Tål det inte speciellt bra, men gillar det. Nu får jag skrämma bort spökena med mig.
Hade geting- och hummelbesök i lägenheten idag. Plötsligt satt det en av varje sort på stora fönstret och stångade mot rutan. Humlan fumlade som i mörker och kom ingen vart och getingen surfade lite uppåt och nedåt, men ingen hittade ut.
Jag gjorde skäl för mitt namn. Cool. Iskall är jag.
Spindlar, welcome, och getingar, dom skrämmer mig inte förrän jag tänker på vad som händer om jag skulle få ett getingstick i läppen eller tungan. Då är det troligen bye-bye.
Tänker mest att det kan vara bra för andra att veta att det kanske bara var en geting, om olyckan skulle vara framme.
Blev väldigt ofta stucken som barn under getingsomrarna på 60-talet. Gick i jordgetingbon och satt på kall diskbänk och blev plockad på taggar. Typ den enda uppmärksamhet jag fick.
Senast jag fick ett stick var det i låret när jag hade min halvtimmes sommarsemester en gång när barnen var små. Egentligen hade jag två timmars ledighet, men det mesta gick till tvätt och fixa en översvämning vid tvättmaskinen. Sånt man minns. När golven var upptorkade och jag la mig på solstolen sprack den. Jag la ut en filt istället och la mig på ett bi och flög upp som ett argt dito.
När jag fick ett stick i Grekland var det lite värre. Folk var förfärade över effekten. Det var bara på höften det. Läkaren skar bort den skadade huden och jag fick inte bada resten av Greklandssemestern. Fast jag vet inte om det var en insekt eller kanske nån typ av manet i vattnet.
Jag var väl runt 20 när jag fick ett getingstick på översidan av handen som fick hela armen att svullna upp till en oigenkännlig stock, med vanliga känsel ersatt av kall domning ihop med enorm och hettande klåda. Det tog veckor för armen att återgå i vanlig form, men då var inte allergier nåt någon visste så mycket om.
Nu ska jag kolla att anapensprutan ligger där den ska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar