En mening per dag

Dagens mening var att gå på begravning trots att kontakten med I och hans familj uteblivit i många år, som dels berodde på att H och jag skilde oss, och även om det inte var känsligt för oss så tyckte andra att de inte kunde bjuda in oss samtidigt, och dels på grund av att den som hade barnen inte kunde gå på vuxenevenemang.

Som det var när jag flyttade från min hembygd i 11-12-årsåldern och tappade kontakten med alla kompisar, så hänger det på att föräldrarna fortsätter att hålla i kontakterna trots geografiska och äktenskapliga krascher om ungarna ska kunna behålla sina kontakter.

Kanske går det lättare nu med internet, men man behöver också träffas live.

I:s två yngsta och mina lekte sen de var bebisar. Såg killarna idag, och hälsade på dem, och det gjorde så ont att se dem ha förlorat sin pappa också med vetskap om sjukdom och långt kämpande för livet.

Minnesstunderna behövs även för vänner, gamla kamrater, x, släktingar, kollegor.

Tänkte på det en del idag, hur negativ min mor var till att öppet bjuda in till minnesstund efter brorsans begravning, och hur bra det ändå var för henne att se hur många vänner han hade eller hade haft, gamla klasskompisar, tjejer som varit kära i honom i tonåren, unga och gamla kollegor och den vidare släkten.

Dagar som denna vänder meningen med livet till vad det är: att leva för att leva och uppleva och för och med varandra. (Om än inte i samma bostad ;)