Larmet i väskan

Larmet går i trappen och jag stressar ihop.

Jaha, och varför skriker mobilen på mig? Och var är den?

Och varför är det vinter och jag måste vara för varmt respektive för kallt klädd, beroende på om jag är ute eller inne i affär eller på buss. Det är aldrig lagom, utom hemma, där klimatet kan justeras och ljuset rättas till.

Med två kassar, en väska och så mig själv att släpa på så kommer jag till slut in i lägenheten och hittar mobilen i väskan.
Och det stär bara: 17.00 skriva.

Därför skriver jag.