Tillbaka från turkisk vecka

Hemkommen från Alanya där klimat var civiliserat. 22-27 grader varmt.

Skrev inget. Läste inget. Besökte inget internet-kafé. Gjorde inga utflykter. Var inne i centrum 3 kvällar, men hittade aldrig gamla stan. Och vi lyckades inte ta oss upp till och se utsikten från berget mellan stränderna heller. Det räckte så gott att bara få vara utomhus vid havet.

Man slappnar av när man slipper skydda sig mot väder och vind hela tiden. Hörnbalkong på 6x13 meter med lite havsutsikt är inte heller så dumt. Ett stenkast till strand och strandpromenad är skönt. 10 meter till minimarket perfekt. Bra restaurang med vattenpipsexperter på andra sidan gatan. Finemang.

Lördag, söndag, måndag: Sol
Tisdag: Molnigt på förmiddagen, sol på eftermiddagen
Onsdag: Sol
Torsdag: Sol tills regnmolnen kom in vid 3, regn hela kvällen och natten.
Fredag: Åskväder och regn, uppsprickande och sol från 1
Lördag: Strålande avresesol, förstås.

En vecka går snabbt. Imorse vid nio var det ihoppackning av vattenpipor och kuddfodral och bussavfärd från Alanya mot flygplatsen i Antalya.

17.10 landade så ungarna och jag på Arlanda till sedvanligt charterhandklappande. Klart man är glad att landningen gått bra, men man är inte i hamn förrän man har fast mark under de egna fötterna, anser jag.

Ankomsten till nya delen av Arlanda känns avslagen och ovälkomnande. Logistiken rent absurd. Total oservice. Helt avfolkat, helt fantasilöst. Man blir så irriterad. Långa korridorer utan transportband. Långt och trångt köande till passkontrollen. Därefter trappor till bagageutlämningshallen med 300 pers i tredubbla led vid ett underdimensionerat band. Därefter ytterligare ökenvandring till tull och sen oproportionerligt liten ankomsthall med ett fik. Det är visst så vi ska ha det i Sverige. Långa transportsträckor i ödemark till nästan ingenting, där alla ska göra allting exakt samtidigt.