Jag korrläser ofta andras texter i jobbet och ser ALLT. Försöker då skilja på vad som är stavfel eller konstig meningsbyggnad eller rytm från vad som är skribentens eget uttryck, som jag inte ska peta sönder eller ifrågasätta.
Jag ändrar verkligen så lite som möjligt i andras texter.
Värsta gången jag själv blev korrad var det i word. Jag hade skickat in en text för korrläsning och fick den tillbaka, med varenda ord, och faktiskt varenda mening totalt rödmarkerad, och alla stycken i texten flyttade i ordningen.
Skickade i deppet samma text till en mer erfaren subeditor i samma gäng, och han ändrade bara typ 30 procent av texten, och jag fick lite självkänsla tillbaka. Allt var inte fel ändå.
När jag läser andra texter försöker jag läsa in.
Men min egna texter kan jag läsa igenom hur många gånger som helst utan att se egna konstigheter och skrivfel. Inte så farligt här i bloggen, där man kan korrigera stavfel och sånt i efterhand som man vill, men när jag skriver snabba kommenterar i andras bloggar märks det vilken slarver jag är. F*n, kan inte... redigera.. hielp. Inget blir bra utan redigering, eller hur??
F*n. (fy fan vad hemskt att se på när något går i tryck med okorrigerbara fel som trycks i hur många ex som helst)
Att ändra i andras texter är ju känsligt, även om nu du har den uppgiften att korrläsa.
SvaraRaderaMin chef som ibland måste skriva under en del dokument som jag producerar har en fruktansvärd ovana att ändra i själva texten för att hon vill ha det på sitt sätt inte för att det direkt är fel.
Då tappar jag all arbetslust kan jag säga.
Det är så svårt när det inte gäller uppenbara stav- eller meningsbyggnadsfel. Kommatering kan vara knepigt till exempel. Jag tenderar att skriva väldigt långa meningar, där många kanske skulle ha valt att dela upp i stycken. Smaken är som baken.
SvaraRadera