Trappgränderna överallt

I byn Chora på Ios går man upp och ner i trappor hela tiden. Varje trappsteg har sin egen personlighet och inget steg likt något annat. Det gäller att ha huvudet på skaft.

Vilket jag inte hade. Pratade med någon och flög i gatan. Det var ungefär här, fast på natten.

Dunderbula på Ios

Hade inte världens tursammaste semester men får vara glad ändå. Jag är ju hemma nu. Egna sängen känns som ett paradis, så som den bara gör efter en hård resa.

Förutom att det blåste hela tiden och var svinkallt första veckan så fick jag redan sjätte dan en ordentlig smäll i huvudet. Och det var vindens fel. En liten sladdrig plastpåse blåste in under klacken i bytrappgränden och jag föll baklänges på bananskalsvis. Bang. Bakhuvud mot sten. Blod. Ispåse och sen eskort till bydoktorn.
- Ok, sa doktorn. Du verkar helt ok. Inte sprucket, inget ska sys, du pratar klart, minns fallet, har ingen yrsel och ser bra.

Han sa inte att jag ser bra ut, men nästa dag sa jag till polarna att doktorn var riktigt snygg. Så nåt hade nog hänt därinne i alla fall. I huvudet alltså.

Bulan blev stor som en tennisboll. "Fint" tyckte sjuksköterskeväninnan när hon kollade såret under nån vecka. Det är nog bara sjuksköterskor som tycker att sår kan se fina ut. Får se vad vårdcentralen säger imorgon.

(Om ni tycker att jag efter semester börjat skriva konstiga saker så vet ni nu varför)

Tillbaka från blåshålet Ios

Det blåste så mycket i Grekland i år att jag åkte hem lite i förväg. Därför är jag redan här igen.

- The wind make you depressed, sa Nikos på restaurangen Seven Eleven på Ios.
- It makes me mad, påstod jag. Sen fick jag ett anfall på plats.
- Only panic, lugnade Nikos. Not dangerous. Try to eat your food.

Nikos berättade att det inte blåst så hårt och ihållande i juli på 22 år. Andra drog till med 50 år. Blåste ordentligt gjorde det i alla fall.
Skönt att vara hemma och pusta ut.

Men kite-surfarna på Pounda beach på Paros var nöjda.

Minnas mer rätt

Det så kallade x-et ringde igår före matchen England-Portugal och var uppspelt. Sen hördes han inte av. Brasilien åkte också ut. Det blir inte alltid som man tänkt sig. X-et sa igår att han jobbar med sig själv och sin [brist på] "honesty". Undrar om han var riktig ärlig om det.

Min mor tror alltid att allt gå åt pipan. Varför skulle det inte göra det?
Ibland får hon rätt. Det är det hon kommer ihåg. Hon minns ju inte det hon inte minns, förstås, men det blir lustigt när hon också påstår att hon alltid har rätt och har så bra minne. Extremt bra minne.

Vart jag ville komma med det minns jag inte.

Very clean. Pool. 35 euro. Andaxi?

  

Några dar blir till ingen, Santorini imorgon

Fick några bonusdagar hemma och ledig före resan.
Hemmets skick har varit uppenbart.
Skippade Roskilde. Skippade anhalt Köpenhamn. Nu åker jag direkt på Santorini imorgon kväll.

En del Hatar Santorini, andra Älskar ön. Jag vill inte stanna på Santorini, men en kväll i huvudstan Fira har jag inget emot. Hamnen Athina är bland de sunkigaste i ö-världen. Ändhållplats för båtar, ett jävla hassel när båtarna kommer in och rumsuthyrarna atackerar.

Sist släpade vi oss av båten och satte oss, syster, dotter och jag på kafé. Vi orkade bara inte jiddra. Vi struntade i precis allt. Semestern var i stort sett slut. En natt på Santorini och flyget hem direkt på morgon.
Hamnen tömdes. Hotelbokningskontoren slog igen. Bussar och minibussar åkte iväg med sina svettiga passagere.

Det är då det händer. En gubbe kommer linkande. Undrar. Undrar varför vi är kvar. Vi tittar ointresserat mot horisonten och suckar. 35 euro säger han. 3 people. View. Pool.

- Ok, ok, ok, andaxi, säger vi och åker med.
- Andaxi, säger han.

Missar flyg och hela paketet

Jaha, nu går mitt flyg från Arlanda om en halvtimme. 14.55. Har just varit och handlat jordgubbar, kaffe och mjölk på Ica. Tänker inte åka. Är för trött.

Har verkligen överbokat: Flyg Stockholm > Köpenhamn. Köpenhamn > Aten. Aten > Paros. Och båt från Paros som ska klaffa precis. Fyra etapper helt i onödan.

Har istället köpt biljett Stockholm > Santorini och åker om några dar. Flyget går 19, kommer fram midnatt. Sen ska jag titta ut över Calderan och sova. Från Santorini tar det nästa morgon en timme eller två till ön.

Är tydligen alltid ute för sent.

PMS-prenumerant

Det var inte mental breakdown. Det var PMS, som kom som en månatlig prenumeration på ett kvinnostraff som ska genomlidas för att man inte vill eller kan vara gravid jämt.

- Ja JUSST det, det måste ha varit PMS igår när jag grinade så.

I detta naturens egna lurendrejeri ingår att man varje gång är totalt ovetande om vad som ska hända och inte känner igen tillståndet ens när det är som värst. Först när mensen börjar drippa släpper det.

- Aldrig mer PMS ska man tänka. Jag måste ut på bygden och bli gravid snart!

Man ska ju vara gravid nuförtiden. Det ser man på Odenplan. Stora utspända kvinnomagar överallt. Tjejer som vankar omkring inåtvänt och självgott bara tänker på sig själva, på vad de ska äta, och på vad barnet därinne ska heta. Sen sitter de på fik med barnvagnarna, och bebisarna förstås. Och äter och äter och äter.