Bli ett barn

Lyckades leverera lite i onsdags. I torsdags pratade jag med folk och ordnade saker. Ibland vet man inte riktigt vad som tog tid: mailboxen, hämta vatten, läsa jobbrelaterat på nätet, försöka förstå hur word är funtat och sånt.

Idag kom chefen och ifrågasatte om jag över huvud taget var på jobbet i torsdags.

Attityd som jag var ett olydigt skolbarn som kommit för sent till lektionen och inte gjort läxan.

Jag är för fasen en utbränd person som med största svårighet kan motivera mig, och som snarare skulle behöva tillåten flexibilitet som passar mitt röriga liv.

Om jag har ett viktigt akut ärende och bara ska jobba tre timmar känns det som att de två uppgifterna kan funka om man kan ta det ena först och sen jobba sina tre timmar efter. Att få skäll för att man gjorde jobbet 14-17 istället för 13-16 är.. kränkande. Jag vill inte bli uppfostrad. Jag vill kunna välja själv. Det är när allt blir ihoppressat och överlappat jag knäcker ihop av stress.

Jobbstressen har handlat om många saker, men mycket om att min chef inte accepterat mobilt och flexibelt jobb och att man inte få verktyg som underlättar ett rörligt arbete. Att andra vill ha kontroll i detalj gör att man faktiskt tappar den egna kontrollen, och presterar inte bättre.

Hade man en bättre känsla för roligheter och futtigheter här i livet skulle man kunna vifta bort sånt där skäll och skratta åt det. Men attityden jag fick idag var ingen lek.

Känns mycket trist att behöva ge upp helt med jobbet, men är på väg dit.

Nummer ett stulen

Min trotjänarhoj, femåringen , är stulen utanför bostaden. Det räckte med att titta bort och vara i Göteborg ett par dagar, så har troligen en vit skåpbil varit framme och cykelsugit utmed vägar och torg.

De vanliga cykelställena är inte gjorda för att kunna kedja fast en cykel, bara tänkta att hålla dem upprättstående på rad. Ett bygellås funkar bara att fästa fast vid något alldeles intill nåt räcke eller nåt och ofta blir ett av hjulen ändå utan låsning. En vajer behövs, och en slang för att hålla fast sadel och korg och extralås för korgen.

Letar nu efter kvittot med ramnummer, om det kan vara varianten där tjuven låtsas ha hittat övergiven cykel och hoppas få den för en hundring efter några månader.

Man spanar alltid efter sina försvunna cyklar, hela listan. Såg ju en av dem vid Hornstull, efter kanske 11 års försvinnande. En metallicgrön gammal crescent med fyrkantigt styre och svart sadel. Den var inte i gott skick och det finns inte en chans att jag reclaimar vraket.

Å andra sidan blev jag glad att mobilen, som jag virrade bort eller tappade ur händerna när jag balanserade med en langos och betalning för den på vägen ut från way out west på fredagkvällen hade kommit tillrätta, såhär en dryg vecka efter. Snälla människor verkligen, som tar sig tid att lämna in till polisen. Det kryllar inte precis av polisstationer. Hoppas det kryllar av snälla människor, men de syns inte lika ofta.

Ska nu kolla om jag har en bild av cykeln.

Försöker hålla stressattacken stången

Andas. Tänka vad som är viktigast först. Vad är det som just nu sabbar tillvaron för oss.

Lista på trasigt, helttrasig och halvtrasigt

Mobillivet är trasat. Blivit av med min nya, och privata mobil, två gånger i sommar. Men ett nytt simkort är på g. Fattas bara en surfmobil så att jag kan hänga med i världen igen.

Fattar inte hur folk hinner med både att jobba, ha allt tiptop hemma och diverse kalas och hobbysar, och få sina stora familjer att hålla ihop, och alla är glada.

Stockholm stressar ihjäl mig med sina bistra miner, galna fartcyklister, enorma väntetider vid rödljusen för gående.

Förutom att jag själv och andra i min omgivning känner sig trasade så ickefungerande eller trasigt:

- lysröret i badrummet har gått och jag får inte bort ens locket utanpå

- fortfarande ingen taklampa i vardagsrummet, fel kontakter

- diskmaskin trasig

- symaskin trasig

- systemkameran gått sönder

- halvårsgammal WD-hårddisk som skulle vara tryggheten för mina bilder krachat

- halvtrasig lumix som sjunger på sista versen

- stulen mobil och bara gammelmobiler utan ljud att ta till nu.

men börjar med att ta itu med

- trasiga tand

- anmälan till försäkringsbolag

- jobbmöten för mitt kraschade yrkesliv

Och då har jag inte nämnt det viktigaste.

Har i alla fall inte ont i magen idag. Bara stressattack på hemvägen.

Lyssnat på radio1

Lyssnat på prattjejerna i radio1 under eftermiddagen. Bland annat pratades det om att tjejer inte vågar ha åsikter och anses jobbiga och störda när de säger vad de tycker.

Ganska roande faktiskt.

Varit ute och snurrat

Ju närmre stockholm jag kommer desto värre fliddrar hjärtat och stressen stiger över känslan att inte ha nåt liv och framtid här, och ingen tid att omskola mig och orka jobba 12 år till i iskalla stockholm.

Är så himla ledsen över att det blivit såhär. Försökt teama mig med andra tjejer för att starta nåt nytt tillsammans eller något annorlunda, men tjejer jobbar var och en för sig med sitt slit. Och jag är själv för slö för att göra som företagare gör: jobba jämt, aldrig vara ledig.

Har varit bortrest några weekendar under sommaren och mår så bra när jag är i rörelse utanför den här stan, hemstaden som bara har gjort mig och delar av familjen så ont.

Man anses vara ufo, ifrågasätts var man än är i stan, har ingen talan eller inverkan på jobbet och med totalkraschat yrkesliv.

Försöker ställa om till min kreativa sida, men så snart jag försöker snubblar jag på att min utrustning går sönder eller saker blir stulna. Jag är för disträ - ingen selfsecuritasperson och har bara två händer och möjligen en väska.

Uppehåll

Den här bloggen, som ni vet, är utan nämnande av namn och annat. Jag har skrivit om en stalker, aldrig nämnt personen vid namn, lika lite som andra personer. Bloggen är nu med i polisens utredningsmaterial och allt på bloggen är säkerhetskopierat.