Varit ute och snurrat

Ju närmre stockholm jag kommer desto värre fliddrar hjärtat och stressen stiger över känslan att inte ha nåt liv och framtid här, och ingen tid att omskola mig och orka jobba 12 år till i iskalla stockholm.

Är så himla ledsen över att det blivit såhär. Försökt teama mig med andra tjejer för att starta nåt nytt tillsammans eller något annorlunda, men tjejer jobbar var och en för sig med sitt slit. Och jag är själv för slö för att göra som företagare gör: jobba jämt, aldrig vara ledig.

Har varit bortrest några weekendar under sommaren och mår så bra när jag är i rörelse utanför den här stan, hemstaden som bara har gjort mig och delar av familjen så ont.

Man anses vara ufo, ifrågasätts var man än är i stan, har ingen talan eller inverkan på jobbet och med totalkraschat yrkesliv.

Försöker ställa om till min kreativa sida, men så snart jag försöker snubblar jag på att min utrustning går sönder eller saker blir stulna. Jag är för disträ - ingen selfsecuritasperson och har bara två händer och möjligen en väska.