Kommer hem vid halv tolv efter en trevlig dag och kväll, som abrupt sabbades av en före detta kollega (från 79-80), som bröt sig in i vårt sällskap och i våra samtal och krävde uppmärksamhet, och surnade över att inte få tillräckligt lyssnande. Han ville prata med mig, han ville prata om sig, han ville prata kärlek till vissa människor (som mig till exempel) och sin hatkärlek till Sverige.
Han var full, stank, pratade grötigt, såg lodig ut. Syrran, M-väninnan och jag fick inte prata med varandra eller några polare ifred. Han bröt in. Han tafsade på mig, började snacka om att han hade så mycket kärlek att ge. Precis efter att tjejerna gått tyckte han att det var fritt fram, men just då snackade jag med U och vi bytte telefonnummer, och före detta kollegan började surna ordentligt och hällde i sig en öl till. Sen började han snacka om knulla.
Jag fick nog och drog utan att säga hejdå åt folk. - Jag skiter i om du vill, jag vill inte. Fatta.
Hemma tomt. Ungdomarna svarar inte på mobilerna. Ringer och ringer och ringer. Scenariorna seglar upp. Grillfest, ungdomröj, medborgarplatser, kajkanter, nattbad.. Jag känner bara suck. Försöker trycka ner ångesten, sätter mobilen på laddning och alarm. Måste upp och jobba imorgon. Måste sova.
Är det så här början av juni brukar vara.
Vilket j-a pucko. Tyvärr finns det många sådana karlar. Kanske kvinnor också, fast jag brukar inte stöta på dem.
SvaraRaderaEgentligen är killen intelligent, men alkoholen slår ut allt vett. Det är svårt att fatta att det går att köra sig och sina relationer så ner i botten att man till slut inte får träffa sina barn.
SvaraRaderaHar man nått ditt finns väl antagligen all skäl att få supa vidare.
Jag förstår också att det ofta ligger en djup tragik, bakom sådant beteende, och såna människor. Men det finns ändå en man/kvinnorelation i det som gör mig upprörd; kvinnor förväntas vara den goda, lyssnande modern, och män förväntas ha rätt att prata om sig själva, och att ragga på alla kvinnor som de fattar tycke för.
SvaraRadera