Förstår verkligen idén med att åka iväg och samla ihop sig. Speciellt efter att ha samlat intryck och levt med någon slags kris så länge. För fem år sen när jag startade bloggen var skrivande en ventil, nu är skrivandet inte ens möjligt, tidsmässigt. *Nån rad på facebook var femte dag eller fem kommentar var femte. Jag har mer att skriva om än nånsin och måste tydligen alltid alltid alltid hålla på med det jag är sämst på. Inget av det jag kan. Eller trodde jag kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar