Med blicken mot fjärran. Med blicken mot skärmen. Min morgonträning. Ska vara bra för synen att växla.
Fjärran är trädtopparna längst upp på Tantoparkens berg. Träden mina vänner. Håll ut håll ut, tänker jag. Det får inte bli som med fåglarna. Att de bara försvinner en efter en. Var förut irriterad på gråsparvsgängen som fräckt hoppade in på vardagsrumsmattan så fort jag tittade bort. Nu ser man inte en enda fågel.
I september förra året höggs två skogslönnar utanför min balkong ned. Deppade ihop. De tog den enda friska lönnen av misstag. Kvar står en trängd stackare som redan tappat varenda löv.
Jag har inte fått någon förklaring av någon vart fåglarna tagit vägen. Till och med de tre mest uthålliga koltrastarna verkar ha gett upp nu. Hoppas min känsla att fåglarna håller på att försvinna för gott är helt fel.
De kanske bara har flugit söderut, de kanske längtar bort precis som du, men har lättare att dra...
SvaraRaderaJo. Men jag har sett utvecklingen här på 5 år. Jag bor vid en park och även på vintrarna har ett rätt stort gäng stannat kvar tidigare. Nu verkar alla ha dragit.
SvaraRadera