När jag hade testat liiiite för många droger kom nån i gänget på att man kanske kunde "medda" och bli lika hög på mediation, som de där skitdyra drogerna. Varför inte?
Introduktionerna skedde helt gratis i en lokal i Gamla stan. Kul kul. Sitta i ett rum på golvet med 20-30 jättevuxna som inte klagade, och inbäddad i känsla och rökelse. Plötslig blev man medveten om hur alla luktade och lät, hur man andades in och ut, och kände närvaron i rummet, fastän man inte visst vilka de andra var.
Nån gång senare fick man en tid inbokad och blev "initierad", hum-hum, babbel-babbel, hum-hum, och så började ett enda ord shantas som man skulle tänka, ta in, och tänka själv. Mmmm. Mmmm. Mmmm. Mitt ord.
Det är klart jag har mitt eget mantra, som dom sa att man inte fick berätta för någon annan. Det skulle aldrig sägas, bara tänkas.
På tre-fyra månader sista terminen i nian steg min högstadiebetyg från 2,7 till 4.4. Jag kom helt enkelt ihåg det mesta jag hörde och sånt jag skrev ner. Jag behövde inte plugga. Det var till och med lite läskigt hur enkelt det här med koncentrerad närvaro blev.
Men "medda" fick man inte göra hemma, blev oavbrutet avbruten trots skyltarna på dörren att ingen fick störa. Gjorde det alltså på tunnelbanan. Blundade.
Sen blev jag förkyld och la av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar