En dag som denna, när tunna moln kanske räddat några blekfisar från att bränna sig, försöker jag hålla mig hemma, vädret och värmen till trots. Det blir liksom aldrig den där härliga dagen på stranden eller klippan för mig ändå. Det blir istället nån knasig cykeltur med tillhörande vilsekörningar i de okända och farliga sydöstra förorterna.
En sjö istället för playan. Man måste alltid testa nåt nytt..
Förra sommaren blev det ingen stranddag alls. Den efterlängtade beachdagen efter bröllopshettedagarna i Madison, ja då visade det sig att sista tåget in mot New York gick 9 på morgonen. Det var bara att sätta sig på tåget och göra New York genom att sitta under ett träd i skuggan istället.
Det är samma nere i Grekland. Favoritplatsen på stranden där jag kan sola och bada ifred hamnade i 2 veckors sandstorm för två år sen. Eller man har gått för att komma till en härlig naturstrand utan folk och blir ofredad av nån inoljad snubbe som vill ha eld och sitter och glor.
Förstår inte hur jag kunde köra in vid Björkhagen och sen komma ut vid Skarpnäcks gård på hemvägen. Och sen cyklade jag fel ytterligare en gång. Lärdom: att alltid ha karta med sig, och inte följa strömmen av folk åt fel håll. Man tror lätt att man är på rätt väg bara för att majoriteten går åt ett visst håll.
Dessutom: Söderbysjön är nog mer för småbarn och deras päron, och gäss. Inte för mig.
Nu ska jag bara försöka få den danske förkylningen att inte glida längre ner i bröstkorgen. Den var därnere i bronkerna och elakade sig ordentligt igår och igår natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar