Jag tror alla går omkring och tycker och tänker en massa.
Men alla tänker inte högt och säger inte allt som faller dom in, som tur är. Och en del är tyvärr för tysta. Själv har jag ett helt koppel av åsikter, men knappt några åsikter, som är så unika att de inte kan eller redan har formulerats bättre av någon annan. Med det menar jag inte att de som hörs mest och starkast och får mest utrymme är mer värda att lyssna på.
Det som är intressant är när åsikter, insikter eller idéer presenteras så att andra får en tankeställare och kanske tänker om eller får ett vidare perspektiv, eller att det skapar en rolig debatt. Men när folk med helt vridna åsikter lyckas få genomslag är det förstås inte alls lika trevligt.
Ibland hör jag till gänget som är trötta på åsikter helt enkelt, andra gånger håller jag på att spricka när jag läser bloggar eller artiklar, och skulle vilja skriva, men har inte tiden att formulera en bra kommentar.
Det finns frågor jag inte har några åsikter om, men ibland förstår jag att jag bara har en massa antipatier som jag egentligen inte har fog för eftersom jag inte är tillräckligt insatt i ämnet. Kan vara oerhört irriterad på hela terminologin kring frågeställningarna, som när det gäller feminism till exempel. Ibland är jag väl insatt, men har blivit osäker på vad jag själv står, och förstår att folk i allmänhet har högst unika mixar av åsikter som inte alls passar inte i de medialt spridda huvudfårorna.
Jag är glad att jag har en privat blogg, där jag som person inte är knuten till ett parti, en intressesfär, en förening eller företag, där man måste hålla lagom balans till det egna gänget och egenintressena, men ändå försöka vara personlig. Det finns en hel del minfält och gråzoner att hamna i. Som privatperson måste man å andra sidan också balansera på gränserna mellan vad som anses ok att berätta och vad man kanske borde hålla för sig själv. Lätt är det inte...
Tänkte försöka bli ett snäpp mer öppen. Försöka i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar