25 november 2006

Känna igen ingen lek

Jag är ofta rätt uppmärksam. Jag ser, hör, registrerar, får idéer. Jag hör himla bra. Jag ser från 0.3 till oändlighet utan glasögon. Och jag kan känna igen ansikten ända sen dagistiden, elller lekis var det då. Dom känner aldrig igen mig.

Känner igen röster också, och låtar. Märker direkt om nån låter som någon annan. Däremot har jag svårt att minnas namn, och inte minst låtnamn. Och jag vet knappt vad jag själv heter, och när jag får höra det tänker jag:

- Vilket fult namn! Det måste jag byta. Så kan man inte heta.

Hursomhelst ser jag lätt på sådär 7-15 meters håll personer jag känt, eller känner igen. Var på fik i torsdags och såg 4 personer. En var Leila Freivalds, min favorit som ni vet, två var ett par jag känt (och ävenså fd Hockyfrilla) och en var kollega. Kollegan såg mig direkt. Paret kände inte alls igen mig, och Leila såg mig inte.

Konstigt va. Hon, fotografen, som inte kände igen mig, sa att hon aldrig känner igen folk. Åh va olika det är, sa jag. Jag känner alltid igen folk, men vet aldrig vad dom heter. Så presenterade hon sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar