Hornsgatan: Slagskugga och solstolpe

Den här årstiden klarar sig solen precis över horisonten i Tantolunden och Tantoberget, och vi som bor mot parken har sol mot lägenheterna nästan hela dan.

Värre är det att bo på Hornsgatan. Även om man bor högst upp är det ett slagskuggelotteri var man bor och bara en av trettio får sol:



Ute på Hornsgatan springer jag till solfläcken vid Varvsgatans övergångsställe:



On, off, on, off. Varje bil som passerar skuggar hela solfläcken.




Känns absurt att det enda upplysta man får se på en hel dag är en trafikljusstolpe, i en strimma så låg att bilarna på gatan släcker lampan.

Här är den ju, bloggen

Tänkte att det var nåt jag glömt. Det blir lätt lite härdsmälta på den här planeten ibland. Jag har glömt att blogga. Det är det jag glömt på sistone. Hade också glömt att jag hade ett youtube-konto i eget namn.



Har just kommit tillbaka efter MondayBar-kryss, och inget verkar borttappat. Däremot glömde polaren hela sin Lapin Kulta-back i hissen på vägen ut. Själv har jag blivit så smart att jag tar en alldeles för stor kabinväska med mig, och så har jag då bara ett kolli att hålla reda på utöver mig själv. Det räcker fullt ut. Sen gick vi ut och åt, vrålhungriga igen och beställde först varsin rätt och sen en rätt till. Sen stökade vi på Rival och funderade på att ta in där - om det inte varit fullbokat, och sen blev det grillkorv på Hornsgatan och promenad hem och sova soffa.

Vi lyckades alltså med konststycket att ta oss hem från Värtahamnen till Södermalm på 9,5 timmar.

Läs även andra bloggares åsikter om mondaybar, musik, klubb, Södermalm, finlandsbåt

Södermalmare vill sticka ut

Var sjätte södermalmsbo, eller var det var femte, har en egen blogg stod det i senaste numret av Södermalmsnytt (som bara finns här i pdf). Det gör Söder till den bloggtätaste stadsdelen i Stockholm. Vi är så allmänt wannabe-media här att det faller sig naturligt..

Vi söderbor är, enligt den livstilsundersökning tidningen beställt, egentligen inte speciellt annorlunda än andra stockholmare, men "viljan att utmärka sig är ovanligt stark". Vi är också sympatiskt nog, tycker en inflyttad serietecknare från Norrland som iakttagit invånarna sen 90-talet, självkritiska och skäms lite över att vi brutit den rockiga traditionen och nu är lika medelklassigt borgerliga och fåfänga som alla andra innerstadsbor.

Jahaja. Vad mer?

Liksom Kungsholmsborna har över en tredjedel på Söder haft mer än 25 sexpartners, 33,7 procent på Söder, 37,4 på Kungsholmen, medan Vastastansborna är mer präktiga med bara 19,8 procent. Det var väl där babyboomen började, så det är bara en tidsfråga, skulle jag tro.

Man får inte direkt prata högt om att man har eller haft många partners eller vad man tycker eller tyckte, inte om man är tjej i alla fall och definitivt inte inför killar. Det är fortfarande tabu, fastän mycket av verksamheten ute på stans och nätets möteslokaler handlar om att hitta och testa sig fram till Mr eller Ms Right, även om man redan har en partner. Det yngre kanske inte heller förstår att karusellen inte alltid slutar med att man hittar nån och skaffar barn, utan lika gärna kan börja där.

Jag är i alla fall runt och härjar lite i alla stadsdelar, och lämnar stan nästan varje dag som tvångspendlare till och från jobbet. På helgerna känner jag oftast inte för att lämna Söder, men det är bara för att jag bor här och inte kan vara tillräckligt mycket hemma i veckorna, och i övrigt för att jag inte alls vill gå ut någonstans när det är kallt och grått. Men det håller inte i sig mer än just några dar.

Läs även andra bloggares åsikter om Södermalm, södermalmsbor, södermalmare, livsstil, stockholm

En bartender har ordet

De snåla finns i alla åldrar.

Man ser dem när man ska splitta en nota med gänget. De snåla räknar exakt på kronan vad de själva beställt, även om de ätit på andras tillbehör, och vill helst betala sist med sitt kort så att dricksen de andra lagt görden snåles andel av notan mindre.

De snåla älskar gratissaker, drinkbiljetter och bjudmat. De kan var hur rika som helst.

Var på pub. Pratade med en kille vid bardisken som var bartenderkursanordnare. Han pustade lite efter sin hårda arbetsdag som företagare inför bartendern på Half way inn, den lilla puben som är känd för att vara ett typiskt mysigt och (tidigare) inrökt söderhak med lokala stammisar.

Jag nämde, apropå hans bartenderutbildningar, att man ganska ofta blir kasst bemött när man ska beställa något ute på krogen, om man ens kommer åt att beställa, och jag hann inte avsluta åsikten, då han bröt av:

- Vet du varför..?! Jag vet, för jag är proffs.. det är för att såna som du.. Ni är såna som vi [bartendrar alltså] inte låtsas märka, för vi vet att ni inte kommer att spendera. Ni går ut och så snålar ni, vänder på varje krona och gör inte av med mer än 100 kronor på en hel kväll.. Så varför skulle vi bry oss om er??

Försökte inte bemöta eller diskutera med honom. Jag är nämligen proffs på att vara kund, och kunden har kanske en syn på saken som borde intressera säljarna.

Bartenderkursanordnaren ville inte prata med mig, utan hade fullt upp med att få bartenderns uppmärksamhet, och inte för att beställa, för öl hade han, men han ville också ha hennes lyssnande. Hon lyckades ändå servera alla andra i baren, eftersom hon är en bra bartender och dessutom en bra lyssnare.

Såg framför mig bartendrarna som står i en evighet och fixar och trixar dutteliduttdrinkar åt två omständliga tjejer i baren, och beter sig som att andra gäster inte finns. Bland de yngsta därute på krogen finns det nog en och annan som verkligen är i kategorien "max 100 kronor ikväll och sen bli bjuden" och som aldrig bjuder någon annan, eller köper en omgång till.

Har aldrig sett nåt annat än snabb och bra service till alla i tur och ordning på Half way inn, och inte alls efter nån ålders- eller ballhetsrankning. Och just här valde Herr Bartender att stå och ta sin efter-jobbet-öl, troligen för att personalen är så trevlig.. osv.

Och här kommer det som skulle kunna sammanfattas med "osv"

Det finns en faktisk logik i att om det inte går att köpa, så blir inget köpt. Om handlarna aldrig tar in det man vill ha i sortimentet, så köps inte varan. Om man ber dem ta nåt speciellt, typ en viss snussort som saknas, säger de. Nä sörru, det är ingen som köper den Säljarna vet kanske inte, för om de inte frågar eller anpassar sig efter de faktiska kunderna och istället kör vidare på försäljningssiffror utifrån det utbud de redan har har. Man tror man vet vem som kommer köpa och vem man ska vända sina säljansträngningar mot.

Är man då en dålig kund eller är säljarna dåliga på att erbjuda det som kunderna vill ha? Eller har säljaren missuppfattat vilka kunderna för en viss vara eller tjänst egentligen är, och vänder sig till fel grupp? Vilka är egentligen köpstarka på vad? Jag vet i alla fall vad jag brukar vara beredd att betala för och när jag tvekar.



Läs även andra bloggares åsikter om half way inn, pub och bar, Stockholm, Södermalm

Bildbeviset: Ufonas härjningar ingen lek

Först en bild från i september 2003 och en från maj 2004. Jag har två lönnar i utsikten och i centrum står enen:




Den här är från idag. Lönnarna försvann i september. Nu är enen definitivt borta också.



Det handlar inte om lite varsam "ansning" här. En del skulle tycka att jag har fått en friare utsikt, men jag saknar träden. Åter till september och min ena lönn. Nån borrar i trädet. Jag skriker Va fan håller du på med? Fel träd!


Lönnmordet gick snabbt. Han hörde inget. Är nöjd. Ufona behöver sitt virke. Man kan undra till vad?