22 februari 2008

Tycker inte om att dö en smula

Nu är det gnäll, men jag kände idag vid 5-6-tiden att luften gick ur.

Kände mig plötsligt väldigt trött framför datorn. Det började sticka i armarna och känseln i läpparna började försvinna, och när jag lite senare la mig och höll på att somna ryckte jag till och trodde jag höll på att dö. Jag är van vid det. Har alltid, och då menar jag så länge jag minns det, haft problem att somna. Men inte sova-problem. Om jag somnar sover jag och är väldigt svårväckt.

Det är insomningsögonblicket som antingen inte kommer - eller slår slint: Det känns som att ramla över en bergskant och faller handlöst, eller att halka och ramla baklänges och falla, och så rycks man upp med mardrömshjärtklappning - precis som om man fallit på riktigt och precis ska kraschlanda.

Jag tänkte: Nu ska jag pigga upp mig med att skriva en lista på grejer jag stött på idag som jag inte tycker om - men dit hör faktiskt listningar. Säg 5 saker du inte gillar, beskriv dig själv med tre ord, bästa låten just nu... No way.

2 kommentarer:

  1. Det där mittimellanstadiet måste vara en slags port till en annan dimension! Jag har en gång, bara en, lyft från sängen och svävat över den i flera minuter. Väl medveten om vad som hände men ändå sov jag.....Så vaknade jag med ett ryck och ramlade ner i sängen igen. Med hjärtklappning.

    Ehm.....

    SvaraRadera
  2. Hej, oj oj, så långt har jag aldrig kommit!

    Experimenterade en del med meditation när jag gick i högstadiet, och då var jag med om lite saker som inte riktigt låter sig sägas.
    Men det var t ex kullerbyttor. Jag satt och mediterade, vet precis var, och jag kände att jag under meditationen lyfte en aning från sängen jag satt i, och så snurrade jag långsamt långsamt baklänges ett helt varv i luften, långsamt, tills jag var tillbaka i samma läge som innan. En gång satt jag och blundade, och någon började prata med mig i rummet (som var ett mörkt garage i huset jag bodde i). Tänkte: jag kan inte öppna ögonen nu, så jag håller dem stängda, och så såg jag.. rakt genom stängda ögon. När jag insåg att jag SÅG ALLT fastän jag blundade ganska hårt så försvann det. Förstås.

    Jag brukar ta till den där meditationen lite då och då, och kanske för sällan. Mest när jag känner att jag börjar få en panikattack och har glömt att andas en tid.

    SvaraRadera