låtar. Nåt sånt.

9 mars 2005

Beautiful day

Brorsan begravdes idag. Sorgligt som ni förstår. Han var bara 44 och alla ville ha honom kvar. Familjen, barndomsvännerna, polarna, kollegorna.
Vädrets makter var med oss: Soligt, vindstilla, -6 grader. Inte mulet, blåsigt och regn.

Jättemycket folk. Litet kapell och häftig musik. Hål i marken. Man fattar ju inte. Vi var där så tidigt att vi visste lite innan var han ska ligga. För dom flesta var det nog den första jordbegravningen. När stunden i kapellet var över till Wild is the wind så bar de först ut blommorna, sen kistan, ut till platsen, och vi fick följa efter, och ta avsked vid kistan där nere i hålet. Som på film, ni vet.

Jag tror inte att jag fattar ändå.

8 veckor blir en halv natt

Begravning senare idag. Ska upp 7. Inte kan man sova. Det är till att ha solbrillorna på i morgon. Och ingen mascara.

8 mars 2005

Idag har shoppat till

Har idag köpt en helt okvinnlig pryl som jag ska försöka sätta ihop.
Tro vad ni vill. Rapport kommer.

Detta samtidigt som tvättmaskinen gav upp, så nu måste jag fram och tillbaka till tvättstugan. Det är inte riktigt min grej. Maskinen har hållt i 16-17 år fastän den körts hårt i barnfamilj. Inte illa utan en enda reparation, antar jag.
---
Rapport 02:00: Det gick inte så bra, med grunkan alltså. Osynk.

8 barn och 22 barnbarn

8 mars betyder för mig min farmors födelsedag. Hon födde 8 barn. Fick 22 barnbarn. När hon var i 90-årsåldern klagade hon över sina knän och tyckte att alla där hon bodde var så gamla. Hon gillade det goda livet, och glömde aldrig någon. 22 barnbarn och hennes barn med respektive fick alla julklappar och födelsedagspresenter. Det var alltid festkänsla omkring henne, som hon skapade.

- Var det inte jobbigt att föda 8 barn på 13 år?
- Äsch, sa hon.

- Farfar då, delade ni på nåt därhemma?
- Farfar! Jo, en gång, kom han faktiskt nästan in i köket. Det var julaftonskväll och jag hade ordnat allt, och stod med kaoset. Han lutade sig mot köksdörren, såg lite pilsk ut, svajade till och sa: "Hur går det här då...?" Sen gick han bara tillbaka ut och satte sig i fåtöljen igen.
Men han var bra på många andra sätt, förstås.

Jag är feminist i praktiken, men jag hör inte till den fjärdedel, som enligt en färsk sifo-undersökning, skulle kunna tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Jag har tillräckligt svårt att rösta som det är och röstar mer ideologiskt, men med mycket stor tvekan varje gång.

Jag skulle rösta på ett parti som gör det busenkelt att starta småföretag, så att alla som inte passar in i storskaliga företag, skulle kunna skapa sina egna jobb och utvidga och anställa sina arbetlösa vänner. Till exempel.
Det där gamla ordet empowerment var fint. Vart tog det vägen? Det är det som dagis och skola skulle syssla med. Hjälpa de unga att förstå sitt värde, och ge dem verktyg att klara sig i tillvaron. Vem sjutton vill vara offer? Finns det nån?

6 mars 2005

Premiär på balkongen

Första balkongsittningen för i år! Aah, solen. Jacka och raggsockor räcker. One love: Solen.
Beautiful day.

"Div Heroes" och Svek

Oj, hittade en cd med 12 versioner av Heroes... 12 stycken! Då hinner jag nog somna innan den sista tonar ut...
Har en känsla av att det är måndag imorgon - men jag har ju fel. Tack och lov. Imorgon är det pubträff på eftermiddagen. Trevligt. Gott folk och London Pride till frukost.
---
Spår 11 nu. Inte somnar jag. Ska börja läsa Svek av Karin Alvtegen, köpt i Pressbyrån häromdan. Passande tema. Min egen bok ska handla om precis samma... kanske.
Två kvällar har jag somnat med boken på magen innan jag ens hunnit öppna den. Nytt försök alltså.

Planer lagda på is, och låtarna på iTunes

Hm.

Istället för resa ska jag fixa saker först. Göra en lista.
Eftersom Håkan, ni vet Håkan, ska spela den 1 april så går det inte att resa innan i vilket fall. Inte om dottern ska följa med vill säga.

Undrar om iTunes orkar med alla skivor jag matar in nu? Undrar om det finns nån övre gräns. Vad är det här då.. 10cc, T-rex (fattar inte varför jag tänker mellanöl och flakmoppar så snart jag hör en T-rex-låt??)
Måste nog vara alla Pink Floyd här, alla Yes, alla Jethro Tull och alla Gentle Giant. Men ingen Zappa. Ingen Bowie. Bara en Stones. Konstigt.

Det var ett tag sen jag hörde Black and Blue med Stones. När den kom var jag ensam i världen om att gilla skivan. Blev mobbad. Just det, 1976 ser jag. Det är klart, då var det så jävla tillknäppt i Sverige och jag övertygar dottern om att hon inte missade nåt på musikfronten i alla fall. Inte som 16-17-åring. Jag flydde till England och gick på discon. Musikscenen i Stockholm var astråkig och senproggig. Folk som var tusen år äldre än en själv satt med långa skägg och benen i kors, och hade rätt, oavsett om de var hippisar eller kpml(r):are. Isch.

Och nu nästa Stonesplatta. Bridges to Babylon. När man hör gitarren gnälla i första låten så känner jag mig hemma. Flip the switch... precis just så skulle jag lira om jag var rockgitarrist! ;-) eller annars är jag bara sönderpräglad av Stones.

5 mars 2005

Inne på Phi-Phi-hjälparnas hemsida

Såg att Stiftelsen Thailands övärld förutom bidrag söker bilder till en bok om Phi-Phi island. Började leta i i arkiven. Har rätt mycket bilder, som vanligt. Folk fattar inte vad man tar på, men det kan visa sig.

Arbetet de gör verkar vettigt: Att använda sin projektledningserfarenhet till att bidra med återuppbyggnaden av en by i Thailand som drabbats hårt av katastrofen, på alla sätt. Med bra mål och personligt engagemang.

Det är när man funderar på vad man verkligen, i praktiken är hyfsat bra på, och skulle kunna bidra med, som självförtroendet verkligen dalar. Vad kan man egentligen? Jag som inte ens kan sätta i en sladd rätt, slå en knop eller köra bil. Och när man inte kan laga hyfsat god mat eller vårda sjuka på rätt sätt heller...

Det tål att tänka på.

Åk bara åk

Förslag:
050309 Dominikanska Republiken TICKETS BY APOLLO T/R EF 3998 3998
4 tusen för två veckor alltså. En tusenlapp mer med rum. Bra pris till Västindien, minst sagt. En timme till Jamaica, om man så vill.

Istället: 9 mars. Begravning.

Nästan två månader har gått. Polisutredningen är inte ens stängd än. Det kan dröja flera veckor till.

Är man dotter, ensam morsa och ensam storasyrra så är man. Försöker reda upp i obegripliga ordningar, mår illa av allt gammalt som sjuder upp, hamnar som diplomaten mellan föräldrarna. Dessutom finns här ett mysterium att lösa - men någon snäll Snoken finns det däremot inte. De som bryr sig är knäcka själva. Vaknar varje morgon och har drömt ihop nya lösningar. Hur det gick till.

"Akta dig bara för att rota för mycket", säger några. "Man vet aldrig."

Man sätter inte igång och wallraffar själv, helt oproffsigt.

4 mars 2005

Fredagsprogrammet

Dagens program som ledig
"Eva, du måste börja leva...", sjunger Håkan Hellström. Vilken fiiin text!

Just det, dagens:
- Virusscanning på hemmadatorn. Total. Pågår. Jobbet smittsamt.
- Gå till grovsoprummet med 4-5 kassar.

- Lunch på närmsta Thaiställe, som morot för att göra det föregående.

- Febrig dotter behöver film. Måste hyras.

- Fredagstrött syster behöver vin ikväll. Måste köpas.

- Tvätt (pågår, inget extra jobb - har tvättmaskin hemma)
- Handla mat.
- Laga lite käk.
- Musiklirande och inlägg på hårddisk.

500 cd att lyssna igenom.... inte dumt. Just nu som sagt, Håkan Hellström.

Det blir säkert jättefint


Till våren nån gång, kanske. (Det är alltså på buskar på bilden)

Fredagfyran v9 -05: Om sig själv

1. Hur känner du för Fredagsfyran - är det kul att hålla på eller känns det bara som ett meningslöst tvång?
Aldrig som ett tvång. Bra ibland att fundera på nåt som man kanske inte skulle funderat på annars.

2. Är det någonting i Fredagsfyrans upplägg som du saknar (funktioner, utseende, interaktivitet etc)?
Enkelt och bra.

3. Borde Fredagsfyran i efterhand uppmärksamma vilka som har svarat på tidigare veckors frågor och länka till "svaren"?
Det är en bra idé. Ett enkelt forum kunde kopplas till listningen, så kan diskussionglada fortsätta.

4. Har du något eget förslag på en Fredagsfyra?
Har bara sett oskyldigta ämnen hittills. Kanske mer kontroversiella ämnen?

En kamp om tiden

Nu gäller det att röja snabbt, en kamp om tiden för snöröjarna att få undan så mycket snö som möjligt innan den hinner töa bort om några dar.

Ordentligt sparat och klart för runda arkivet

Har varit i samlingarna idag. Och inte mina egna precis. Försökt vara sådär organiserad som jag inte är kring egna papper och prylar. Satt lappar på saker, försökt bedöma vad som är viktigt eller oviktigt eller värdefullt för någon.

Funderat på vad andra skulle tycka om man själv var den som helt plötsligt dog en vanlig vardag på väg till jobbet, utan att ha gallrat, ordnat och fixat innan? Jag hade för sjutton över 100 flyttkartonger när jag flyttade för 4-5 år sen och har runt 20 ouppackade och ett rent kaos i mina gömmor. Vad skulle dom hitta och slänga, och vad skulle dom inte hitta, men slänga ändå?

Lite panik får man. När man tänker efter.
Dags att börja slänga. Man kan börja med gamla räkningar och urgamla deklarationer till exempel, och köra nån papperstuggare. Varken man själv eller andra vill se eländet ändå en enda gång till.

Vi är dåliga på att ge bekräftelse.

Håll med. Man läser alla dessa bloggar. Inga kommentarer. Vaddå, tycker ingen nånting? Frågor, berättelser, synpunkter... Nej, ingen kommentar.

Tonåringarna skriker om uppmärksamhet. Vuxna lyfter inte ens på ögonlocket från skärmen. Man har viktigare saker att sköta. Uppdatera excelfiler. Räkna kassan. Betala räkningar gå ut med soporna. Drömma om nya bilen. Träna och bli smalare och vackrare.

Man frågar på jobbet: Vad tycker ni, är det här bra eller dåligt, vill ni ändra på något, några nya idéer? Helt dött. No comments. I små detaljer har folk möjligen nån åsikt, men först när det är för sent att vara med att påverka nånting. När det är klart.
Det är lustigt med ett samhällsklimat där 90% är observatörer, ytterst få är ute och rör sig bland folk, ytterst få agerar eller reagerar. Gör nåt. Säger nåt. Visar nåt.

Och detta säger jag inte för att nästan ingen reagerar på min månadsgamla blogg...
Jag är så van vid stumma människor ändå. Därute såval som härinne. Eller om det nu är tvärtom.

3 mars 2005

Nejmen där är den ju


De två favoriterna. Startklara. Ibland ser man inte det framför ögonen.
Behövde den stora idag.

Stora kabinväskan fått fötter

Har en rätt stor kabinväska som nu bara försvunnit. Hade den sist när jag var i London i augusti. Lagom storlek för att släpa med sig 4-5 par skor och alla favoritkläder. Och dator. Och kameror.
Mina väskor brukar stå framme och startberedda, men nu är den här på vift. Lånat ut den har jag inte.

När det gäller bagage finns många åsikter och också rent travellerförakt kring stora packningar och speciellt stora resväskor, men det där är larv, tycker jag.

Var och en får släpa på precis vilka väskor de vill. Det är egentligen ingen större skillnad på en jättestor kabinväska på hjul och en jättestor ryggsäck, såna där som kanadensarna brukar ha, förutom att resenären bär den senare på ryggen. Lika mycket prylar behöver dom ha med sig på resan.
Man ser små tunna tjejer som håller på att sprängas under sina helvetesryggsäckar. De orkar helt enkelt inte röra sig. Varenda promenad en plåga. Kabinväskeföraren behöver inte fresta på ryggen, men får problem i trappor på båtar eller när de måste vada i land eller ta sig fram på sandstränder. Men ska man bara från flygplats till flygplats och direkt till hotell tycker jag kabinväskan att föredra. Och så har man en liten ryggsäck för småtripperna.

Inte bra för mig

att kolla sista-minuten-resorna:
6 Mar Cancun Endast Flyg -- 4595
Eller hur. Det är billigt som fan. Fritidsresor, 2 veckor. Jag vill till Playa del Carmen och det NU. Skulle kunna börja packa medetsamma och vara klar om en kvart.

Bilden: Färgsprak 2

Ren glädjeyra. En bild till före sängdags.

Barnen har skulder därinne så jag går själv inte gärna in.

2 mars 2005

Bilden: Färgsprak


Närmsta videobutikens färgsprakande skyltning igår.
Vad glad jag är att jag kan langa upp bilder igen. Tack Johnny!

Han verkar inte ha mått bra

den där Edvard Munch... Ser affischen på stan. Ensamhet, plågsam självbespegling.
Jag skulle må mycket illa av att stå och frysa naken i en ateljé och titta på mig själv i timmar.
.... så måste jag ut och söka alla svar själv, som vanligt....

och finner att utställningsaffischen utgår från bilden Självporträtt i helvetet, som jag fann på webbplatsen omkonst.

Vad gör du med böckerna?

Inne på böcker igen.
Läste en gång en deckare, eller vad man ska kalla det, som var så utstuderat äcklig att jag la av läsandet. För att försäkra mig om att ingen skulle läsa den förpassades den till pappersinsamlingen sönderklippt.
Men nu till min fundering, som kanske har ett självklart svar för andra.
Om du får 100 fint inbundna böcker med ett religiöst budskap som du varken vill fördjupa dig i, ha som referensmaterial eller föra vidare, vad gör du då i praktiken med böckerna?

1 mars 2005

Host host jobb jobb

Har visst varit immun mot förkylningar i månader, men nu förstår jag vad tröttheten berodde på. Idag halsont och helt obefogad hosta, ont i lederna.
Dagens tema enbart annars bara jobb, jobb, jobb. 12 timmar minst med lunch framför datorn. Lansering imorgon.
Såg förresten ett hyfsat soffbord nyss. Exakt rätt mått i alla fall, men i dyraste laget, kanske? Är det snyggt? Om man tänker bort parketten alltså.

27 februari 2005

Ingen dans utan extacy

Jaha, så blev razzia efter Monday bars sjätte Silja line-kryssning. Fem gånger har passagerarna kunnat rejva loss utan koll alltså. Men nu är det slut på det roliga, förstås. Man måste vara bra drogad för att inte fatta att man inte kan hantera droger öppet på något enda sätt, vare sig i Goa, på Ko Phan Gan eller här. Tydligen var det inte fler än 33 som greps och av dem enbart 3 som inte släpptes på fri fot.

Här var jag faktiskt själv med (hi-hi). Länge sen. Full Moon Party in Anjuna, Goa 1977. Jag står längst ut till höger i bild med vit skjorta precis vid strandkanten. Efter 12 timmars dansande i sanden, typ. Tre partyn i rad var jag med på. Tripperna serverades på läskpappersbitar.

Goa Gil & Arianes webbplats, där jag hittade Goabilden, förstår man att riktiga hippies faktiskt finns kvar och har fullt upp, till exempel med psykedelisk trance.

Nu som på 70-talet verkar drogerna hjälpa många att ta sig in i musiken, våga släppa loss på dansgolvet och känna gemenskap a la extas. Jag håller förstås INTE med om att drogerna är en förutsättning. Men jag kanske bara är feg. Vet att jag skulle bli outhärdlig på kokain eller extacy, för att inte tala om amfetamin. Det räcker liksom som det är. Kan inte stå stilla på bra dansgolv, och fått skäll för att jag ibland smiter iväg och dansar istället för att stå och prata i timmar i baren. Enda anledning till att jag inte åker på tillställningar som Silja Line-kryssningen är att jag inte vill patetiskstämplad och åldersmobbad, vilket man lätt blir just i Sverige.

En tjejbekant från London klagade under Notting Hill-karnevalen förrförra året på att svenskar är så intoleranta mot E. "Ingen ville i Stockholm", gnällde hon. "Ni kan ju inte konsten att parta!" Jag tyckte att det var uppenbart att det var hon som inte kunde det.

Fastän hon just fått en hjärnblödning och halvsidesförlamning, som dessbättre släppte efter några veckor på sjukhus, kastade hon sig ändå direkt ut i sitt e-party-festande i London redan första helgen hemma från sjukhuset. Jag blev förstås inte medbjuden, hon behövde bara sina "partners in crime", såna som också vet att droger inte alls är så farligt som dom säger.
___
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Fredagfyran: Heminredning

1. Är du intresserad av heminredning?
Jag trivs i bra miljöer, men är för disträ och har för splittrad smak.
Kan inte välja om jag vill ha det sobert som på ett bättre hotell eller myspysigt orientaliskt. Har på fyra år inte ens fått upp nåt på väggarna eller installerat belysning där det behövs.

2. Vad är viktigast för att lyckas få ett välinrett hem?
Intresse för prylar och shopping, motivation, känsla för att få till det just som man vill ha det. Saknar allt det där.

3. Var hittar man vettiga saker om Ikea eller Mio känns för trist?
No idea. Jag hittar aldrig nåt någonstans. Har letat nytt soffbord i tre år.
Det ska vara kvadriskt 100x100, massivt hårt trä, lågt (30-40), med hylla under alt. lådor, smäckert, orientaliskt.

4. Vad tar man sig till om man vill ha ett trevligt hem men saknar ekonomi och färdigheter?
Trevligt behöver inte vara dyrt, däremot är det svårare att få till ett hem som man vill ha det om man inte ens försöker, eller inte har möjligheten att göra nåt.

Tja, nu blir det nog lite bildlöst

Min utrymme på chello för "hemsida" är slut efter att ha lagt dit ett 20-tal bilder för den här bloggen. Suck. Släktens domän och webbplats vill jag ju inte använda för mitt eget bludder.

Nej, nu ska jag sova middag

Är EXTREMT trött. Är helt ointresserad av träd idag. Vill bara sova, och sen äta och städa. Vilken enkel varelse man är!

Snälla små gäng på vintern

Det är nåt väldigt lojalt med koltrastarna som hoppar förbi på balkongräcket då och då. Hörde att de är typiska stann-fåglar, till skillnad mot flyttfåglarna som åker söderut på vintern - och kanske kommer tillbaka om de inte blir skjutna och uppätna på vägen. Det blir allt färre fåglar här omkring, trots grannbalkongens ständiga buffé.
Läste att koltrasthannarna bråkar lite med varann om honorna på våren och sommaren, men när vintern kommer håller alla ihop i gäng. Det finns liksom ingen anledning att tjafsa.

26 februari 2005

Bildbeviset: Ufonas härjningar ingen lek

Först en bild från i september 2003 och en från maj 2004. Jag har två lönnar i utsikten och i centrum står enen:




Den här är från idag. Lönnarna försvann i september. Nu är enen definitivt borta också.



Det handlar inte om lite varsam "ansning" här. En del skulle tycka att jag har fått en friare utsikt, men jag saknar träden. Åter till september och min ena lönn. Nån borrar i trädet. Jag skriker Va fan håller du på med? Fel träd!


Lönnmordet gick snabbt. Han hörde inget. Är nöjd. Ufona behöver sitt virke. Man kan undra till vad?

Hemuler siktade på Hornsgatan

Det är ingen större skillnad på Clear Eyes och Vital Eyes, men Bright Eyes är mer en lisa för öronen. Jag skulle behöva allt, en dag som denna.

Clear/Vital eyes köper man fritt överallt utom i Sverige. Dropparna är för farliga för svenskar. Bright Eyes får däremot komma in. Såg och hörde dem i Hultsfred. Efter tre-fyra dar på festivalen såg man en och annan som skulle behövt en droppe Clear Eyes eller två, hellre än ett flak bärsa till.

Känner mig missanpassad idag. Tittar man ut ser man bara ufon, och går man ut krockar man med hemvändande hemuler som tar sån plats. Såg dem korsa Hornsgatan, utrustade med heltäckande skyddskläder och hjälmar. Efter sig drog de plastsaker i snören. Gengångarstilen, stelt och dunsigt. Raka motsatsen till min egen cat walk mot Ica.

Både ufon och hemuler går IN när vi andra går UT. På somrarna ser man dem ligga avsvimmade eller springa efter bollar på stränderna, speciellt när solen står i zenit. De skyddar sig som fan, men bränner sig ändå. Vid två är de klara och går hem. När det är som kallast mitt i vintern går de också ut och har sig. När de trots sina skyddskläder ändå börjar frysa till is, säger dom det vanliga. Sommar som vinter, brända som frusna.

"Nej, nu får det nog allt räcka för idag!"

En sågar - 7 ufon tittar på

En sågar - och sju såna där ufon tittar på. Dottern lika förundrad som jag. Knäppskallar är vi allihopa, bara på lite olika sätt.

Så här roligt har ufona när de firar midsommar. (Jag var inte med, kan jag säga)

4 ufon till attack på litet träd

Kolonilottsfolket är UFON. Perverterade kontrollmaniker. Åtminstone mycket konstiga prickar som med saxar och sågar och termosar går till attack mot växtligheten och tar ner det mesta som växer och till och med fel träd ibland. En sågar, tre tittar på.
Hela den lilla ligan på 4 wannabe-pensionärer smög dessutom ut och förövade dådet på grannlotten...

Jag har utegångsförbud

Jag skulle verkligen vilja

  1. gå på karnevalen på Münchenbryggeriets på lördag kväll. Nänä. No way. Hade skitkul där förra året. Dansade i timmar med en dreadlockig salsalärare från Marocko. Rätt sätt att bli hög på...
    Istället blir det italiensk restaurang med goda vänner och ungarna. Inte så dumt det heller.
  2. gå på Berns på söndag och höra Mars Volta. Nänä. No way. Det skulle vara ett svek mot dottern. Det är hennes favoritband, och hon som är 16 får inte gå ut och lyssna på musik på trevliga lokaler förrän om många år. Skulle det vara snällt av mig att lämna henne ensam hemma och dra dit själv?

---
Konsertdatum:
27 februari 2005 på Berns. Insläpp från
kl 19.30,
start av konsert 21.30.
Vi reserverar oss för vissa förseningar.
Biljettpris 250 kr och åldergräns 20 år.

Det där med två drinkar för mycket

Personalfesten började tidigt och slutade tidigt. Hade inte ens tänkt vara med. Det bara blev så, jag blev oplanerat barnledig.
Allt väldigt sansat. Ingen dans. Inga excesser. Möjligen tjuvrökte vi lite.
Sen blev jag som en i skolklassen. Stod och hängde i klase med dom andra utanför lokalen. Jaha, vad gör vi nu då? Hur många taxi behövs? Vart ska vi? Klart man hänger med.
Och så ramlade vi in på nån klubb av nåt slag, nånstans på Kungsholmen. Bla-bla-bla. Drinkar kom från ingenstans och då var klockan 2. Eftersnack hos kollega. Bla-bla-bla. Och så taxi igen och isäng klockan 5. Och upp och jobba på det.

Släntra omkring och bluddra på

Förra texten handlade alltså inte om mig. Den var en ren överdrift.

Men det var åt det hållet när jag levde kärnfamiljsliv, och barnen var små. Bodde trångt, kasst med pengar, stress, trista jobb och tider att passa jämt. Jag trodde fortfarande att jag skulle kunna avsluta studierna, få ihop en bra cv nån gång, kryddad med finfina meriter från intressanta jobb.

Har gett upp ambitionerna att vara duktig. Jag är glad om jag lyckas vara hygglig mot folk och att folk tycker att jag är ok. Har inget behov att bestämma över andra, men vill inte bli bossad med.

Dessutom gillar jag att slöa. Ha oplanerad tid. Sitta och skriva i skuggan på nån bar nånstans i världen. Kolla på folk. Prata. Ta lite bilder. Släntra fram. Upptäcka nya små gator och vyer. Å andra sidan vinner jag massor av tid på att jag inte gillar att shoppa, och får väl lite mer pengar över till resor, av samma skäl.

24 februari 2005

Apropå tid och läsande

Det är en jävla press att vara nyttig och effektiv. Använda tiden så att den gagnar en själv framöver. Schyssta grejer. Är man bara effektivt upptagen med egen utveckling behöver man inte bry sig. Ett socialt alibi.
Runtom rasar människor ihop av vardagen. Vår kalla stressiga vardag.

Om man har en massa tid över och hinner läsa mängder, eller ändå har ett jobb eller studier där man hinner hänga med, så har man i alla fall chansen att få känslan av att ha gjort nåt nyttigt. Det är accepterat att läsa bort sin tid. Kanske blir man både beläst och en respekterad faktarabblare och kalenderbitare. Jobbar man och har huvudansvaret för barn är det svårt att få tiden att räcka till. Det är inte tiden det är fel på, att det finns för lite av den, utan att den äts upp av livsstilen och kraven på att vara nyttig och ändåmålsenlig, att det ska presteras och att allt från utseende till arbetsresultat ständigt jämförs, bedöms och rankas.

Hör morsorna varje dag, mellan raderna. I små suckar pyser det ut. Från både dom som har man att ta hand om, och de ensamstående. Hinna jobba, hinna fixa allt, handla mat igen, nån som är sjuk, fixa ärenden, kravet att alltid tänka på de andra först. Familjemedlemmar som bara kräver. Passa tider även på fritiden, på kvällarna. Försöka se fräscha ut ändå, inte falla ihop. Få ihop hämtningar, lämningar, jobba på att alla är nöjda på semestern, ungarnas intressen, ungarnas problem, springa från jobbet för tidigt, skuldkänslor, inte hinna lunch, inte hinna med vännerna, åratal sen man släppte sina egna intressen. Stupa i säng, vakna trött. Känslan av att allt rasar, och att det snarare är personlig avveckling det handlar för alltför många. Det är så sjukt... Men jag hör å andra sidan män som jobbar heltid, hinner med jobbet och avancerar lite då och då, som träffar polarna några kvällar i veckan, läser 3-4 dagstidningar om dan, plöjer deckare, går på rockkonserter och fotbollsmatcher. Och som verkar rätt nöjda, faktiskt.

När timmarna hoppar i hela steg

Det är vid den här tiden klockan hoppar över en timme, kanske två.
Jag fattar inte. Först är klockan runt 11 och jag sitter lite vid tv:n och tycker att jag har världens chans att sova en hel natt och vakna utvilad. När jag kommer på att nåt ska tvättas upp eller nåt annat småviktigt är klockan kanske 00:30. Sen fastnar jag vid datorn och glider runt och kommer på att jag måste läsa privatmail också.
När jag nästan bokat nån resa dessutom och försvunnit på diverse stickspår är klockan just som nu. Eller mer. Och då vill jag läsa bloggar... och kanske skriva nåt själv.
Ska upp 7.

23 februari 2005

Andra läser för alldeles för mycket

Eller?
Själv babblar jag, jobbar för mycket, och läser bara lite grann. Det mest just nu går ut på att försöka lösa andras problem. Mina egna klarar jag inte så bra. Läser bitar ur The Art of Happiness med Dalai Lama, som jag hittade i bokhyllan. Rätt ton just nu. Mixar med reseguiden till Jamacia och häromnatten fick det bli Trollvinter med Tove Jansson.

Bokrea. Vill gärna läsa mer, men vill inte ha fler böcker. Jag ska kanske kommer flytta. Resa bort.
När jag har tid att läsa, på resor, blir det oftast en packe pocketböcker från Arlanda eller Heathrow, stora fina engelska bestsällervarianter om relationer, som slinker ner snabbt och lämnar ett "jaha" i behållning, och som jag ger vidare. Vad ska jag ha stora böcker till som jag inte orkar släpa med mig?

Har mitt förråd fullkomligt fullt av böcker. I hyller eller kassar sen förra flytten. Mest barnböcker. Läste allt jag kom över som barn. Läste morsan engelska sjuksysterserier, farsans Biggles, klassiker, alla Kitty, alla Fem, allt jag kom över. När jag var 11 var barn- och ungdomsböckerna slut, och då gick då över till vuxenböcker som Per-Anders Fogelströms. Moberg, Fridegård och fortsatte med ryssarna, Hesse med mera och fastnade sen i Sagan om ringen. När ungarna var små ramlad recensionexen in. Allt. Vet inte vad jag ska göra med alla böckerna nu när barnen är i en ålder då de inte kan tänka på att böckerna kan komma deras barn till nytta.

Läste Tove Janssons Trollvinter häromnatten när jag inte kunde sova. Inte dum alls. Och har bredvid Lonely planets Jamaicabok, samt Kerstin Ekmans Rövarna i skuleskogen. Vid sidan av Dalai Lama. Jag var tre minuter från att träffa honom en gång. Men hade absurd hosta och vågade inte störa samlingen. Det var uppe i Dharmsala. Vart tvungen att gå ut. Satt utanför och rökte och tittade över bergen och insåg att jag missade något betydelsefullt.

A-personer från det förflutna och annat

Min xxxx-nånting, som jag har barnen med, heter inte nåt på A.
Idag, på hemvägen, efter 8 timmars förvärvsarbete, samlade jag ihop mig själv på puben, som ligger mellan t-banan eller bussen på hemvägen. Träffade först A, som berättade en hel del om sitt spelberoende, och han kunde inte fatta att jag inte var 17 - eller snarare 32, som han, och han hade just blivit vräkt. Var lite intresserad av mig, faktiskt. ;-)
Sen, på samma ställe, stötte jag ihop med en gammal kompis, A, som sammanfattade sitt liv - efter det att han blev kär i min bästa kompis när vi var runt 17 till nu - på 5 minuter. Han kände igen mig. Jag kände igen honom först när han började prata om henne.
Inser, till Scrubs, att det nog alltid varit lite absurt här i mitt liv. Till exempel att aldrig var en självklar number 1 för nån, utan lätt som en plätt blivit bortvald för bästa väninnan, så många gånger. Skit samma nu, eller hur! Skönt att gå hem i snöovädret och tänka på typer man slapp leva med... av olika skäl.
Kunden ville förlänga kontraktet en månad till.
Det är kanske inte så dumt att ha ett jobb.

Annars är jag mest glad om alla överlever vintern. Det är mitt mål. Håll ut alla.

22 februari 2005

En månad till Negril

Hade inte en aning om att projektet förlängs hela mars ut. Semesterplanerna motas allt längre mot våren.
Det lutar åt 1 vecka på Playa del Carmen, där det är helt ok att vara, själv eller i sällskap. Inga mobiler. Lojt strandliv, god mat, lata timmar i strandbarer med tårna i sanden, och roliga salsakvällar. Man kan ta en 2 veckors avstickare över till Negril på Jamaica, babbla med folk, ta långa strandpromenader, lyssna på roliga historier och skvaller och mycket musik. I april har de amerikansk ungdomarna springbreaks klingat ut, så april är nog bra. Stranden och klipporna ska vara otroliga. Men dyrt blir det förstås. 7000 från London, 1600 med SAS snowflake till och från Amsterdam. Några dar i Amsterdam också förstås. Kostnaderna rusar i höjden om man dessutom ska bjuda två personer... Tål att tänka på.

21 februari 2005

Femman v 7: Om fylla

1. Minns du din första fylla? Berätta.
Den var på en utomhusfest i slutet av sjuan. Kompisen och jag delade på en liten flaska vodka, som vi gömt i parken. Vi blandade med apelsinjuice och sprang sen över fältet mot festplatsen. Mer än så minns jag inte. Hade dock varit väldigt aktiv, tiggt öl, ramlat omkring, kräkts. Blev eskorterad av kompisar hem. Neg så djupt när jag hälsade på mina föräldrars vänner att jag flöt ut på golvet. Sen kröp jag upp för trappan.

2. Hur är du när du är full?
Snäll och pratig, sen ännu snällare och ännu babbligare. Upprepar mig och ältar i värsta fall vilken otur med män jag haft osv. Värst är tjejträffar med tequila och sen boxvin på det... trivs bättre med mindre stillasittande och mer dans.

3. Har du någongång supit så du kräkts/somnat/fått minnesluckor?
Det ska mycket till för att jag ska kräkas. Men jag partajade rill ordentligt på ön i en kväll somras. Många dubbelshots av olika sorter blev det, i mycket gott sällskap. Mådde rekordilla dan efter.

4. Vad är det knäppaste du gjort på fyllan?
Jag var på finskt bröllop en gång. Vad jag gjorde går inte att berätta.

5. Hur ofta blir du full nu för tiden?
Vill inte bli full, men gillar god öl. Och den är för stark. Får balansera. Dricka små klunkar och långsammare än jag egentligen skulle vilja. I vanliga fall går jag ut på krogen ordentligt en eller två gånger i månaden.

Så vart ska coola morsan åka?

Har börjat fastna på resesajterna igen. Det är som ett gift. Nu planerar jag plötsligt två resor i mars eftersom jag inte kunde bestämma mig för en. Funderar på att inleda med en vecka med ungarna för att få ljus, sol och bad efter allt mörker. Och sen ta en terpeftisk ensamresa till Jamaica mot slutet av mars.

Men vart åker man som vild och slö singelmorsa med ungar på 16 och 20?

Thailand och Indien ligger för långt bort för en vecka. Ingen av oss vill heller sitta fast på nån hotellanläggning ute på nån vischa med kära par och barnfamiljer. Det saknas recensioner av publiken på semesterorterna. Undrar om det finns nån bra blogg där någon i ungefär min situation skrivit om resor hit och dit?

Playa del Carmen hade varit perfekt, men dit går bara 2-veckorsresor, som ändå är slutsålda. Undrar nu hur Sharm el Sheik är. Har inte funderat på Egypten förut, tänkt att det blir för jobbigt för dottern i Egypten. Men om storebrorsan följer med är det kanske okej. Är Hurghada roligare och finare än Sharm el Sheik? Är Kanarieöarna ens att tänka på? Och hur är Agadir och hur är det att bo några dar i Marrakesh?

Har du några bra tips på resor eller resebloggar, så maila gärna, eller kommentera. Tack. Tack.

20 februari 2005

Töväder och lite rock

Från en dag till en annan. All snö plötsligt borta från balkongen. Det måste vara tö. Skotta hade varit onödigt arbete.
Jag bor här för balkongen. Som man inte kan använda största delen av året.
Sumpade chansen att gå ut och festa ordentligt. Det blev behövligt prat med några vänner på Söders Hjärta istället. R hörde av sig, ovanligt nog, och likaså L och D, men jag såg inte sms:en förrän nu. Gick på rocks och rockade loss lite på egen hand när de andra stack hem. Har bergis gått ner 2 kilo, för jag glömde att käka igår.
Syrran och jag lyssnade på musik i fem timmar och har väl kommit fram till vilka låtar som ska spelas. Som vanligt kom vi fram till att Jammin är en fruktansvärt bra låt, men att den nog inte passar in.

19 februari 2005

Nya heta coola morsan ikväll?

Nya heta Sanna som såg ut som en liten tant har fått hjälp att bli riktig kvinna.
Jag fattar ingenting. Är det så enkelt! Räcker det med att byta kläder? Ska kanske testa ikväll!

Man kränger av sig jeansen och sätter på ett tajt kort fodral, burrar upp brösten i urringningen och tar de högklackade. Woops, nu blev jag kvinna. Eller blev jag bara vampig?

Om jag skulle sätta på mig en kort kjol, vilket testats, och inte förändrar nåt i övrigt, ser jag direkt ut som en prostituerad, eller åtminstone som en desperat och patetisk singelkvinna på jakt efter första bästa karl. Fan så jobbigt. (Jag vill ju inte att männen ska veta att jag är ute och jagar ;-) Dessutom ökar risken påtagligt att man bli våldtagen på väg ut eller hem, eller till och med på själva utestället.

Nej, nog vet vi att det inte räcker med lite utanverk som klackar och korta kjolar för att betraktas som "riktiga kvinnor" och vara värd en "riktig man". En hel industri bygger på att kvinnan känner att de måste vara totalt skrynkelfria och attraktiva in i minsta skrymsle för att få en normalbegåvad man med normalt utseende och egen inkomst. Väl i förhållandets trygga famn ska hon sen förvandlas till en anständig sambo eller hustru och kanske också mor, och bara visa upp sig som "riktig kvinna" under väldigt kontrollerade former i hans sällskap, eller helt enkelt bara privat, bara för honom. Hon kommer inte undan.

Smarta kvinnor vet också att mannen vill bli beundrad som stor, stark och smart, även om han är tanig och rätt korkad. Man måste alltid låtsas vara lite dummare än han och aldrig någonsin kommentera en mans utseende eller behag så att han blir sårad. Men det börjar förändras. Snygga brudar som satsat på sitt eget utseende bryr sig om hur saker ser ut, och vill nog ha en matchande man och så småningom söta små barn.

Så man ska inte tro att man duger i naturligt skick om man vill ha ett varaktigt förhållande, oavsett om man är man eller kvinna.

Det finns oändligt mycket man kan göra åt sitt utseende förutom valet av rätt kläder och det vanliga rakandet, krämsmörjandet och parfymerandet. Allt från manikyr, hårfärgning, tandblekning och träning till mer smärtsamma saker som piercing, tatueringar, vaxningar och operationer. Varför bara ge upp, när man skulle kunna bli omtyckt och uppskattas som "riktig kvinna" eller "riktig man" om man bara satsade lite.

Det här skulle kunna vara mediernas bild. Kändes verkligen larvigt att skriva det här. Men med alla singlar man träffar och alla förhållanden som spricker verkar trenden helt klar: Ingen duger för någon annan. Men ingen vill egentligen vara ensam.
Och dom som har turen att träffa någon isolerar sig, för säkerhets skull, eller träffas bara par om par. Risken är ju uppenbar att vem som helst kan bytas ut med nån lite bättre.

Vilken teknisk prylar klarar du dig inte utan?

Temat för nattradion, tydligen. Folk får ringa och tycka till.

"Det är bara fantasin som sätter gränser", säger nån, och fortsätter: "men jag tror man måste använda benen lite, man kan inte bara sitta still".

Folk är inte riktigt vettiga.

Fyra timmar i etern, sammanfattning: Ingen tyckte samma. Nån tyckte brödrost, nån spis, nån annan respirator. Intelligenta hem hade också varit på tapeten. Skönt att man slapp höra.

Gjorde rätt igårkväll som inte gick ut och klubbade. Redan vid 11 spårade det ur där vi var, L och jag. Musikerna orkade inte och gubbarnas gick till anfall. Gick hem och somnade gott i soffan istället.



Varit vaken nån timme. Dricker kaffe och ska snart sova vidare. Nån pratar ivrigt om nåt lopp på isen. Klockan 8 gick starten och de första väntas i mål vid 11. Tove Jansson hade rätt. Hemuler finns alltså.

4 mars är det Sundstöm igen

Läste i tidningen City att Stefan Sundström spelar igen 4 mars. Var minns jag inte. Ju mindre spelning desto bättre, tycker jag. Är det på Cirkus eller Globen får det nog vara.

En gång var jag på sista flyget hem från London och fick jag höra att Prince skulle spela nånstans i Stockholm samma kväll.
Älskar ju Prince. Försökte tänka ut VAR troligast den den riktiga spelningen skulle äga rum, dvs var de skulle spela efter spelningen. Men jag är ingen springare. Var trött och gav upp.

Sen läste jag att han spelat på Debaser. Just där. Där ingen i publiken väntat sig det besöket. Jag hade hamnat fel - om jag gissat och jagat. Men det är den typen av spelningar som är dom allra bästa.

500 kanske mer

"Det är svårt att säga mer än så." sjunger Winnerbäck.
Svårt att veta vad brorsan verkligen gillade när man har så många skivor att välja på...

Ett kolikbarns bekännelser

Vi fick dom idag. Båda skivorna. Ringde dottern och berättade: Två likadana. Och två räkningar. Till mig då.
Det gälller förstås Håkan Hellströms senaste; Ett kolikbarns bekännelser. Som jag lovade lyssna på direkt. Och faktiskt gör.

Om man blir besatt av musik kanske man måste ha ett ex som man får spela - och en oanvänd i arkivet? Så var det i alla fall där jag växte upp och gick igenom en del saker, inte minst kring musk. Polarnas storebrorsor hade en för party. Och en för finliret, men då gällde det LP och bara ett enda band: Stones. Allt. Själv hörde jag bara festspåren. Några dygn i sträck sådär.

18 februari 2005

Lite mer rumpa liksom

Researchen om vad som hände i en viss fråga i maj 2003 gav ingenting mer än att jag själv kom ihåg året lite bättre. 2003 hade nog allt, från tillfällig salighet med x-et i Thailand till strul med allt mellan himmel och jord på hemmaplan och Anna Lindh-mordet som präglade hösten.

Efter två dygn på akuten lite före midsommar och semester kom läkarna fram till att anfallen berodde på gallstensgrus som täppt till gångarna. Anfallen kom så tätt att det var som att föda barn dagar i sträck. Fick inte äta eller dricka. Svalt. Skulle vara beredd på akut operation. En månad tog det för eländet att klinga ut.

Stora glädjeämnet i Grekland var dagens måltid: En yoghurt med färsk frukt, no apples. Kunde inte äta nåt annat, och kilona rasade. Har inte varit så smal sen jag hade salmonella i Afganistan. X-et gjorde klart för mig att det inte kunde fortsätta sådär. Han ville ha lite mer att ta i, lite mer rumpa. Lite mer kvinna liksom.

17 februari 2005

Messigt klotter på t-banan


T-banevagn klotterbombad
Vagnen sågs utmed gröna linjen på torsdagen. Det nya verkar vara att både vagnens insida och utsida klottrats av samma förövare, och att klottraren får böta i förväg, istället för efter. En skolklass med ungar i 9-10-årsåldern läste på väggarna i vagnen. "Ett nummer inget namn", "Vore 3vligt med en fika :-D". Messigt budskap, kort sagt.

Idén är inte så dum. Vi resenärer kan lova titta på klottret om vi bara får resorna gratis, på samma sätt som vi accepterar annonserna Metro och City för att få redaktionella texter och information gratis.

Isbrytare och andra bagateller


Någon på radio pratar om isbrytarsafari.
Isbrytning är häftigt, både ute i naturen och mellan människor.
Sysslar nog hellre med det senare. Är lite av en diplomat då och då.

Löste nån kollision på jobbet igår. Tyckte att jag gjorde nytta. Kan nog bero på att saker andra tycker är komplicerat och viktigt ter sig lite bagatellartat. Enkelt. Finns nån lösning? Jaha. Den låter bra. Nåt annat förslag? Jaha, det låter också bra. Vad skulle ge mest resultat på en vecka. Hm-hm. Ska vi köra såhär då? Du gör det, han gör det. Hon koncentrerar sig på det och jag tar på mig dethär. Ok-ok, skitbra. Ses på fredag.

Vågade öppna balkongdörren. Solen studsade lite mot snön på balkonggolvet och det finns ju något där. En gnutta värme mitt i den vita isen.

Jag är blekare än nånsin. Glåmig. Uttorkad. Brukar vara ljusbrun vid den här tiden på året. Softa med en Chang i vattenbrynet. Kollade på vivo efter badoljor. Fanns inte en enda. Hittade inte ens babybadolja. Vad har vi för kultur egentligen. Tusen schampon, ingen olja. Trodde massage var lite inne nuförtiden.. Köpte olivolja, Zoega, Vischy Noveau, mjölk, socker. Tur att man ändå får hembryggt kaffe och orkar släpa hem fin-vatten.

Halv sju till tio

Telefonväckning drog igång klockan 10. Halv 7 hade jag fortfarande inte somnat. Kasta sig iväg. Ont i magen.

Den har inte kommit än

- Vad har inte kommit?
- Skivan!!
- Vilken skiva?
- Håkan Hellströms, förstås.
- Så både Kent och Håkan ger ut nya precis nu?
- Ja, det är som 2003.
- Barndomsminnen va?
- Mm, sommarminnen...

Snurrade klockan tillbaka till 2003. Just det. Vilken jäkla soppa. Och 2004 som bara blev bara än värre och slutade med katastrof. Man kan ju sakna de härliga stunderna, när man till och med var kär, som jag var hela det året, men finns det år man egentligen skulle vilja återuppleva i sin helhet? Imorgon ska jag försöka ta reda på något om en viss månad år 2003. Nåt jag kanske missade, som kan ha betydelse.

- Nu kom tidningen! Fan att skivan inte kommit...
- Natti-natti, nu måste jag försöka sova.

*55*0945# #55# *55*1000#

16 februari 2005

Ha det så trist, 19 minuter till nästa

Förde krig mot 4:ans buss i våras. Bojkott. Tyckte att det inte skulle ta 45-60 minuter att komma från Zinken till Vanadisplan/Torsplan, vilket det i praktiken tog. 4:an till St Eriksplan och därifrån 3:an till Torsplan.

SL:s site föreslår som vanligt helt galna upptåg genom staden:

Från Zinkensdamm till Torsplan
Du vill resa imorgon torsdag och vara framme senast klockan 9:00.

Gör så här:
Tag tunnelbanans röda linje från Zinkensdamm mot Ropsten.

Den går från Zinkensdamm 8:34
och kommer till Slussen 8:37.

Vid Slussen byter du till tunnelbanans gröna linje mot Åkeshov.
Den går från Slussen 8:41och kommer till S:t Eriksplan 8:51.

Gå från S:t Eriksplan till Karlbergsvägen.

Tag buss 70 från Karlbergsvägen mot Frösundavik.

Den går från Karlbergsvägen 8:56.
Du är framme vid Torsplan cirka 8:58.

Trevlig resa!

Med cykeln tog det en kvart från dörr till dörr. Att promenera tog en timme. Men numera jobbar jag i Kista.

Ikväll vid åttatiden kom jag ut från Fridhemsplans t-banestation och såg förstås 4:an dra iväg. 19 minuter till nästa. 19 minuter! Kände mig dubbelt utfryst.

Killarna från jobbet som jag haft sällskap med på tunnelbana från Kista, gick också av vid Fridhemsplan, och hade precis sagt hejdå, med orden:
- Ta hand om dig, lova att ringa när som helst om det är nåt!

Det hade varit trevligare om de frågat om jag ville med och ta en öl, eftersom det var därför dom gick av vid Fridhemsplan, förstod jag. Men jag ville inte tränga mig på.
- Oj, går ni också av här, vart ska ni?
- Hm, just det ja, vi ska ta en öl. Vill du med eller?
- Ja, det vill jag gärna.
- Kul.

- Ska ni ta en öl?
- Just det, sorry, vi trodde inte du ville...

- Är det nån som har lust att gå och ta en öl?
- Nä, inte ikväll, Vi ska hem... (fast en jätteomväg)...


Jag borde förstå att det är jobbigt med typer som jag, som mist en anhörig. Borde förstå att de inte frågar. Det var nog bara omtanke. Eller annars var det nåt annat än det vanliga som gällde just den här onsdagen. Till exempel en mansträff. Fru-fritt. Tjejkollegefritt.

Jag är väl feg och för känslig. Skulle kunnat utmana lite. Men jag var rädd för att få höra nåt svepskäl.

Men det känns. Som att man inte bör vara med i det sociala livet längre. Man kan sabba stämningen. Förresten var jag kanske inte speciellt omtyckt eller välkommen ens innan.

Trist att tänka så.
Trist om det verkligen är så att de tycker att jag helt enkelt är trist. Tyst, ensamt och trist.
Jag får skriva, men ska vara tyst därute. "Gå och prata med nån", säger folk innan jag ens öppnat käften. Yes. Jobba på, inte säga för mycket. Bli torr som fnöske. Hålla mig inlåst och vänta på begravning i tre veckor till. Jag står inte ut!

Jag saknar mitt liv. Måste försöka återkskapa det. Jag måste inse att det här inte är ett akut undantagstillstånd, utan att det är just härifrån jag måste ta mig vidare nånstans, och inte bara i fantasin.

14 februari 2005

Tiden går - bra grepp i Kalla fakta

Bra och grepp av Kalla Fakta på TV4 att pricka in timme för timme, dag för dag, hur svenska myndigheter underlät att agerade efter flodvågskatastrofen, trots alla nyhetsrapportering, vittnesmål och erbjudanden om insatser. För jävligt alltihop.

Såpig och sorglig söndag

Inget val. Snö och blåst. Vi tittar ut över parken där snön yrar omkring. Vi suckar, men varken dottern eller jag klarar av att gå ut. Det går inte. Vintern verkar aldrig ta slut. Det finns inga bra kläder mot dysterväder. Håglös framför dokusåparepriserna.

12.25 Dawson creek
13.20 Club Goa (R)
14.15 Club Goa (R)
15.15 Film: Dance with me (rent outhärdlig film...)
15.45 Paradise Hotel (R)
18.15 Mohammeds taxi
18.55 Stackars lilla rika flicka
19.25 Stilpoliserna
20.00 Håriga kvinnor
21.00 Big Brother live
22.55 Club Goa (R)

13 februari 2005

Femman v. 6: Om flygande

1. När och vart flög du senast?
Flög hem från London med Ryanair i slutet av augusti.

2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Starten är häftig, det är sån kraft. Landa är ruggigt, speciellt i dåligt väder och när man vet att det är kort och skumpig landningsbana.

3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Förnuftet brukar ta över vid incheckningen när jag flyger själv och jag ber om plats vid gången. Kan sälla sova på resor, och sitter man inklämd vid fönstret måste man störa sovande och blir ibland inklämd innanför riktiga bjässar till medpassagerare.
Den bästa flighten var till Heraklion en gång. Bästa fönsterplatsen, ingen bredvid. Start i lite före soluppgång från Stockholm, vackert och klart väder hela resan och riktig låg flygning i gryningen över grekiska övärlden. Landade kl 9 på morgonen på Kreta.

4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
Fyra timmar storm över Atlanten. Man hann tänka igenom ett och annat. Avstår gärna att åka med gamla rassliga jumbojettar...

5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
Över Atlanten till Västindien eller Cancun i Mexico, men vill inte mellanlanda i Miami. Kollar Martinair som charterflyger från Amsterdam.

Blodfylld doja klockan fyra

Tänk dig att du tar av dig skorna när du kommer hem på natten.
Och sen strumporna. Märker då att tårna är blodiga.
Inget som gör ont. Någon annan tvättar av blodet. Inget sår. Ingen klämd nagel.
Ingenting. Kollar i skon. Blodigt, men inget vasst.
Konstigt.
--
Att vara morsa har sina sidor. Man får inget veta.

Musikbekännelse 1: Stefan Sundström

Har nog inte missat många av Stefan Sundströms spelningar i Stockholm. Tidiga vattenfestivaler, gamla Studion, Mosebacke, Kungsan, Tantogården... Senast på Berns i höstas. Gillar både Sundström och Berns skarpt. Kan langa upp lite fler bilder vid tillfälle.

Stefan Sundström på Berns, hösten 2004.

Andra bloggar om: , ,

Liten loop utan Jamaica

Satt ikväll en timme och pratade med en kille på hemväg från Ica, på närmsta puben. Träffade honom för en månad sen. Nu kom han fram och undrade hur det hade gått med den försvunna brodern. Han hade tittat efter mig och undrat. När jag fortsatte hemåt var han nog lättad. Det är tungt med såna som mig.

Han berättade att han inte hade nån aning om när han var född eller var. Personnumret hittades på när han kom hit till Sverige. De försökte bedöma åldern med röntgen. Hade hittats på gatan nånstans i Columbia och sen adopterats från ett barnhem i 5-årsåldern. Han mindes nästan ingenting från barndomen mer än djungel och dofter.

När jag kom hem förflyttades jag till Rio, som jag nämde i förra texten.
Och kom förstås att tänka på vädret. Sa de inte på nyheterna att det var översvämningar i Venezuela? Måste kolla upp det där. Man kan inte säga att våra nyhetsmedier direkt bevakar vad som händer i Central- och Sydamerika. X-et sa för två veckor sen att han kanske skulle åka vidare från Argentina till Guyana för att leta reda på sin pappa. Vad vet man? För dom som inte vet ligger Guyana söder om Venezuela och norr om Brasilien.

Precis norr om östra Venezuela ligger Trinidad & Tobago, där karnevalen avslutades för en knapp vecka sen. En halvtimme norrut (med flyg) har vi Barbados. Känns som en evighet har gått sen man partade på fiskmarknaden i Oistins med lokala surfare, och satt och diggade St Germain till solnedgången på Salt Ash. Fyra år sen.

Och så är det drömvädret här igen.

Itunes har valt att spela Stefan Sundström. Jan Banan och Margerite...

Dags att åka till Rio då...

Är lite lättpåverkad. Såg Musikbyrån på SVT om den brasilianske "baile funk"-musikern Mr Catra. Vips kan jag ställa om den (inte så) planerade resan till Jamaica för en tripp till Rio. Inte för att bli på smällen som nån kärlekskrank groupie precis, men ändå. En del av dragningen är den råa gatumusiken, gatufesterna. Den andra delen är bara svaghet för vackra platser.

Såg ni utsikten över Rio på natten? Däruppifrån bergen.
Jag romantiserar varken fattigdom, kriminalitet eller droger. Gillar helt enkelt musiken, släppa allt för händer, dans. Så enkelt är det.

Och vad jag gör, när jag kan, när jag inte sitter fast härhemma, är att resa. Till snälla turistplatser - i tryggt sällskap, till andra platser - själv. Det är ingen som följer med på senare resorna.

12 februari 2005

Jäkla style-sheets

Jag håller på och testa så att jag får en defaultfont som jag gillar som den är. Är väldigt irriterad över att jag inte klarar style-sheet-kodningen. Vill ändra artikel-fonten och även fonterna för text- och arkivlistning.
---
18:55
Nu har jag i alla fall ändrat standardfonten för bloggtexterna. Inte nöjd men lite bättre kanske. Så länge. Hoppas det är läsbart.

"Jag visste inte vad Phuket var"

DN idag: Tsunami okänt begrepp på UD

Har inte för avsikt att kommentera floden av nyheter och händelserna. Många andra, med mer tid att sätta sig in i olika frågor, gör det så mycket bättre och snabbare. Och det finns alltid nån eller några som på ett ypperligt sätt säger precis det man själv skulle ha sagt.

Så heder åt alla som seriöst granskar politiker och makthavare och inte ger sig. På dom bara!

Att chefen för Utrikesdepartementet själv måste besöka en ort för att veta att den finns är hårresande. Först när Freivalds själv åkte ner till Thailand och själv besökte Khao Lak förstod hon vad som hänt där.


Jag skulle nog ha uttryckt min reaktion som Lena Mellin på Aftonbladet: Din tid är över, Freivalds

Vi ser barn och deras drömmar

"...vi ser barn och deras drömmar..." säger den hesa kvinnan i Microsoftreklamen, samtidigt som vi ser lilla Amanda springa ensam upp och ner för trappor i skolan.
Som före detta barn, före detta elev, och senare morsa under minst lika lång och plågsam tid, har man upplevt både ett och annat i skolmiljöerna. Det som är så äckligt med reklamen är påståendet "deras drömmar". Som om det vore barnets egen dröm att kämpa ensam år efter år i tron att man nån gång ska bli nåt, nåt tillräckligt bra.

11 februari 2005

Svar från balkongen?


Hoppade stolen hit? Den stod till vänster om bordet, långt utanför bild.

Dras inte till det ockulta, men har grubblat lite. Hur kunde brorsan falla så illa? Hur kunde han falla över ett så högt trappräcke? Inte ens en asfull person skulle kunna trilla över av misstag, och ett självvalt hopp från en så låg höjd skulle knappast ha dödlig utgång. Så polisen har utrett i fyra veckor. Själv lägger man pussel av de små bitar man har.

Oberverade idag att en av balkongstolarna hade flyttat sig en meter. Från att ha stått normalt, med stolsryggen mot husväggen i vintervila, till att ligga vält med ryggen i balkonggolvet. Ingen har varit så långt ut på balkongen. När fönstret och balkongdörren flög upp i förrgår natt kändes det lite ruggigt. Speciellt som det var vindstilla. Frös, tog ett bad. Och där i badrummet kom kom en låt i huvudet. Det var Ted Gärdestads Oh, vilken härlig dag. Och jag kollade texten (som jag förkortar här):

lalalalalalala...

åh såg du mig?
såg du vem det var?

jag hade satt mig ner
när du tog av dig dina kläder
åååå vilken härlig dag

fick syn på svalorna
de kunde lova vackert väder
åååå vilken härlig dag

åh såg du mig?
såg du att det var jag?

(I efterhand är känslan lite av "allt ok med mig, hopp om vår, satt där, såg dig, såg du mig? Och senare, ihop med stolen: "Fattar du nu hur jag föll?" Kanske som när man faller i sömn och handlöst faller bakåt. Det är när man vaknar i fallet som är läskigt, eller hur!)

Elva centimeter i zenit

Mitt på dan. Bländande sol i zenit. Från min datorhorisont står den hela elva centimeter över trädtopparna i Tantolunden. En dag man kanske vaknar sent och ser lägenheten i ett nytt prövande ljus: Dammets. En dag man vill ut, men kan fastna inne med städning.

10 februari 2005

Läskigt... eller?

Tänkte precis skriva något om att det nu snart var fyra veckor sen brorsan dog, då plötsligt mitt spärrade fönster och balkongdörren i rummet bredvid flög upp på vid gavel samtidigt. Ljusslingan därute på balkongen rör sig knappt nånting, så det verkar inte blåsa. Såg att fönsterspärren gick sönder från trycket. Påhälsning kanske?
Vet inte vad jag tror, men man har definitivt sett för många skräckfilmer och rysare. Och upplevt ett och annat smått oförklarligt.
När jag var i 14-årsåldern hade jag vid några tillfällen någon bredvid sängen. Men ingen var där. Några decimeter från örat hörde jag andetagen. Var ensam i rummet. Höll andan och hörde andningen i det tomma rummet tydligt. Trodde att det var en dröm, tills jag upplevde det igen.

Plånboken kom tillbaka

Var den snodd? Nej, nej. Borttappad? Nä. Nedspolad av misstag? Nej, inte den här gången. Hm.
Den återfanns imorse i ena ärmen på jackan jag inte haft på några dar. Måste ha hållt i plånboken när jag tog på mig jackan vid garderoben, och så fastnade den därinne, för den ramlade inte ut när jag hängde upp jackan hemma, och fickorna kollade jag tusen gånger. Skulle inte spärrat korten så snabbt...

9 februari 2005

Sjukt jobbande

Balans är visst bara för andra. 8 timmar på jobbet, 2 timmars resande, 3 timmar tv och 4 timmars jobb i natten på det... sjukt. Men har man deadlines så har man. Ska gå upp tidigt och maila iväg filerna, så att det inte märks att jag jobbat natt igen.

8 februari 2005

På Persbrandts bekostnad

Måste erkänna att jag roade mig på Persbrandts bekostnad för några år sen på en sunkig pub på Hornsgatan. Han sa
- Du känner igen mig, va?
- Näej... låtsades jag.
- Vet du inte att jag är skådespelare, fortsatte han, har du inte sett mig?
- Nej, jag tror faktiskt inte det sa jag.
- Du är inte från Aftonbladet, va, sa han.
- Nej, nej.
- Lovar du.
- Ja, ja.
Sen började han berätta ett och annat.

Jag är skådespelare

Aftonbladet 8/2: Här grips Persbrandt misstänkt för rattfylla
- Jag är ingen gangster. Jag är skådespelare, skrek Persbrandt
till polisen enligt vittnen på platsen.
Man kan vara nykter och spela full, men inte spela nykter som full. Även om man är en riktig skådespelare.

Nu har jag bestämt mig

MARS. Först byter jag till en hyfsat billig 3:a på Söder och en 1:a i Gamla stan, om jag får välja fritt bland de kedjor som man länkats ihop med på Björns bostadsbytare. Sonen får 1:an och dottern och jag är nöjda med en 3:a. Som ska vara lätt att hyra ut. Nästan hela mars kommer gå till att rensa förråden, göra sig av med gamla kläder och böcker och fixa med flytten.
APRIL Jamaica. Eftersom det är för lite musik härhemma. Har lusläst lonely planets guidebok och känner det som att jag redan varit där. Nu återstår att bara att göra det.
MAJ i Stockholm.
JUNI lite i Grekland, husmorssemester. Göra om projektet som misslyckades förra maj.
JULI. Kanske Roskilde och sen en treveckors i Grekland. På Ön.
AUGUSTI är perfekt i Stockholm, med sedvanlig musik-brainwash på på Karnevalen i Notting Hill som avslutning.
SEPTEMBER - DECEMBER. Tja. Vi flyttar kanske helt enkelt till London. Dottern får säkert jobb... Själv ska jag skriva och hinna läsa.
JANUARI OCH FEBRUARI kan det det bli läge för Thailand igen.

Måste ansöka om friår, till att börja med. Annars går det ju inte. Efter denna storslagna planering kanske det kommer gå att sova. Man ska skriva listor om man är sömnlös, läste jag.

Eurocard och pass för att köpa cigg

IGÅR:
På pub med släkten. 30 pers kanske. Irländskt på fioler och dragspel. Hm. Folk verkade bli glada av det i alla fall. Därefter på Akkurat med L. Steve Gibbons spelade. Bra ös, speciellt på Dylanlåtarna. Plånboken hade jag sist i garderoben på väg ut. Fem minuter senare när jag skulle betala på 7 eleven var den borta. Gick direkt tillbaka till krogen för att kolla om plånboken hittats. Men det var bara att spärra. Klokt nog har jag "spärr" i mobilens telefonbok. Man har ju varit med förut.

IDAG:
Fick köpa nytt månadskort med mitt gamla avmagnetiserade Eurocard. Lite tröttsamt att slänga upp passet varje gång man ska handla nåt, till exempel cigg och mat. Och bilda köer efter sig överallt. Legget blev jag av med förra gången jag blev bestulen. Jag tycker att jag har koll, men har det inte. Slänger prylar omkring mig, tyvärr. Eller lägger dom fritt, snarare. Here you go, varsågod!
Jobbade 8 timmar idag, men blev inte klar så långt jag tänkt, och jobbade inte hemifrån på kvällen eftersom jag somnade framför tv:n. Vaknade till Club Goa-gräl.
Grammisgalan var totalt fiasko, enligt dottern. Kentlåten Max 500 inledde och dottern strålande, men när Raymond&Maria dök med sin Ingen vill veta var du köpt din tröja fick hon absolut spel, "fullständigt vidrigt". Hon slapp se att the Hives grammisar var bortklippta och att höra vilken som blev årets låt enligt "folket röst".

7 februari 2005

Jaha, så händer det igen

Inte rånad. Bara av med plånboken. Spärra. Blir sååå trött på att inte kunna lite på folk.

6 februari 2005

Kräva pengar av ex eller flytta

Nu har hyran gått upp till över 8300. Ensamstående med en tonåring. Inte ett bidrag, inget underhållsbidrag, inget barn- eller studiebidrag, för dottern hoppade av plugget.
Måste byta läge. Kan ju inte jobba och jobba bara för att bo kvar.
Observera att det bara är ett konstaterande. Jag vill inte ha bidrag. Däremot skulle är det lämpligt att att man delar på barnets försörjning och boende i praktiken också när man som vi har "rättvis" delad vårdnad 50/50, och båda jobbar. Utan att böna och be. Utan att tjalla till soc.

5 februari 2005

Dudu

Du, nu lyssnar jag på Dudu av Tarkan. Vet inte ens vad 'dudu' betyder på turkiska. Skönt ibland att inte förstå texterna, och bara ta in stämningen.
Har mest hört turkisk dansmusik på klubbar i Grekland, på dansgolvet. Jag uppskattar verkligen grekernas förmåga att släppa loss när de är ute. Är det party så är det. Inga försiktiga halvmesyrer, som vi är så bra på i Sverige, där morgondagens plikter eller planer alltid går före nuet.

Ios 2004. Inga turister pga musiken.

Det är skyltarnas fel

Bra att han kom tillrätta, Fabian. Resten är ju av mindre vikt. Polisen borde alltid lägga ner mest krut direkt när någon anmäls försvunnen, när oddsen är störst att personen hittas vid liv.

Nån Charlie pratar om sin karriär i P3: "Jag önskar att Jag en dag har skrivit en hit!" Så intressant då. Har aldrig hört människan. (Shirley Clamp, var det tydligen)

Dyslektiker har förlängd reaktionstid i bilen. Konstigt. Skulle lässvårigheterna plötsligt försvinna vid ratten? Fick själv aldrig nåt körkort. Kör jättebra, men kunde inte uppfatta vägskyltar i tid. Speciellt inte de med ortnamn på, och när flera skyltar satt bredvid varandra såg jag ingen. Har nån slags gul fläck när det gäller text på ett visst avstånd. Ser inte bussnummer heller. Allt annat går bra från tidning till horisont.

- Åk in mot stan efter Bredängsmotet, kommenderades karln under uppkörningen.
- Ja, men var är vi då? frågade jag.
- Det borde du veta, sa han.

Jag körde förstås åt helvete fel och snurrade runt. Fina körning med duktigt filbyte ut på E4:an dög inte, för vi var på väg mot Södertälje. Hån. Jag försökte ju bara ha koll på bilen och trafiken, inte vara nån jäkla taxichaufför.

Jag får åka till Cook islands istället. Man kör visst bara fram och tillbaka på en liten gatstump och får sitt körkort för 5 dollar.

4 februari 2005

Fredagsfyran v5 -05

Tema: skrivprocesser

1. Varför har du valt just bloggen som uttryckssätt?
Jag gillar formen, testar om det funkar för mig. Tänker mig att det jag skriver blir läst av någon så att jag skärper mig och skriver kortare. Det blir annars lätt både mycket och långt.

2. Vad gör du de dagar då inspirationen till att skriva tryter?
Låter bli att skriva, om jag inte måste i jobbet.

3. Är bloggen det enda stället du skriver på, eller skriver du någon annanstans också?
Jag skriver ytterst lite i bloggen, mer i jobbet. Ostrukturerat skrivande i övrigt, mailande, klotter i filofax och lösa lappar. Då och då blir det dagboksanteckningar i word, som inte är avsedda att publiceras i någon form.

4. Vilket av dina alster är du mest nöjd med?
Alster har jag inga.

Bilden: Inramad


Längtar ut.

3 februari 2005

Jobbet bara verklighetsflykt

Inga alarm kunde väcka. Svimfärdig av trötthet i februarisolen.
Jobbat minst 12 timmar. Redan gjort det jag ska göra imorgon med god marginal. På måndag får jag en ersättare på halvtid några veckor. Nu damp tidningen ner. Dags-att-gå-och-lägga-sig-och-läsa-signalen.
[Kategori 12]

2 februari 2005

Bilden: 2 februari

Solen tittar fram och jag tittar tillbaka.
Missade kursen. Jobbar hemma, solstick i ögonen. Pratar i telefon, lyssnar på Radio Stockholm. Det är mellan 1 och 3 minusgrader i Stockholm.
Det är kris i Sollentuna. Dagisplatserna räcker inte. Back to normal alltså. Hur svårt är det att förutse att de nyfödda så småningom blir äldre?

Ängeln i rummet

Dags att sova nu, nu när när Eva D sjungit sin vaggsång på radion. Borsta tänderna, hälla upp vatten, prata lite med dottern, ställa alarmen. Vanliga telefonen, väckarklockan, mobilen. 4-5 timmar till uppgång. Läsa tills jag stupar. Läsa, läsa, läsa... tills ögonen faller.
Det var nåt jag tänkte på nyss. Just det, vädret på Jamaica... Helt ok. Lite blandat. Vem vet, det kanske blir Coola morsan med dotter på drift i västindien sen. Vi måste ju göra nåt åt vår rytm.
[kategori 12]

1 februari 2005

Inte coolt med dumma frågor

Förstår att det är helt o-coolt att som nybörjare fråga nåt om bloggande rakt ut, i en blogg. I alla fall tänker jag mig att jag kommer fixa mina 12 kategorier, förr eller senare. Har till och med numrerat och delat ut arbetsnamn.
Den här texten skulle hamna i kategori 6. Småskräp.
Allt om sex och relationstrassel skulle få frodas i kategori 7.
Logiken visar sig.

Med 12 kategorier kan man kasta två tärningar och alltid få svar på vilken kategori man ska satsa på för tillfället om man känner sig splittrad, utan att behöva dra ner nivån i kategori 1.
Nu har jag två tärningar framför mig. Så spännande!
6 + 6. Bra början. Kategori 12.

O-coola frågor efter första veckan

Redan efter en veckas nybörjarbloggande känner jag att jag verkligen behöver ungefär 12 kategorier för att skilja vett från ovett, och svett från tårar.

  1. Är det helt omöjligt att kategorisera med blogger?
  2. Finns fördelar med att lägga allt på egen webbplats?
    Förlorar man i funktionalitet?
  3. Vad tycker du spontant om Coola morsan som bloggnamn?

Bilden: När flyt flöt som värst


Ännu värre flyt
Jag tror den här kvällen kulminerade sommarens hysteriska flytetygsminglande.
Under stormen i januari slet sig båten och pontonen sjönk.
Bilden tagen två dagar senare än den föregående, den 11 augusti 2004, 19:02:40.

Bilden: När flyt flöt


Inget flyt för den gamla häxan
Jag måste ha blundat varje gång på t-banan mellan Gamla Stan och Slussen, men idag såg jag det: Flyt, den omåttligt populära sommarrestaurangbåten, var borta.
En kväll i augusti när jag cyklade förbi var Flyt så överlastad att jag trodde att den skulle kantra och sjunka vilken sekund som helst, och vågade inte gå på. Tänk om mina 52 kilo skulle vara droppen! Med det tidigare namnet Sjöhäxan hade hon kanske kunnat kaxa emot stormen lite bättre. Om det nu var stormen.
Bilden är tagen 9 augusti 2004 kl 19:54.

Femman v. 04

Femman går och handlar.

1. Färskvaror eller frysvaror?
Nästan bara färskvaror. I bästa fall finns några isbitar kvar i frysen.

2. Bäst-före-datum; lag, guide eller dekoration?

Absolut lag. Dessutom: ett bra bäst-före-datum. Inga sista-minuten-rabatter biter.

3. Glass; liten, dyr och exklusiv eller billig storpack?
Ingen. Vi mår kass av glass.

4. Mjölk; röd, grön, blå eller gul?
Grön eller röd eller både och. Oftast grön med rött på.

5. I kassan; på rad med tungt först, brödet sist och streckkoden mot dig eller allt huller om buller?
Flera av samma sak står ihop på bandet, men annars lite huller om buller.