Svetten sprutar: min tid som duktig på diverse filhantering är slut, mitt tålamod..
Jag har en del unika bilder, och försöker lagra dem säkert, ska flytta dem, backupa allt från 2003 och framåt, men de kopieras till ett annat ställe, filer kraschar, hårddiskar går sönder, datorer likaså, och filhanteraren känner inte av om man har exakta kopior av samma fil, eller om det är olika filer men samma namn. Och ibland får man samma fil men en timme diff på när de skapades.
Började systematiskt säkerhetskopiera allt till en jättehårddisk förra våren, men det är den hårddisken som pajat och jag försöker nu hitta det som räddas kan och kopiera till ny disk.
Så tråkigt. Men stressande att ha jobbat med bilder hela sitt liv och inte kunna göra något av dem.
Förresten har jag ny kamera. Igen. Billig, kompakt. Kanske ok, kanske inte.
Det spelar ju ingen roll om man inte använder bilderna.
Men dottern tycker jag ska fortsätta ta bilder - om jag tycker att det är kul. Ja, jag gillar att fota. Det är ett sätt att se på saker. Man koncentrerar sig på upplevelsen och stänger av bruset.
Gör någonting med dem! Förstora, rama in. Beställ på linneväv. Täck en vägg med dina bästa. Gör fotoböcker till dina barn. Album ;P
SvaraRaderaPrecis vad jag velat göra. Vill också skriva om Stockholm och stadsplanering, från mina vinklar och "spar på bilder" för att kunna göra nåt. Jag har inte packat upp från flytten, och det känns nu som att jag inte bo kvar här och har än inte någon arbetsplats för bilder, projektioner och sånt jag tänkte hålla på med.
SvaraRaderaMen men. Man får vara glad ändå. Är glad/ok nån stund per dag. Inte som andra hela dagar eller inte. Småtaggigt, som ruggig sjö.