Dags att radera det så kallade x-et?

Tycker inte om att prata engelska på telefon men igår bestämde jag mig att använda pendeltågsresan till att ringa honom och fråga varför han blev, som jag uppfattade det, så förbannad på mig. Jag vill slippa gå och fundera på det.

Han var verkligen fortfarande arg. Ilskan sprakade. Han tyckte jag betett mig som skit på puben på Portobello Road. Jag tyckte precis detsamma om honom. Det är plågsamt att gå ut med någon som sen vänder ryggen till och låtsas att man inte finns där. Och jag tänkte att han alltid betett sig så i publika sammanhang: att han skämts för mig.
Jag föreslog att vi skulle köpa en flaska vin och gå till hotellet och snacka lite och sen gå ut och käka med dottern. I telefon igår påstod han att jag tvingat honom att köpa vin och följa med till the fucking hotel, som om han skulle vilja nåt så tråkigt.

Han sa ungefär att här kommer du till min stad och förstör för mig när det är karneval och allting, och drar med dig "your whole fucking circus". Kul kille. Kanske kul för andra, men inte för mig.
Livet är för kort för att behöva bli indragen i andras jävla problem, resonerar han. Men det är inte kul att bli betraktad som ett problem. Å fy fan, ska man behöva prata med människan också...

Dags för radering.