Hur kunde jag vara så dum

Sandra skriver om att censurera sin egen blogg. Det är så jag känner att jag gör. Jag kan inte berätta vad jag har varit med om. Jag skulle själv få skulden:

1) Hur kunde du vara så dum (som råkade ut för det), eller:
2) Hur kunde du skämma ut dig (och kanske andra) genom att berätta...

Nu har jag inte varit utsatt för elakheter just i bloggen, men desto mer elakheter, incidenter och svek i verkliga livet. Det är beklagligt med folk som sitter och hugger från sina gömslen, och lika beklagligt när man möter elakheter, likgiltighet och arrogans därute.

Som tur är finns en och annan godhjärtad person också.

Genomledsen

Det är jobbigt att vara genomledsen och inte kunna berätta vad det handlar om - och bli förstådd. Berättar jag toppar folk ofta med sina egna och värre situationer eller ger förnumstiga råd, gör si gör så.

Ibland forsar det över, som idag, fastän man vet att man inte ska visa. Man hamnar bara i ett ännu sämre läge om man visar ett ledset eller oroligt ansikte. Eller blir galen på kaoset som idag. Eller nåt värre än så.

Åh, du har ett problem, fuck off.
Va, Vill du att jag ska hjälpa till, fuck off.

Trasseltrött

Home sweet home.

Hemma från Londontripp. Hemmet i totalt förfall. Dammigt och trasigt. Två förstärkare har gått sönder, dammsugaren suger inte, glödlamporna gått, ytterdörrslåset paj, och nycklarna till tvättstuga, grovsoprum och förråd är borta. Dessutom är cyklarna på vift och mobilen är borta.

Så trött på trassel.

Vårda barn VD-skola

Sätter på radion och Annika pratar med Maud. Ni vet vilka.

Så är det i Sverige. Det finns bara plats för några få som får vara bara förnamn. Snappar upp ett och annat, som att Annika inte kan göra många saker samtidigt. Bara ställa frågor - eller dricka kaffe.

- Att vårda barn hemma är världens bästa VD-skola, säger Maud.

Annika går håller inte med. Hon går i taket:

- Jag blir inte bättre, jag blir bara mer stressad.

Som ensam barnskötare hemma har man ingen att dela uppgifterna med, ingen rådgivare, ingen back-up, inga raster eller någon att delegera till. Gör man fel är felet bara ens eget. Det är ensamt på toppen sägs det. På så sätt har väl Maud lite rätt.

In och ut

Igår skulle x-et komma med upp på hotellet en stund. Han blev inte insläppt. Jag var skitarg. Jag fick inte komma in heller förrän efter aptråkig diskussion. Det har sina sidor att bo på hotell.
Man betalar till exempel för "Full English breakfast", fast man inte får frukost en enda morgon för att de stänger frukostmatsalen redan klockan 10. Man svälter.
Nu flyttar vi tillbaka till Soho och Picadilly, där det finns lite mer mat.

London: Inte optimala hotellet

Hotellet finns ej. Jag har för höga krav. Nu bor vi med utsikt mot Hyde park, stort fönster, terass, men på fönstret har de spikat upp plastskivor, så att man inte ska kunna komma ut på terassen. För vår egen säkerhet.


På Columbia hotel, Lancaster Gate vid Hyde Park, får man inte gå ut på balkongen, för säkerhets skull.

Att inte kunna gå ut på balkongen vet dottern kan få mig lika låg som när det enda som finns att äta är en torr grillad kyckling med pommes.

My god vilken tid det tog

Alltså. Proffsresenären - det är inte jag det. Jag är en evig amatör som genomgår flertalets vedermödor.
Jag bokar fel. Bokar om. Bestämmer mig i sista minuten. Packar för stort. Packar för lite. Packar fel. Kommer till hotell jag inte gillar, trixar, byter. Packar och packar om.

Med all teknik blir det än värre att få med sig laddare, rätt sladdar, usb-hubbar, minnen, kort, läsare, lurar. Halva packningen är en sörja av sladdar som sen inte visar sig funka till de prylar man tagit med.

Har två kameror med mig men ingen usb-hubb, och fel usb-sladdar till kamerorna. Måste köpa hubb. Måste skaffa lurar. Och dottern batterier till sina kameror.

Blogga är ju inget krav men det känns ibland som att det inget överträffar att bara ha en billig anteckningsbok med sig, som går in i bakfickan och använda kassa engångsblyertspennor, som ingen snor.

Hot spot London

Inte lätt att höra av sig från utlandet. Bor nu i alla fall på ett hotell i Londen med så kallad "hot spot". I praktiken innebär det att datorn lyckas hittar ett trådlöst nätverk med hotellets namn, och så måste man logga in. Man vinglar till receptionen (på grund av en sömnlös natt) och får en lapp med användarnamn f838ruq8 och lösen jf8jf92q, typ. Hålla tungan rätt i mun. Hoppas.

Otrygga prognoser

Oh, vad otryggt det är. Prognoser har en tendens att ändra sig.

Maxtaxa. Huga.

Maxtaxa. Det låter för jävligt. Sväljer man såna ord hur som helst?

Fastighetsskatt.
Trängselskatt.
Vårdnadsbidrag.
Ordningsbetyg.

Jag tror inte jag är intressant som väljare.
Inte mina två förstagångsväljare heller.

Bra jobb, billiga centrala bostäder, spänning, fritid och framtid. Ehrm. Hör visst också till de unga vuxna själv..

Följer prognoserna

Prognoser. Höger eller vänter. London eller Barcan? Sol eller regn. Vind eller inte.

Aktuellt just nu är BBC:s väderprognos för London. Följer den med spänning. För en timme sen bytte de ut 5 dygn med bara mörka regnsymboler och regndroppar till 5 lätta vita moln med några solstrålar på vänsterkanten.
Det förändrar ju läget.


Prognos 24/8 klockan 00.30.

Lättcyklat

Fin lättcyklad crecsentcykel. Jomenvisst. "Perfekt som stadscykel och att ta med på resan!"

Blocket-missbrukare

Ja, jag erkänner. Kollar cyklar och tält och annat jag tror jag behöver.

Kan inte undvara er dessa skönheter till cykel. Jag tänker framför allt på färgerna. Den skulle va nåt att cykla runt i London med i regnet. Eller mellan skurarna..

Glöm inte Lustpunkten

Hur mycket naturlig lust till lärande har inte skolan förstört.

Artikel om Äsa Mobergs bok Lustpunkten: "Inget som går att mäta är viktigt"

Det är en fullständig skolfixering i Sverige. Tidigare skolstart, hårdare skola, mer teoretiska kunskaper, mer läxor, längre skoldagar, längre studietid, diciplin, uppfostran.
Varför sväljer nästan alla detta koncept, där barn och ungdomar stängs in i skolan hela sin barn- och ungdomstid, när det ändå inte ens finns jobb eller bostad efter avtjänad skoltid?

(Visst, för vissa barn och ungdomar är skolan och studierna en fristad. För andra är skolan ett helvete. För mig var det nåt jag bara tog mig igenom -med revanch - för att folk sa att det skulle gå åt helvete för mig)

Valaffischerna: (s)

Som komplement till tidigare text:



Man måste ut mitt i gatan och stå riktigt nära för att kunna läsa.

Valaffischerna: Kommunikativ katastrof

Det är inte jag som skriver att valaffischerna är en kommunikativ katastrof. Men jag kan hålla med:

Martin Jönsson, SvD: Vad ska vi med valaffischerna till?

Som utomhusreklam är valaffischerna helt dysfunktionella och förlegade. Det blir bara taffligt när kartongerna ska bindas fast vid vägräcken och annat; en förslumning i stadsbilden och en kommunikativ katastrof.

Speciellt efter skyfallen idag.

Valaffischerna: Tjat-sägare

Såg så snorfula affischer överallt på stan idag. Tänkte genast på olaga affischering. Du och jag får inte klistra upp affischer, men politiska partier får.

Söker på google: olaga affischering.
"Did you mean: olga offshoring"

- Nej, verkligen inte. Men man skulle kanske ta sig namnet Olga Offshore, tänker jag.
Söker på "Olga Offshore":
"Your search - "Olga Offshore" - did not match any documents. "
Vad bra. Lite släkt med Coola morsan rentav. Som taget.

Det som föranledde sökningen (och sidospåret) var egentligen saker man tar för givna. Som det namn man fått av föräldrarna, och.. valaffischerna. Efter fyra veckor är man så trött på slagord och politiker att man inte orkar gå och rösta.

Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! Ja! står det.
Mer än det ordet kunde ingen av de hundra väntande på 4:ans busshållplats se på tre gatfilers avstånd. Budskapet gick inte fram, för det gick inte att läsa.

Men blev trött på tjat redan dag ett.

Mitt bidrag

13 tusen i kvarskatt... eller... vad står det?
Man blir ju nervös. Har jag inte betalat tillräckligt? Blädder, blädder. Plus eller minus?

-130657
130587
- 70

Pust. Min skuld till Skatteverket är 70 kronor. Beloppet står kvar på mitt skattekonto och ränteberäknas.
Självklart.
Varsågod, ta för er bara.

Midnattsloppet: Gult och fult

Sommaren har varit full med fula gula tröjor. Droppen var midnattsloppet, där deltagarna tvingades ha gula t-shirtar på sig. Just att folk fått spexa till det och klä sig som de vill har varit lite av loppets tjusning, men nu var det inte roligt. Man såg bara guppande gultröjor.
Man skyllde på att det skulle bli häftigt att se det gula bandet av löpare från luften. Och på flygfoto. Kanske så, men definitivt inte för publiken på gatan.

Istället för pick-nick

Inget pick-nick-humör idag. Slut i kroppen. Antagligen PMS. Har tillagat morötter, vilket var på tiden. Försöker ställa in mig på fyra dagars total effektivitet och sedan Londonresa på det.
Det kan man kalla en riktig morot.