Igår när jag höll i ett möte, så sprang folk in och ut i ett, och så fick jag dra vissa saker EN GÅNG TILL, och några av deltagarna var inte det minsta pålästa, och när vi gick igenom bild 3 av 6 avbryter den enda killen med ett jättebra förslag.
Det var bara det att andra haft samma tankar under tidigare möten, och idéerna fanns redan inritade i skisserna som ligger framför honom på bordet.
Märker att min talförmåga har koppling till adrenalin. Ju argare jag är, desto snabbare snackar jag. Är jag riktigt förbannad blir jag antingen altmer högljudd eller förtummad.
Han avbröt altså mmin snabbgenomgång av läget i projektplanerna och sa:
~ Men.. kan man inte göra så, och så och så och så istället.
~ Jo precis, men vi har..
~ Och så kan man göra si och så och si och så..
~ Vi har redan tänkt på det, det finns i..
~ Men om vi har det verktyget kan man göra bla-bla-bla.. och ta in bla-bla-bla, och så skulle man kunna..
~ Lösningarna och alla detaljer är just vad ni får ta fram förslag på - i projektet - och det är vilka som ska vara med i projektet vi ska prata om nu.
Lite irriterad var jag. Inte arg.
Jag är mycket medveten om att alla gör sina prioriteringar. När de hoppar över ett planeringsmöte eller springer iväg mitt i är det något annat de anser viktigare (och akut sjuka barn handlar det alltså inte om).
Plötsligt gläntar högsta chefen på mötesrumsdörren och frågar vad vi har för möte.
- Bra, kan jag vara med en stund, säger han.
Vad tror ni. Tror ni folk stack iväg på sina viktiga(re) jobbsaker då?
Jag blir inte bara irriterad på sånt, jag blir förbannad. Det är respektlöst och ingenting annat.
SvaraRaderaMinns när jag hade en presentation och en av mötesdeltagarna hade köpt en hund. En ful jävla hund, men det hör inte hit, vad som gör det är att hon tagit den med sig. Alla skulle såklart klappa den fula jävla hunden och sen jämföra med alla hundar de själva nånsin ägt. Bajsar han fint då..?
Jag bara gick...
Vad skulle du ha gjort?
Jag höll på att bli förbannad på mötet, men fick till det så att han tystnade.
SvaraRaderaAtt störa ett möte med en hund och att allt urartade i att mojsa med hunden skulle nog också fått mig att avbryta mötet, ganska snabbt.
Riktigt arg kräver viss tid av ansamling, tror jag. Jag blir dessvärre argumenterande, så att jag kan hamna i en roll där det låter som att jag sitter och försvarar mig, när det egentligen är de andra som är för oinsatta och därför agerar med skyla över det med att hitta på nytt, för att de faktiskt inte orkar sätta sig in i hur andra har tänkt. Och jag kan bli väldigt irriterad när folk tar jättemycket plats och ordbajsar utan att tillföra någonting över huvud taget.