Kan man vara nån?

Nej, jantelagen handlar det inte om. Som ny bloggare (heter det så?) och alldeles nybliven bloggläsare kan jag undra om det ens är möjligt att vara anonym. En del av mina polare vet nog vem coola morsan är, men dom känner inte till den här sidan än, tror jag.

Har egentligen inget intresse av att dölja något. Känns snarare som att jag måste få berätta en historia... så småningom. Är en person som aldrig velat stå i nåt rampljus, utan drar mig gärna undan ensam på platser där inte ens jag själv vet riktigt vem jag är. Just för att få veta.

Blev extremt upprörd av att höra om våldtäkten på 15-åringen i Liljeholmen igår. I den åldern förstår för få tjejer hur bedrövligt riskabelt det är att gå ensam hem, träffa fel killar eller bli lite full på fel ställe. Eller ta fel taxi. Blev själv hotad till livet i en helt "normal" taxi mitt på blanka förmiddagen, på väg hem från Arlanda. - Jag vet var du bor, sa svinet.

Men våldet och hoten kan slå till mot vem som helst, när som helst. Jag är rådvill. Vill inte acceptera ett klimat som är så jävla illa att man måste prägla sina barn med att de inte ska lita på någon.