Stötte ihop med en klasskompis från gymnasiet i helgen och vi ska ses framöver. Han kände igen mig på rösten.
På 15 sekunder lyckades jag sammanfatta mitt yrkesliv: 10 år där, 7 år där, 8 år här. Och det lät riktigt bra. Skenet kan bedra. Inser att jag jag blev ordentligt nedvärderad och ersatt av en mansperson på jobbet för 8 år sen, och några månader efter lite olyckligt dumpad i ett föhållande. Sen dess har barnen blivit unga vuxna, eller vad man nu ska kalla en 18-åring och en 22-åring. Situationen är verkligen helt annorlunda och förutsättningarna att ändra kurs egentligen ganska bra.
Måste tänka om. Men inte på det gamla inkörda sättet, för det funkar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar