Linda och Ebba men inte Eva

Linda och Ebba bloggbråkar, säger de på P3, och de träter om vem som har det jobbigast. Själv lär man inte bli allas vår Eva i medierna, men platsen verkar faktiskt ledig. Och jag skulle behövaett nytt jobb.

Jag skulle kunna ha en gnällspalt och ha nåt att fylla den med varje dag. Och jag är arg. Nästan hela tiden. Jag är född 50 år för tidigt. Tycker allt är stenålder, och alltid tyckt. Jag föddes mentalt 94-95 typ. Jag är lat, vetgirig och upptäckare och vill inte hålla på med ensidigt arbete.
Jag vill inte kravla på golv och hålla på med sladdar. Det tråkiga ska ta noll tid. Målet är att helt enkelt att så många som möjligt ska ha ett värdigt liv och slippa slava för idioter.

Jag vill inte bli kontrollerad och styrd av annat takten i musiken som jag själv väljer. Är alltid på krigsstigen mot giriga och egoistiska gubbar och kärringar i alla åldrar, som av nån underlig anledning fått för sig att de är klokare än andra, och ska bestämma och styra och ställa med andras liv.

Att vägra följa trender är ett måste. Man kan ifrågasätt precis allt. Varför ska jag övertygas om att gilla rutigt och randigt? Ingen människa i världen kan få mig att tycka att brunt är fint eller få mig att klä mig i turkosa kläder.

Alla kan ha det jobbigt, men arbetsbördan är ojämt fördelad, liksom makten. Och kvinnor har det jobbigare, för självständigheten har haft sitt pris i mer arbete, inte mindre. Fortfarande måste vi bevisa att vi duger, att vi måste vara så duktiga. Och inte bara det, utan snygga och glada också.

Det är bara att vägra.

Slut med supporten. Slut på assisterandet. Slut på att fixa efter andras misstag. Sluta städa och backa.

Tänk om kvinnor la ner supportdelen och bara gjorde det dom gillar och är bra på.. då skulle det inte dröja länge innan häxbränningarna drog igång igen. När en kvinna gör vad hon vill, som män gör, är hon default en bitch, medan små pojkar redan från början får koncentrera sig på att bli proffs på nåt.

Lyckligast är väl den som accepterar sin medelmåttighet och bejakar livets goda istället. Men livets goda är kanske inte att köpa nya prylar och förnya hem och utsida, som vi förleds att tro.

Det som är jobbigast är att tvingas använda den mesta av sin tid till något man faktiskt upptäcker att man inte passar för eller tröttnat på, som sin partner. Eller som kollegan som får tillbringa kvällar och helger med att ta hand om en senil pappa, som inte klarar sig själv.
Det är ju sånt man inte vill utsätta sina barn för. En sak är att ta hand om ungar, det är ju naturligt, men ska man kräva att ungarna ska ta hand om en som gammal, eller förväntar sig samhället att man ska ta hand om sina föräldrar även om de inte brytt sig om en som barn?

Och man blir ju jävligt trött på saker som upprepar sig, och där man själv inte får välja.

Stackars den som måste springa finklädd och frissad och kulturellt uppdaterad, pigg och glad på klubbar och event och representera sig själv eller nåt annat, när man egentligen bara vill hänga med mysbyxorna framför tv:n och inte träffa en enda människa. Nej, jag skulle avsky det. Jag skulle behöva personlig assistent på heltid för att klara av att vara snygg.

På samma sätt skulle jag behövt en personlig assistent för att klara av att både vara bra förälder, där man i samma person ska klara av att både vara härskare och slav om vartannat.

Och stackars mamman som upptäcker att föräldrarollen egentligen inte passar en. Det skulle man tänkt på innan, eller hur!! Speciellt mammor. Det är helt ansvarslöst att bara bli mamma. Speciellt mamma. Som man bäddar får man ligga.
Förr var kvinnor vansinnigt rädda för att bli med barn, för att man visste att då var man fast. Ofta var man tvungen att gifta sig fort som fan och sen var det slut på friheten, den lilla man kanske hade.

Klart man blir arg ibland. Och trött.

Ett glas vatten

Mitt eget art gallery

100 pack

Kr 22.90 på kista grossen. Slut på snodd kris.

Nu ska det ut

Nu ska det ut. Nån som vill ha ett skrangligt ikeaskrivbord? Nehä.

Bök och stök

Och bara hårt arbete. Precis som vi vill ha det. Allt hårt arbete är vårt straff för att vi valt att ha ett kasst klimat som inte inbjuder till nån lättja precis. Man ska veta exakt vart man ska och varför. Och bara ha det gott som belöning eller tröst. Efter träning. Då får man. Efter arbetsvecka. Och i juli.

Grannens buske

Snön fläskade till det ordentligt igår.

Nattbrus

Som natten ser ut när man filmer ut i rummet med mobilen och sen skickar till bloggen via mms. Bara brus.

Det finns alltid nåt man kan göra..

Åtminstone mot vardagsförtrycket. Det ju vecka 9 som börjar nu i kalendern som kan förändra. Man kanske inte kommer åt att låsa in chefen i kopieringsrummet, men man kan göra myteri hemma istället. Claima egen plats, egen tid, egna nöjen som får kosta lika mycket. Kvinnans roll i många kulturer är att vara gratis arbetskraft, som både ska dra in pengarna, sköta barn och släkt och inte få några belöningar. , medan männen slöar, leker att de jobbar krigar eller spelar mot varann och drönar, men anser att de ska bestämma. Klart man inte vill bli gift sa den etiopiska bykvinnan. Då får man ingen frihet kvar alls, bara ännu mer arbete och fler slag.

Bass på väg ut

Inte ens rea 70 procent lockar

Shopping med varma kläder och tunga väskor. Kvinnor med sina evinnerliga påsar och så matkassarna. Mer jobb väntas därhemma. Nej fy. Upppackning, provning, städning, matlagning, tvätt. Och så planera vad man själv och kanske andra ska ha på sig eller ha med sig inästa dag. Männen bar små lätta datorryggsäckar. Inget mer. Resten ordnar sig ju. Stora ska bära smått och små bära stort. Jämn fördelning.

Test

Test. Tyst. Kan nu kanske få det att funka från min reservmobil.

Limpa i snö och ett av mina träd

Fredag hemväg

Tar en öl på närmsta efter mathandling och slås av att folk antingen tiger och läser och eller tjatar så att öronlocken a fälls ner. Man är ju inte komiker som ska hitta material till sketscher precis. Utomlands förstår man sällan hälften, om något alls. Här räcker det med att höra nån öppna munnen för att redan veta för mycket.

Slaskigt

Utsikt mot thorildsplan från bussen. Kunde va värre. Om det här var sommar..

Tittar djupt i glaset

Är det sanningen som står där på sina smala ben?

Vattenglas med spöktouch

Vid min sida i vått som torrt. Man ses vad man väljer att se.

Bil eller cykel

Stureplan på väg hem för ett bra tag sen.

Man jobbar och jobbar

Kista vid lunch. Liten kulle blir kross som ska flyttas till en en annan hög. Och sen flyttas igen.

Väglag

Gångväg i kvarteret krukomakaren. Stenarna känns genom sulorna och ena stortån fryser till.

Kallt vatten

Kranvatten i indiskt returglas.

Ringvägen@Krukmakargatan

Natt

Ligger under reservtäcket och har gjort lista som börjar med * duscha. Det betyder att jag måste hinna en totalkur med mina dreadlocks - eller dreadnest - innan jag kan visa mig på jobbet imorgon. Tre larm ställda. Ämnena för dan varit utanförskap, svek och hat. Yxpihu.

Oops där kom den

Har inte frågat ut återvändarna från diverse kräk- och flunsaretreater hur symtomen var eller vad som hände. Men många har varit sjuka. Kanske tänkte jag i fredags att jag varit vintertrött och låg men "att jag i alla fall inte blivit sjuk", men så får jag inte tänka. Då slår det ofelbart till.

Det finns ju grader av illamående, men det är svårt att jobba eller göra nåt när man mår illa även det bara är molande magont ihop med illamående. Efter några vistelser på sjukhus med stopp i gallvägarna vet jag hur riktigt illa illamående kan kännas, för det var alltid med pytonillamående en attack började. Men magen var ju inte inblandad.

Det här har definivt med magen att göra.

Jag brukar jämföra med hur sjuk jag var när syrran och jag skulle åka hem efter två veckor på barbados. Om nån sa något snällt för att pigga upp och jag log lite, då kräktes jag direkt. Jag mådde ap-illa på stranden, i taxin, fick avvika från incheckningskön två gånger för att kräkas, och från säkerhetskontrollen en gång. Låg sen som kolli i vänthallen med dundrande huvudvärk och feber och taxfree-shop och annat tjafs fanns inte på agendan.

Med hög feber på arlanda efter tolv timmars flygning varav fyra i storm längtar man bara hem och vill inte bli utvald för två timmars genomsökning av tullpolis på Arlanda efter karibiska droger. Men så var det den gången.

Så egentligen har jag det rätt bra.
Andra bloggar om magsjuka, barbados, vinterkräksjuka