Gång på gång hör man hur himla bra Berlin är. Det är snyggfult och historiskt belastat, men så välkomnande, så mångkulturellt, så tillåtande.
- Man kan vara sig själv där.
- Stämningen blir verkligen skön när folk får vara sig själva.
Folk får vara sig själva. Eller bestämmer sig folk för att bejaka sig själva för att de kommer till en plats där de tror att det är tillåtet att vara individ?
Men vem bestämmer att varken du eller jag får visa vilka vi är?
Varför måste alla vara likadana - eller dölja det?
Det sociala livet i Sverige är betryckande, smalspårigt och segregerat. Man umgås bara med precis likadana som en själv, och beter sig som man förväntas. Man hamnar inte i fängelse om man beter sig fel eller klampar in på fel område, men man blir utfryst. Man blir inte sedd, eller man blir sedd med kritiskt granskande överseende.
Andra bloggar om: Berlin, livsstil
Ja, Berlin är precis allt det du beskriver och lite till. Upplevde inte bara öppenhet där utan också så mkt vänlighet, glada vänliga människor, opretentiöst på nåt sätt.
SvaraRaderaLite Grekland fast storstad om du förstår vad jag menar.
Jag måste dit.
SvaraRaderaJag verkligen gilla opretantiösa stämningar. Jag verkligen avskyr prettobeteende. Fast i Grekland möter man rätt mycket arrogans på vissa håll.
Jag har ju en stående inbjudan från värsta coolaste killen...hahaha...skulle ju passa dig perfekt.
SvaraRaderaWow. Får jag överta? Jag hittar ju ingen på egen hand.
SvaraRadera