Mobilitet - bara larv

Sådär, nästan klar. Kommer bara en eller två timmar försent till festen den här gången. Förra helgen kom jag fyra timmar försent.

Personalfest. Förra missade jag helt. Den var i juni och jag var i Hultsfred och dansade i regnet, eller rättare sagt: visste inte om att det skulle bli dans och regn.

Det är just nu en väldigt tung och regnig decemberkväll, och idag har jag gjort mitt mobila test.

För 2-3 år sen gjorde jag ett liknande. Då blev jag portad på hotell fastän jag verkligen bönade och bad om att få betala för att använda min dator hos dom. Nej, jag var inte hotellgäst, så det gick inte.

Hotspots och wifi måste vara ett utagerat fenomen. Ingenstans kan man lätt koppla upp sig med en så kallad bärbar dator med wlan/wifi-kort, inte ens om man är beredd att betal. Man måste ha ett konto registererat hos en leverantör. Om man nu inte har ett jobb som pröjsat ett sånt abb, kan man ju inte koppla upp sig, och inte heller kolla på nätet var dessa hotspots finns, eller om det finns några fria. Inte ens google hittar hotspots i Stockholm när man söker på mobilen.

Om man både har ett jobb-mobilabb med mobb-surf, och ett privat-abb för kabeltv och internet då är man faktiskt inte beredd att betala för ytterligare ett månads- eller dyngskonto, som inte fungerar utom på spridda hotspots på konstiga ställen. Inte åker jag till Arlanda för att använda min wlandator utanför kontoret. Det tycks inte gå att spontant dra upp datorn och sitta nån timme nånstans och kolla nätet och göra några uppdateringar.

Stenålder, tycker jag. Tänk att behöva sitta med mobilen och skriva texter med tummarna och T9, när man skulle kunna ha en liten jävla portabel pc-filofax (max 500 gram) där man kan surfa, läsa nån nedladdad bok offline, skriva, fixa lite eller ladda upp eller ned bilder, lyssna på musik eller annat. Jag förstår inte vad problemet är. Tydligen ska man ha mini-apparater som mobiler - eller stora jäkla klumpar där man släpar runt på all programvara och företagshemlisar.

Trots allt, jag är bara en person, även om man ibland försöker vara mobil för jobbets räkning (och är t ex på kunders kontor och inte vårt eget, och inte kan få begära att logga in där) och ofta vill jag vara mobil som privatperson.

Men det fungerar inte. Det funkar bättre att jobba på distans från Thailand, som jag gjorde i februari, än härifrån Stockholms innerstad. Här måste jag antingen sitta på kontoret eller hemma. Där tog man den bärbara och pluggade in på nåt internetkafé och satt några timmar med bredband - och med sina vanliga applikationer, eller betalade för wi-fi per timme/dygn på de lite trendigare ställena. Nemas problemas.

Här är wifi tydligen bara tänkt för affärsresenärer som de leverantörerna föreställer sig ska sitta och jobba med excelark på flygplatsens lounge eller på hotellet - och i övrigt bara är ute efter populära låtar. Att plugga in dator och få bredband går inte. Ute i världen verkar det gå att ha kontoret på fickan och jobba (eller whatever) precis exakt där dom är.

Här är det lång väg dit. Inte speciellt moderna tider än.