9 april 2007

Jag tror inte själv att jag är..

..någon speciellt god förebild. Tänkte bland annat på detta denna dysterångestannandagspåsk.

Alla söker visst någon speciell, men jag söker tydligen ett helt jäkla gäng sociala individualister. Har aldrig riktigt fattat att man måste vara med i en förening och ha ett uttalat gemensamt ämne eller intresse.

Borde tänkt på det tidigare. Förresten var jag faktiskt med i båtklubb några år. Det var rätt kul att gå därnere vid vattnet och skrota och ta en öl och snacka skit fina vårhelger. När man däremot låg ensam i snöoväder och skrapade, med 3 ton åldrande trä över sig kändes det inte lika lustigt.

Jag får väl börja gå på möten, helt enkelt, och träffa lite folk. Bostadsrättsföreningsfolk.

Andra bloggar om: , ,

7 kommentarer:

  1. alltså, man KAN ju träffa ett gäng sociala individualister, absolut. Men då ofta kanske genom ett sammanhang, jobb, skol, aktivitet, eller förening. Det ger någonstans att träffas,något att prata om och någonstans där man kan fortsätta träffas utan att behöva ta steget att fråga själv... men om du borde väl kunna ha ontakt med folk från dina resor om du vill?

    SvaraRadera
  2. Har kontakt med Greklandsgängen, men det är inte alltid man tajmar varann och har semester på samma plats samtidigt.
    Det är mest här i Stockholm jag inte känner mig hemma nånstans och där kravet verkar vara just att man ska ha någon speciell organiserad aktivitet att samlas kring. Har lite svårt för det.. så jag får ju skylla mig själv. Jobbaktiviteterna är rena katastrofen, sen en person började gå överstyr vid varje tillfälle.

    SvaraRadera
  3. Men alltså "bostadsrättsföreningsfolk" skulle jag ju akta mig för om jag var du.

    SvaraRadera
  4. Själv börjar jag tro att jag börjar bli en såndär udda människa. Från att ha varit supersocial och aktiv i en mängd föreningar så börjar jag känna helst umgås med mig själv och med hunden.
    Trillade in på din braiga blogg pga av aprilväder.
    Hälsningar Lena

    SvaraRadera
  5. Bostadsrättsfolket är ju inte för nöjes skull väl? Förstår ditt tänk. Undrar själv ofta vad jag är för en människa som inte vill gå i lämmeltåg, har "fördomar" mot föreningslivet och är så sabla egen att jag aldrig kan hitta MIN form för sjysst "socialt umgänge"!!

    SvaraRadera
  6. Man blir lätt utanför när man inte anpassar sig. Här har jag nog upplevt att det inte finns mycket att anpassa sig till eftersom folk är stugsittare. Jobbigt att gå bort, jobbigt att ha främmande, och stökigt och dyrt ute. Till och med sättet att prata om umgänge i äldre generationer är rent anti-socialt.

    SvaraRadera
  7. Nike: nä, inte är br-folk för nöjets skull precis. Det tänker investeringar eller klipp eller kanske bara trygghet eller till och med att det ska bli billigare att bo.
    Jag kan uttryckligen må illa av ordet förening. My god. Jag var med och räddade kvarter från rivning i Stockholm på 70-talet och nu är inte min största önskan vare sig att rädda hyresrätter från att bli bostadsrätter eller engagera mig i lokala boendefrågor i en br-förening. Jag skulle vilja syssla med att rädda/förnya rätt saker i stadslandskapet och jobba med stadsplanering.
    - Men varför blev du inte arkitekt, frågade dottern idag.
    - Kom inte in, sa jag.
    - Men du skulle ha blivit en bra, sa hon.
    - Nej, jag vill inte sitta och plita och min känsla för 3D är kass, sa jag.
    - Du skulle bara jobba med idéerna, sa hon.
    - Precis. Precis det vill jag.

    SvaraRadera