Isch.

På gränsen till uppror. Absurt att sitta på kontor och frysa. Läsk och mineralvatten, som vi hade fritt i förra lokalen, är bortrationaliserat, kontorskaféet stängt och kaffemaskinen trasig.
Grät mentalt en skvätt på hemvägen - utom då jag somnade till och väcktes till fyllon som bråkade "...jag ska slå ihjäl dig din jävel...", öh, jävlar, host-harkel, jävla, jag ska slå ihjäl dig..


Mannen mitt emot pratade med sig själv och kunde inte sitta still, och resten satt med lurar, i sin egen värld. Om jag inte hade varit rejält ovän med mina koss-lurar (som tappar ena puffen hela tiden) hade jag också suttit med musikspelaren.


Somnade nästan direkt hemma, men det var klinkigt och svårt att sova till Vagabonden, Chaplinfilm. Fick kramp av den. Stumfilm är inte nåt som passar att sova till. Sen såg jag Retreat - den raka vägen, (1 av tre program från BBC) som tog upp den mer andliga sidan av islam, som kanske ställde begreppen på ända för en bokstavstroende som vill veta exakt vad som är rätt och fel.

Skälet till att jag lämnade det försoffade tv-livet för ikväll var reprisen av Britt Eklands dag på slottet. Hysteriskt och krystat med en Britt som styrde och ställde och visste bäst, ungefär som min gamla gymnastiklärare. Klapp klapp klapp, OK flickor, nu springer ni tre varv runt skogen. Nog med sånt från barndomen, alla lärare, mammor som kammade hårda tofsar, en massa chefer.. isch.