29 mars 2009
27 mars 2009
24 mars 2009
100 kartonger i kubik
Hur mång kubik förrådsutrymme behövs om man behöver stuva in 100 flyttkartonger som har måttet 60x38x44 cm? Enkel matematik? Förra gången jag flyttade tog det tre veckor från flyttbeslut/kontraktsskrivning till själva flytten. Jag hann inte gallra, men satte lappar på lådorna i alla fall. Nu är det mest en fråga om att både hinna gallra, renovera och hitta nånstans att flytta.
Labels:
hemmaliv,
livsadministration,
livsstil
Hemmets tröga matematik
När vi flyttade in här för snart 10 år sen var det med 115 flyttkartonger.
Om en flyttkartong motsvarar 4 kassar med saker, hur många dagar tar det då att bära ut (och ge bort) lösöret om man lyckas ta med sig en kasse om dagen?
Hur många dagar tar det om man bara lyckas bära ut en kasse varannan dag?
Om en flyttkartong motsvarar 4 kassar med saker, hur många dagar tar det då att bära ut (och ge bort) lösöret om man lyckas ta med sig en kasse om dagen?
Hur många dagar tar det om man bara lyckas bära ut en kasse varannan dag?
Labels:
hemmaliv,
livsadministration,
livsstil
20 mars 2009
Vårtecken?

På golvet i kista galleria efter oändligt med tekniskt småtrassel på jobbet. Är halvt slut. Inte helt. Mår bättre än i början av veckan i alla fall. Men det säger ju inte mycket, 'om du förstår vad jag menar', som man säger i kista, efter varje simpelt påstående. Retardos med hybris har sin charm och fyller ut med 'preciiis'.. Fällan är att man själv känner sig obefogat överlägsen.
19 mars 2009
15 mars 2009
Kritviktigt och grusligt tråkigt
Himlen är kritvit och gör sig inte på bild mot kolsvarta och ledsna träd bland snöblafforna. Grus. Tundra. Kråkor. Gråstavar. Klumpskor.
Det är medioker melodifestivalbaksmälla och nu ska överkonsumtionen sonas med grusgång. Så långt från dansstegen på scenen man nånsing kan komma. Varenda folksteg dras i grus. Jag ser dem inte, de bara hörs. Det låter för jävligt.
De osynliga drar sig fram i gruset med sina promenadsgympadojer denna fula dag. Det är hemulerna som är ute. Hur de än tränar går de som stubbar. De springande hemulerna visar hurtighet och styrka, men är lika klumpigt som gångarna. Det är liksom hopplöst kroppslöst det hela.
Nu ska jag ut. Får sätta solbrillor på så att jag slipper det kalla ljuset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















