kommer en gång i timmen ungefär, alltihop, fast också extremt förkyld och ögonen rinner av sig själva..
Det är lättare att låta sig bli kränkt, än att kränka själv och rasa fram med egen fana.
Fattar det inte, dra, gör vad du vill, säger folk, och fattar inte att jag behöver vara hemma någonstans också. Även jag. Även andra.
Sen fick jag sällskap av Å. Så pratade vi lite av våra tråkigheter, med kommande begravningar, vintern, mammabelägenheterna.
Å verkar inte längre tycka att Buenos Aires verkar vara realistiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar