Lyssnar ju rätt ofta på P3 kultur, men uppfattar sällan vilka personerna som diskuterar eller intervjuas är, men det är ett bra program, åtminstone då jag lyssnar. Träffar så få tänkande och tyckande personer i vardagen, så jag behöver lite stimulans.
Nu diskuterar de verklighetsuppfattningar och var som är "konsesusverkligheten". Alltså den verklighet många kan enas om är verkligast och verkligen verkar existera.
Nja. Skilda världar träffar man varje dag. Att som kvinna sitta nästan helt naken på ett stadshustak mitt i stekande sol skulle troligen uppfattas som ett brott mot all sans och sedlighet eller brottsligt, om det var i Afganistan, till exempel. Här uppfattas det som rätt normalt, men inte helt och hållet. Jag blev både igår och idag uppbjuden på en sån session, men tackade nej. Sitter hellre på en brygga vid vattnet. SÅ jag är alltså lite mer normal, kan man säga, enligt den syn jag tror de flesta har.
Tidigare i P3 kultur rapporterade en Märta om sina försök att ta bort sig själv från Internet efter en episod där mamman la sig i hennes privatliv på facebook. Mina egna föräldrar är inte ens i närheten av något internet, så själv är jag lugn, men jag funderar på motsatsen. Hur man faktiskt gör sig närvarande och synlig genom att envisas med att finnas på nätet och inte bara försvinna. Tvärtom TA SIN PLATS. Synas i det publika rummet. Låta och stöka lite, även om det är i liten skala och ganska tyst.
Vem vinner mest på att medborgarna gömmer sig och håller tyst och är anonyma och jävligt försiktiga och inte vågar stå för vad de tycker? Rädsla och paranoja leder ingenstans. Det är bättre att dra ut de verkliga monstren i ljuset.
Läs även andra bloggares åsikter om konsensusverklighet, verklighetstunnel, livsstil,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar