En sån där dag då molnen ligger tungt och inga direkta krav ställs. Jag har låtit bli släktträffen på puben, fast det borde vara trevligt. Kände: Varför ska jag dit nästan varje gång när de flesta av de andra "kusinerna" struntar i det.
Tänk vilken släkt man skulle ha - om det hade haft nån betydelse. Men det är nog bättre att släppa tanken på de 21 eller 22 kusinerna, som man borde känna. Varför skulle just vi umgås? Bara för att vi är släkt? Vad i all världen skulle vi kunna ha gemensamt?
Var och en har väl sin familj, och som man bäddar får man ligga. Och vem har tid nuförtiden? Vi köper våra egna saker och de andra får skaffa sina, bara de inte stör oss. Man blandar sig inte i eller deltar, och man ser tydligen världen ur ett strikt parsamt perspektiv, vi och dom mot världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar