Bli ett barn

Lyckades leverera lite i onsdags. I torsdags pratade jag med folk och ordnade saker. Ibland vet man inte riktigt vad som tog tid: mailboxen, hämta vatten, läsa jobbrelaterat på nätet, försöka förstå hur word är funtat och sånt.

Idag kom chefen och ifrågasatte om jag över huvud taget var på jobbet i torsdags.

Attityd som jag var ett olydigt skolbarn som kommit för sent till lektionen och inte gjort läxan.

Jag är för fasen en utbränd person som med största svårighet kan motivera mig, och som snarare skulle behöva tillåten flexibilitet som passar mitt röriga liv.

Om jag har ett viktigt akut ärende och bara ska jobba tre timmar känns det som att de två uppgifterna kan funka om man kan ta det ena först och sen jobba sina tre timmar efter. Att få skäll för att man gjorde jobbet 14-17 istället för 13-16 är.. kränkande. Jag vill inte bli uppfostrad. Jag vill kunna välja själv. Det är när allt blir ihoppressat och överlappat jag knäcker ihop av stress.

Jobbstressen har handlat om många saker, men mycket om att min chef inte accepterat mobilt och flexibelt jobb och att man inte få verktyg som underlättar ett rörligt arbete. Att andra vill ha kontroll i detalj gör att man faktiskt tappar den egna kontrollen, och presterar inte bättre.

Hade man en bättre känsla för roligheter och futtigheter här i livet skulle man kunna vifta bort sånt där skäll och skratta åt det. Men attityden jag fick idag var ingen lek.

Känns mycket trist att behöva ge upp helt med jobbet, men är på väg dit.