Smått och gott ska det vara. Själv är jag liten och god. Ganska liten, rätt snäll, men till en viss gräns.
När jag målar taket får jag ställa mig på en stol, men når bara upp om jag har platådojor på. Det känns att man bor i ett kvinnohem när man helt självklart kan vingla omkring och måla tak i bh och platåisar.
Vardagsrumstaket är stort. Som ett jätte-L med ytterligare fjuttar hit och dit, till passage mot toan och trapphuset. Jag har några kvadrat kvar och det värsta: Allt måste strykas en gång till.
En gång till!
Näej. Jag vet ju nte ens vad jag ska ha vardagsrummet till.
Jag är också liten. Klättar jämt runt i köket för att nå höga hyllor.
SvaraRaderaTryckte ner ett sopbortsskaft i rollern när jag målade tak. Det gick väldigt lätt att måla då. Utan stol.Bara ett tips.
Fast till kanterna som penselmålades fick jag ta en stege.