Bloggen har ibland en rent terapeutisk funktion för mig. Skrivandet får mig att lättare kunna reda ut trassel i känslor och händelser. Fyra texter är på gång. Liksom på dansgolvet blir jag lätt påverkad av andra, och börjar härmas. Börjar fundera på andra ämnen eller hur jag själv tycker om något som jag läst i en blogg, och plötsligt är jag ute och flummar runt och har tappat ursprungliga tankar.
Märker att jag ofta har dussinet teman på gång samtidigt, och ibland lite olyckligt blandar två-tre av ämnena huller om buller i samma text. Eller börjar på en ny innan den tidigare är klar. Och sen glömmer den gamla helt.
Tur att publicerandet är en aktiv handling. Tänk om verktyget autosparade och autopublicerade. Då skulle man kunna ligga lite risigt till ibland.
Nu får texterna ligga till sig, åtminstone över natten. Nu ska jag läsa. -- Fel. Nu ska sova, heter det visst.
Ja nån autopublicering skulle man VERKLIGEN inte vilja ha *rys* Har förresten en liten hälsning till dig på min blogg:-)
SvaraRadera