Nähä, tänker jag: Från att inte ha vetat att människan inte ens finns här i världen får jag veta någon liten anektdotisk detalj från personens vilda liv i ungdomen på interailresan eller studenttiden i USA, och man förstår att nu är det verkligen andra bullar och slut på det roliga.
Dalagatan med Eastmaninstitutet och Vasaparken i bakgrunden.
Det ni inte ville veta om mig (hrm.. eller redan vet) är att och att jag för evigt kommer ha födelseort HÄSSELBY i versaler passet. Där bodde jag, skriker jag ju varje gång jag åker förbi med tunnelbanan, i punkthuset längst bort på tredje våningen. Och hela intresseklubben antecknar varenda gång, en gång om året.
I 2,4 år bodde jag där, och när brorsan födde flyttade vi in till stan, till Mannen-på-taket-huset, där vi ibland lekte kull på taket (däruppe ja) - eftersom nån unge alltid lyckades hitta den åtråvärda vindsnyckeln.
Bodde nästan hela 60-talet vid Odenplan. På bilden står jag vid pappas bil med en tant, och tanten är min då typ 22-åriga moster. Tänk er. Man var vuxen lite tidigare då, och så fort man blev gift blev det små tjuriga barn som störde.
Nu är det inte helt omöjligt att det blir byte till Vasastan. Lattemorsorna vill ha större och barnvänligare - på väg mot villan. Precis som mina päron gjorde. Liten liten i förort, nåt i stan, ännu större i stan, och så jävla villa + skilsmässa, och liten liten igen.
Andra bloggar om: Stockholm, Odenplan, Mannen på taket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar