Det har varit lönefredag, och jag har en plan: att köpa kläder. Listan på vad jag behöver är lång. Jeans, jeans, jeans, och lite annat.
Men det är inte så enkelt som man kan tro. Jag gör nästan vad som helst hellre än gå i klädaffärer. Jag måste tänka köp, bara köp. Prova kan man göra hemma.
Ännu tråkigare är dock att sortera papper, och eftersom jag nu har massor av kassar papper som ska gås igenom är det lämpligt att passa på att ta flykten till en klädaffär. Bergis kommer jag hem med en ny cykel eller färgburk istället. Det är så det brukar bli.
Jag kan gå in i en affär, fullt medveten om att jag är desperat efter nya jeans, men väl i affären får jag klåda, börjar nysa, måste ringa viktiga samtal, måste gå på toa - och minst av allt tycker jag att jag behöver nåt i klädväg, och mina jeans duger väl gott några dar till.
Ändå tror jag inte att det är en bra idé att gå i kognitiv terapi mot shopping-fobi.. det skulle kunna bli en skitdyrt affär.
Nä, lägg hellre pengarna på några snygga jeans. Terapi är dyrt, 500 spänn i veckan = 2000 kr/månad. Har du inte dyrare fobier så shoppa istället.
SvaraRaderaÄr det något du gör ofta? Köper dina cyklar i klädaffärerna?
Jag tror du får mindre vuxenpoäng om du fortsätter att shoppa. Terapi ökar garanterat på dina vuxenpoäng....ssss
SvaraRaderaInget shoppande idag. Jag smet. Sorterade cd-skivor istället.
SvaraRaderaCyklarna köper jag på blocket. Fast jag lutar åt att köpa ny cykel i affär. Har ju sparat in 4 hotellnätter (med mera) i Berlin den här helgen. Räcker till en sprillans cityhybrid det. Cityhybrid, det är så jag själv känner mig.
Det är vuxet att shoppa det man behöver för att passa in socialt. Rätt kläder och prylar. Dit är det långt för mig, som inte ens vet hur man sminkar sig.