Sandra skriver om att censurera sin egen blogg. Det är så jag känner att jag gör. Jag kan inte berätta vad jag har varit med om. Jag skulle själv få skulden:
1) Hur kunde du vara så dum (som råkade ut för det), eller:
2) Hur kunde du skämma ut dig (och kanske andra) genom att berätta...
Nu har jag inte varit utsatt för elakheter just i bloggen, men desto mer elakheter, incidenter och svek i verkliga livet. Det är beklagligt med folk som sitter och hugger från sina gömslen, och lika beklagligt när man möter elakheter, likgiltighet och arrogans därute.
Som tur är finns en och annan godhjärtad person också.
Jättetråkigt att du känner att du inte kan berätta....
SvaraRaderajag lovar att jag inte skulle döma...vad det än är.
Och vet du, äntligen har jag också ett ex och inte bara ett nästan...det var på tiden minsann...
Gratulerar!
SvaraRaderaVissa saker kan jag berätta om, andra inte. Man får skriva som förr, för sig själv.
Skrev i palm-piloten i somras, men den självraderade allt när jag tryckte lite för länge på on-knappen. Ooops - allt borta.