Miniminidrama

Gick på tåget vid Skanstull och hade väntat en stund, men man vet hur det är att komma springande när dörrarna håller på att stängas och det är trettio minuter till nästa.

Snubbe kommer rusande och man ser tunnelbaneföraren bestämma sig för att vara snäll - för en gångs skull - och inte stänga dörrarna precis framför kund/brukare/användare/trafikant, eller vad de nu kallar oss som som ska med. I SL-kulturen är resenärerna fienden.

Ett par står på perrongen och stirrar. De ska tydligen ingenstans, och har inget speciellt att prata om. Så har de plötsligt nåt att säga, tåget vid plattformen har ju stått kvar några extra sekunder.

- Hon såg verkligen blek ut, sa han, om tunnelbaneföraren som tittade ut från förarhytten.

- Mm, svarade hon.

Sen åkte vi andra iväg med tåget.