Inkapslad i det torra

Om man somnar utan täcke i ett kallt rum märker man att man inte fryser så länge man ligger blixtstilla med sin lilla aura av kroppsvärme intakt omkring sig. Så snart man rör sig lite vispas värmen iväg och man fryser.
Så är det med min förkylning. Sitter jag alldeles stilla i sängen är det nästan ökentorrt. Går jag iväg på toa eller hämtar vatten är det tjoho och tjohej vad jag låter och jag fastnar i en loop av att nysa, snyta mig, nysa, snyta mig.

Ölmässa eller firande av sonens 24-årsdag blev inget av med. Och jag bävar inför att behöva gå till ica om en stund, före nio. Måste köpa toapapper, hushållspapper, servetter. Men jag inser ju: Det är inte bara mjölk som saknas, det finns ingen mat hemma över huvud taget. Det är tomt till och med på reserverna. Ingen pasta, inget ris, inga tomatburkar, inget knäckebröd.

Annars hade jag bara suttit här helt stilla och inkapslad i sängens löv.