Inte presis hos frissan

Kan inte lägga av med datorn. Vet inte hur man stänger av skiten.

Vet inte hur man gör för att få frissa frissad.

Ett och annat som flyter upp från draftläget

Publicerar en del av mins skriva-av-mig-texter som legat i draftläge. De hamnar tidsmässigt där jag skrev dem. Det ser kanske lite konstigt ut, men jag har äntligen en dator där jag kan läsa texter på ett annat sätt. Det är mer terapi för mig själv än avsett att läsas av andra.

Svammel om magkänsla

Lite svammel om magkänslor. Från 19 nov 2010

Plotterpanik

Om städning. Från februari 2008.

Larmet i väskan

Larmet går i trappen och jag stressar ihop.

Jaha, och varför skriker mobilen på mig? Och var är den?

Och varför är det vinter och jag måste vara för varmt respektive för kallt klädd, beroende på om jag är ute eller inne i affär eller på buss. Det är aldrig lagom, utom hemma, där klimatet kan justeras och ljuset rättas till.

Med två kassar, en väska och så mig själv att släpa på så kommer jag till slut in i lägenheten och hittar mobilen i väskan.
Och det stär bara: 17.00 skriva.

Därför skriver jag.

Hemska mellan 12:e och 13:e

Även om man inte vill hänga upp sig på datum då hemskheter hänt, så är det så. Som 11 september för New Yorkborna, som annandag jul för tsunamioffren, som jordbävningsdagen på Haiti. Varje dag om året är det något för någon.

Jag bävar för de här datumen: julafton, nyårsafton och 12:e och 13:e januari. Det började med konstigheter på julafton, avbröts av tsunamin och sedan kom dagarna när vi för 6 år sen svävade i ovisshet och hoppades att brorsan ändå var i liv och en logisk förklaring till försvinnandet.

Kvällen den 12:e var jag extremt orolig. Alla gjorde sitt för att hitta brorsan, polisen hade till slut tagit emot anmälan om försvinnandet. Halv åtta på kvällen den 13:e satt jag ensam kvar ute på kontoret i Kista hos kund, och fick per telefon veta att det värsta hade hänt, tolv timmar tidigare. Vid halv åtta på morgonen inom ett spann av fem minuter då inte ett vittne finns fast det var morgonrusning.

Den som ringde fick inte berätta vad som hänt, och hoppet var ute. Ändå sprang jag som en galning genom snön för att försöka få tag i en taxi. Jag hade inte en susning om hur jag skulle kunna slå ett nummer på mobilen, eller veta vilken adress jag var på.

Det blåser till ute och balkongdörren gnisslar upp, och stänger sig igen med en duns. Och då som nu vågar jag egentligen inte somna fastan kroppen värker av trötthet.

Offer för katastrofer, stora som små, drabbar alltid individer. En eller tusen. Tusen eller tusentals. Haiti, någons hem eller familjemedlem som spolas bort i Australien. Folk som blir skjutna av misstag.

Har ont i precis hela kroppen. M ska väcka mig vid halv åtta innan han går till jobbet. Jag vet inte varför jag tänker att jag ska vara vaken just den tid då det hände. Kanske för att jag missade att ingripa just då. Den här natten måste ha varit vidrig för honom, jagad som han var, och nästan framme vid räddningen på jobbet.

Det är kanske så att det känns som att jag tror att jag fortfarande kan gripa in och göra något. Om jag hade varit på platsen.

Drypande töande

Hela Stockholm dryper av töande. Våt gråfilt över stan. Snömodden i sanslöst fultillstånd som man inte ens ids fota, så fult är det. Stackar tidningsbudet som drar kärran i modden den här tiden på natten.

Markerar mac

Markerar bara att jag nu går över till en mac som husdator, och var bara tvungen att testa och konstatera att jag nu kan skriva i mörkret.

Datorn ser kanske bärbar ut men är istället för stationär låda, som jag inte har haft på nåt år eller två. Massor av info stängdes inne när PC:n gav upp. Den här är för tung att dra med sig ut men men okej att flytta runt i lägenheten.

Jag behöver råd kring i vilka steg och hur filer ska räddas från den ena datorn till hårddiskar och från små externa hårddiskar till bildsamling här eller där. Jag har ingen aning. Får ta det lite bitvis. På stan ska jag inte ha dator över huvud taget, det får bli nån slags surfplatta modell mindre.

Jag har varit sjukskriven i tre månader snart, och att jag över huvud taget kan tänka på att återställa hårddiskar och rädda bilder och sånt och till sist välja min privata dator - obereonde av vad jag tvingas (eller tvingades) ha på jobbet - är väl ett litet steg i rätt riktning, antar jag.

Små fönster

Flera månaders kyla och folk som hukar i sina lägenheter efter påbjudna helger med iphonar och ipodar som högsta önskan.

Förutom att kunna titta ut genom fönstret kan man titta ut i små fönster mot världen från alla sina tv-, dator- och mobilskärmar, och får veta vad man ska äta och träna med för att gå ner i vikt, eftersom man sitter still framför sina skärmar och åker i bil istället för att gå, och det enda roliga är att äta och köpa saker att dra hem så att det ska bli ännu roligare att titta på skärmar hemma.

Nog om detta förmedlat från en netbookskärm i hemmet.

Nyåret 2010

Nyåret föregicks av sällan skådad röra och en massa oro, utöver världsliga ting som att jag var på tandakuten och hade stopp i avloppet och köpte biljetter till nåt i reserv, som sen inte blev speciellt lyckat.

Vad som hände och vad som hände innan kan jag inte skriva om.

Otaliga nyårsaftnar har jag varit stand-by och beredd på utryckningar. Är inte precis jag som stressar upp kraven på lyckade julaftnar och nyårsaftnar, men det är så dubbelkänsligt allting att det inte går att skriva om det ens med ett privat schiffer bakom passwordsskyddade filer.

Och nu, när allt loggas så att man inte ens kan nämna ord eller tankar eller uttrycka åsikter öppet och arbetsgivarna sitter och kontrollerar ens privata facebooksida.. ja, då har man bara frihet att tycka så länge man lyckas hålla sig någorlunda anonym eller är frifräsare och har en roll att debattera, provocera och ifrågasätta.