Faserna i en kris är chock, reaktion, bearbetning och nyorientering.
Man fattar ungefär i vilken fas man är i när man plötsligt tänker:
- Lägg av nu brorsan, nu måste du faktiskt komma tillbaka och berätta precis vad som hände! Det är ju kaos här!
Tänker på hur illa jag mådde över kylan, mörket och vardagen redan före tsunamin, stormen och brorsans plötsliga försvinnande.
Kände mig fastlåst, lurad till att leva såhär instängt, alternativt frysande därute i kylan.
- Inte en vinter till i det här landet, tjatade jag. Jag är allergisk mot vinter, vindpinade kontrorsområden, och sjukligt dominerande inomhusliv.
Så tjatar jag på, vinter efter vinter. Det känns så nu också. Bara mycket värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar