Fattar inte hur folk hinner med både att jobba, ha allt tiptop hemma och diverse kalas och hobbysar, och få sina stora familjer att hålla ihop, och alla är glada.
Stockholm stressar ihjäl mig med sina bistra miner, galna fartcyklister, enorma väntetider vid rödljusen för gående.
Förutom att jag själv och andra i min omgivning känner sig trasade så ickefungerande eller trasigt:
- lysröret i badrummet har gått och jag får inte bort ens locket utanpå
- fortfarande ingen taklampa i vardagsrummet, fel kontakter
- diskmaskin trasig
- symaskin trasig
- systemkameran gått sönder
- halvårsgammal WD-hårddisk som skulle vara tryggheten för mina bilder krachat
- halvtrasig lumix som sjunger på sista versen
- stulen mobil och bara gammelmobiler utan ljud att ta till nu.
men börjar med att ta itu med
- trasiga tand
- anmälan till försäkringsbolag
- jobbmöten för mitt kraschade yrkesliv
Och då har jag inte nämnt det viktigaste.
Har i alla fall inte ont i magen idag. Bara stressattack på hemvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar