När folk säger att flytt är jävligt jobbigt tänker jag på min flytt från Maria Skolgata till Zinkensdamm år 2000. Då var det hyresrätter och jag hade tre veckor på mig från bytesansökan till flytt. Då som nu var jag i projekt med ständiga deadlines. Det var en omöjlig ekvation. Jag hann inte gallra och det blev en panikartad flytt med 130 kartonger och 3-4 flyttgubbar i 8 timmar.
Allt det som inte blev gallrat vad den flytten har jag fått fejsa nu och jag förstår vad en ännu jobbigare flytt innebär. Jag är inte riktigt riktigt klär än, men hoppas på att vara helflyttad efter imorgon då sista kartongerna ska ut från förrådet på Zinken. 5 kartonger för vidare gallring ska till mig och 7 med böcker och barngrejer till stadsmissionen.
Att på kort tid gå igenom alla undanstuvade papper är deprimerande, inte roligt. 70-talet var bra på sina sätt, men otroligt fult. Barndomen utomhusliv var okej, men skolan inte. Den var hemsk. Och extremt ful och dyster.
Det som var bra när jag var 18-19 var att man bara ringde och i stort sett beställde sig ett tillfälligt jobb:
- Jag tror inte vi behöver nån just nu, sa dom.
- Men jag behöver verkligen ett jobb och behöver börja i helgen, sa man.
- Okejdå, sa dom. Om du kan tänka dig minst några veckor och helst längre, så blir det nog bra..
Och så tittade man på mörka hus i stan och kontaktade värden. Bra bra, kan du tänka dig att bo några år bara, så blir det bra. Husen ska rivas.
Och att de husen vi bodde i inte revs var ibland vår förtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar