Får strunta i att jag själv vill redigera hårt i mitt eget.
Man måste verkligen skriva ofta och mycket för att få till det kort och bra och tillräckligt oviktigt, som det blir när man skriver jämt.
Igår sa en person till mig att det inte finns nån framtid i skrivandet eftersom som många skriver, bloggar och på facebook. Jag fortsatte inte diskussionen. Tycker det är skitbra att många skriver, men så är jag inte fast anställd journalist på en stor tidning heller.
Mina projekt ligger i träda och handlar inte alls om att försöka bli ett namn i nån debatt eller bloggvärld, eller om att skriva roman eller någonting sånt. Då måste man provocera, och det gör man inte när jobbet hänger på ett hår.
Jag har mina språkrör i bloggvärlden, personer som ligger på nätet hela tiden och direkt skriver om ämnen jag funderar på och skulle vilja säga något jätteklokt om, men jag har inte grubblat färdigt förrän någon eller flera av mina talespersoner redan skrivit skitbra och välformlerade bloggtexter eller krönikor om det.
Det tycker jag är bra.
Det är det allra viktigaste är här att mina åsikter och funderingar alltid blir företrädda på ett eller annat sätt av olika personer som har tid att hålla på eller lever på det, och som blir lästa.
Man ska inte förledas skjuta upp det man tycker är roligt. Men det är svårt att komma över sin egen tröskel och börja skapa något istället för att bara förvalta och försöka få nån vardag att flyta, för det gör den inte ändå.
Så, nu publicerar jag och kan inte ändra något i det här. Och så får det va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar