Den nakna sanningen

Fem saker påstod jag här, men en var lögn. Tack för era gissningar.

1. Jag var med i ett gäng som kallades "Balla barfotagänget". Vi jagade killar, snodde deras tennisbollar och slängde upp dem på skoltaket.

Det är sant. Balla barfotagänget var dock inte ett namn vi hittat på själva, utan vad andra föraktfullt började kalla oss. Anna var inne på rätt spår: nåt sånt kan man bara inte berätta, och TrickyTricky tyckte inte heller att det stämde riktigt. Men sant var det.

2. Träffade fotbollspelaren Pelé i München 1974 och han fyllde mig och min tågluffartjejkompis med vin och bjöd med oss upp på hotellrummet.

Ja, vi lät oss bli bjudna på vin, och tvingade också Pelé att bevisa sin identitet. Vi trodde inte han var han först. Pelé och hans polare var på tok för gamla för oss, och vi smet. Våra killpolare i Sverige blev upprörda och tyckte antingen att vi skulle ha "ställt upp" respektive "tagit chansen". Det beror visst på hur man ser på sina idoler. Året var definitivt -74.

3. Hade egen body guard under en av mina campingsemestrar i Cornwall, och betalade självklart i natura.

Ja. Han var campingvakt och bodde med sin collie i husvagn på campingen. Jag flyttade ifrån mitt sunkiga dyngvåta tält till hans uppvärmda bostad, med flanellakan i sängen. Kände mig ompysslad och trygg, och tyckte just då att vi var ihop. Självklart. Så snart jag åkte förstod jag att jag inte alls varit speciellt kär, utan bara ung och huttrig.

4. Jag har gästspelat som gudinna för pilgrimerna i Rishikesh när jag var 19.

Det är sant, men det var mycket pinsamt. Kände mig ovärdig hyllningarna som helig. Jag hade de rätta attributen: Inga som helst ägodelar (med mig just då), inga skor (för sandalerna var stulna) och skulle som dom med färjan över Ganges till templen. De var många, pilgrimerna, och antagligen helt förundrade över att en så gammal kvinna (sadhu-look och långt vitt solblekt hår) kunde se så väldigt ung ut, och de föll på knä och sånt.

5. Jag har inget körkort, men lärde mig av ölänningarna, att det inte är nödvändigt om man "bara ska köra". En gång på autobahn tog jag över ratten på en skenande långfärdsbuss när föraren hade nickat till och tappat kontrollen.

Nej, jag har inte tagit över nån bussratt, även om jag var beredd. Det var långt innan jag övningskört familjen runt-runt i högersvängar på Öland. Sanningen om bussresan är att jag satt i timmar och höll en mycket sömnig chaufför vaken genom Tyskland och Belgien på natten under en långkörning mellan Aten och Amsterdam. Jag satte mig bredvid honom vid förarsätet.
- Go away, sa han. Go back to your seat.
- No. I will sit here and keep you awake.
Han blev väldigt irriterad. Varje gång hans huvud föll mot ratten såg jag till att bråka så att han inte somnade.

Så kan det vara. Jag är impad av "m" som direkt förstod att jag ljög om körningen.
Det gör jag alltid, nämligen. Säger att jag kan köra. M kanske känner mig?