12 oktober 2010

Risbuske

Håret en buske ris efter gårdagens session på akuten i Uppsala. Bara stor tova. Har också nån grad feber, men om man kan utesluta hjärnblödning och infarkt så är det ju bra.

Frågan är i vilken ände man ska börja reda ut. Det blir sällan nåt självpyssel här inte, men man är inte mycket till glädje vare för sig själv eller andra genom att gå och kollapsa. Jag har avhändat mig delar av jobbansvar, och försöker downsiza boendet och diverse åtaganden, men det räcker ju inte.

Är helt enkelt så jävla trött på trassel. Det är nästan bara trassel och livet i konkurrensstockholm inte bara hårt, det är rent utsag elakt.

Man ska ha en plan, i stort och smått, och ha färdiga instruktioner och vara expert på långt många fler områden än man behärskar. Även om man hyr folk ska man kunna mer än utförarna om exakt vad som ska göras, när, hur.

Min planerarenergi är slut och räcker inte ens till en weekendresa. KAN inte planera och organisera för mycket samtidigt.
Brukar tänka vilken jävel typ man kunde ha utvecklats till om man varit pigg jämt och haft eller tagit sig mer tid till sig själv..

Troligen hade alla mått bättre.

4 kommentarer:

  1. Usch Eva, vad ledsen jag blir blir.
    Hoppas det blir bättre. När jag separerade 2002 klarade jag av allting galant, så länge det krävdes, dvs tills jag var inflytad i min nya lägenhet. Då först kunde jag tillåta mig att kollapsa, och blev sjukskriven. Det kanske är det som händer dig nu. Nu har du klarat av allt det du måste klara av med flytten, och då kan kroppen ta sin vila.

    I så fall är det botten, och nu går det uppåt.

    SvaraRadera
  2. Hej, får vila lite från oändliga jobbprojekt nu en stund i alla fall.
    Med flytten är jag inte riktigt klar, mina personliga papper flyter omkring som en en nåt oberörbart avfall kvar i förrådet på Zinken medan de nya står och stampar och vill in.
    Det stämmer ju att man alltid blir sjuk på semestern, och rasar efter att ha hållit sträckan ut. Men nu räckte inte kraften till att avsluta jobbprojekt.
    Jag tar till mig din optimism! Nån gång måste det ju vända.

    SvaraRadera
  3. Blir också ledsen när jag läser och du återkommer till det elaka vilket gör mig övertygad om att du måste byta jobb !

    SvaraRadera
  4. Det elaka är mest attityderna i samhället, där det blir allt snävare hur man ska vara och bete sig och avsäga sig sin naturliga talang och tvingas till sånt man är dålig på eller blir uttråkad av. Det var väldigt dåligt tajming på allt med flytt och uttänjt jätteprojekt som krockade med tömning av lägenhet och diverse kriser. Märkte att jag behövde flera timmar för att göra vad jag klarat på en timme förut, och det betydde t ex att jag fick jobba i stort sätt heltid för att klara jobbet på den deltid jag tagit tjänstledigt för. Det blev sjukt.

    SvaraRadera